puckopeo

Jo, lite kul har puckopeo. Jag råkade ropa genom korridoren "Mulle - ska du ut ikväll?" Jag riktigt såg hur örona spetsades på en elev, kanske var det Morgana. Senare åt vi, ett gäng på Saliga Munken. En vanlig torsdagkväll - men vi hade goda skäl. Den gamle, unge Fysikern var på besök i Norrköping. X-arbetskamrat. Trevligt i all enkelhet. När vi först kom dit var det mest  en gråhårig blandning. Men efter ett par timmar föryngrades klientelet. Några pinglor parkerade vid bordet bredvid. Synd, på ett sätt, att vi hade så kul på vårt eget bord. Jag gjorde inga sidledes manövrar. När jag gick, kändes det som någon kikade på mig lite extra. Kul att inbilla sig det i alla  fall.

Fysikern, som inte sett mig på ett par år, kommenterade min fysik, och sade snällt att jag såg smalare ut, och yngre, och bättre frissa. Oj! Synd att han är kille - och att jag är hetero. Ursäkta, jag känner att jag börjar låta fixerad. Så illa är det inte. Tror jag. Nä, ärligt det är rätt lugnt. Men det var ju roliga besked. Nu undrar jag smått om jag kan gå ut med en lägre ålder än 39 - och gå iland med friseringen av sanningen. Social ålder.

Ett annat X, nämligen mitt X, nåddes av ett tungt besked. Jag blev inte ett dugg skadeglad. Bara ledsen för hennes skull. Och orolig för hur hon hanterar det eftersom hon har barnen nu. Jag har berört det förr, men någonstans, önskar man att det fanns något sätt för mig att trösta knyttet. Men ett X är ett X och ovälkommet är allt det där. En gång på pallplats, nu ståplats bland övrig pöbel. Så är det och, ja, det bara är så. Någon gång får jag finnas för någon annan, kanske.

Ett positivt och överraskande besked nådde mig idag. En fond har beviljat mig och en grupp elever 20 000 kr för en toleransresa till Polen, Auschwitz. Oj, oj. oj. På en gång bra och dåligt. Bra för att vi fick pengar, dåligt för att det är för lite. Plan A får skrinläggas och en plan B skakas fram.

Oj, nu blev det spännande på TV:n. Jag ser den svenska filmen Rånarna, från 2004. Nu vet polistjejen att hennes sambo är inblandad i ett våldsamt rån. Och han, en X-främlingslegionsoldat, vet att hon vet. Hon vet däremot inte än, att han vet. Nu vet hon... Han stack. Hu, det var lite spännande. Skulle han dödat henne, nä, men hans dumma kompisar vill det. Aj, då.

Nu är det dags att lämna in, sova hårt, med besked.

He, he, ganska underhållande. Tittar på Inför Eurovision Song Contest. . Jag vet att många tycker det är töntigt, dåligt, pinsamt och kanske i bästa fall ett sömnpiller. Men jag och fler med mig, tycker att det är underhållning! De första bidragen i programmet är från Montenegro och Tjeckien. Montenegro hade i alla fall smaken att välja en ganska söt tjej, särskilt i den rosa saken. Härligt hår, dessutom. Tjeckiens bidrag är totalt mystiskt. Någonting om Romer och en superhjälte filmat med superlåg kvalitet, kornigt och konstiga färger, ryckiga och märkliga klipp. Värdelösa specialeffekter, som knappt platsar under namnet. Låten var väl allmänt okej och har man konstig humor, så är det ett hyggligt bidrag. Men det fick noll av panelen i studion. Det var väl hårt. Turkiet blev kvällens favorit för panelen, och tja, kanske mig med. Svårt att inte ryckas med.

Igår lämnade jag över barnen till X. Efteråt skakad och upprörd. Tog flera timmar att landa. Konstigt, man kunde ju tro att man vänjer sig, men det är väl mer komplicerat. Vissa dagar är man mer sårbar. Jag inser att jag måste lova mig själv att sova på natten och inte arbeta ikapp med huset. Sömn är viktigt för att hålla balansen.

Margeret Thatcher, som var Storbritanniens premiärminister under 1980-talet, hade väldigt litet sömnbehov, sa hon själv. 4-5 timmar per natt. John Silver och kanske en och annan arbetskamrat verkar sova mellan 01.00 och 06-07 på morgonen. Det blir 5 till 6 timmar per natt. Jag har försökt minska ner mitt sömnbehov. Under perioder med arbetstoppar, eller särskilda behov, har jag också sovit 5-6 timmar. Kanske under fem dagar på raken. Det har alltid slutat med huvudvärk eller migrän. Jag passar inte för lite sömn, det är helt klart.

Nu ska jag ta hand om mig och sova strax.

Det var lite kalas under eftermiddagen/kvällen hos John Silver. Vi diskuterade bland annat Ipred-lagen, med anledning av ThePirateBay rättegången och ja, John Silver, piraten, själv. Optimus, var där och är en av John Silvers närmaste vänner - han tycker domen är helt korrekt, ett års fängelse vardera och 30 miljoner i skadestånd. Det förvånar mig lite, att han tycker det, med tanke på sin vän. Men Optimus är kanske lite fyrkantig, när jag tänker på det, fast vänligheten själv. Kristen, förstås.

Ipren-lagen - den ger mig hvudvärk! Jag gillar inte att myndigheterna får större möjligheter att efterforska folks aktiviteter på Internet. Det blir lite för mycket intrång på den personliga integriteten. Storebror kikar över axeln jämt, varje sida du besöker, varje text du läser, varje bild eller film du tittar på. Varje fil du laddar ner. Allt kan lagras och lämnas över för granskning och analys. Nä, det är bara för mycket. Tänk om det var likadant med mobiltelefonerna, att någon kunde se var du var hela tiden, se vart du går och vart du åker genom att notera vilka basstationer din telefon använder. Alla nummer du ringer och SMS:ar noteras. Men, just det, så är det redan! Tänk om alla kunde höra vad du säger och läsa vad du skriver i dina sms... Jo, så är det också redan. Dina mobilsamtal fångas upp av satelliter i rymden av USA och säkert andra nationer och säkerhetstjänster. Det finns ett särskilt namn för det.... Hmmm, minnet sviker mig så här i natten. Mersh, Hisch... Vad var det?

Så jag tycker att det kan räcka med kontroll. Men det tycker inte alla, tydligen. Jag älskar ju Monty Python, Father Ted, Bröderna Marx, Jack Black - och jag tycker att det finns något gemensamt med dem. De är anarkistiska, de slåss ofta (illa) mot den rigida, konservativa och förtryckande överheten. Jack Black säger någonting bra i School of Rock, att bra rockmusik är bra för att den irriterar bossen. Ja, även här svek mig minnet, lite. Dumma imdb.com - där fanns ingen hjälp att få. Inte ens från memorably quotes. Det mest minnesvärda, annars. Liksom lite det filmen går ut på, att rocken kan ge fingret åt bossen och självförtroende i kampen mot bossen.

Ibland undrar jag om hur långt folk är villiga att gå egentligen, för att få vara med i flocken. Rättning i ledet. Vi fogar oss, böjer oss, låter bossen köra över. Vi anger varandra, snälla bossen, låt mig vara din vän, han där borta är dum. Se vilken looser, bossen!!. Se, han är slarvig, förvirrad. Ja, men vi är så duktiga, bossen. Ja, det är vi. Mysa med bossen. Kan jag få mobba någon, bossen, för att göra dig ännu mer glad? Ja, låt oss hitta fler hackkycklingar att göra köttfärs av, så vi verkar bättre än alla andra. Då gillar överbossen oss. Se vad vi rättar oss i ledet, bossen.

Suck. Mer Monty Python till folket."Who throw that stone?" 

I alla fall så har John Silver egen firma, och kan köpa godis i storpack. Med tanke på alla barn - och vuxna - så är ju det en fördel vid kalas. Bland annat har han kommit över de där flygande tefaten av något slags tunt, tort, kexmaterial som är fyllda med något syrligt. Vi kom att tänka på hur lika oblater det var, det där kexmaterialet, i alla fall. Kanske vore något att piffa upp nattvarden med. En och annan skulle nog bli förvånad av smaken och yppa något i stil med: "Söte Jesus".

Jag föreställer mig att läsarna till bloggen i första hand är arbetskamrater och vänner. Någonstans tänkte jag nog att det i det här stora havet som är Internet, skulle vara svårt för andra att fiska upp den här bloggen. Till exempel borde det vara svårt för mina elever att hitta hit. Men det har de! Hej, förresten!

Det måste finnas någon lösmynt lärarkollega som inte fullt ut fattat den gyllene regeln om diskretion. Därmed har jag gett en liten fingervisning om en som jag tror pratat bredvid mun. Nåväl, det är väl en poäng med att en blogg blir läst.

Idag skrattade vi vid fikabordet. Minnet är lite suddigt, men det handlade bl a om kiltar. Jo, det var om vi skulle åka till Skottland på studieresa hela personalen, och bli tvugna att tälta, så riskerade man att frysa. Men vi kunde hålla värmen genom att använda twinsovsäckar och dela kroppsvärme. Där tyckte Mrs Swim att jag inte skulle vara så exklusiv och välja twinpartner. Man får ju ta den man blir tilldelad. Jo, sa jag, om det vore du - helt ok, men t ex B-jörn är ju lite tveksamt att dela med. Då skulle jag i så fall kräva att han hade dubbla kiltar på sig. Dubbla kiltar... Ja, det kanske vid närmare eftertanke inte gör så stor skillnad.

Idag läste jag något mycket märkligt i Aftonbladet "Hon tog rånaren som sin sexslav" En rysk kvinna på 28 år som ägde en skönhetssalong, tog en 32 årig kille som försökte råna henne på dagskassan som sexslav under flera dagar, fastkedjad, iproppad viagra. Jag berättade det för klassen, som skrattade. Tänk vad märkligt egentligen, vi skrattar åt detta, men om det varit tvärtom, en man som hade en skönhetssalong och höll en rånartjej som sexslav, då hade vi blivit indignerade. Kanske vet vi med oss att det i vår närhet finns flera killar som mer än gärna skulle vilja ha reda på adressen till den där skönhetssalongen, med förhoppningen att något i den stilen skulle hända. I sammanhanget undrar kanske någon hur puckopeo ställer sig, och tänk, det får man allt fortsätta fundera på.

Tiden går så fort, jag har skrivit mer än vad som hamnat på bloggen, eftersom jag känner behovet av lite större censur. I alla fall just idag. Det var nog lite av en chock för mig att ALLA, i stort sett, visste om bloggen och den enda som inte visste att alla andra visste var JAG! Man kan inte annat än att förundras över att Kristina i A-klassen kunde referera från allra första bloggen om mikrovågsugnen. Det betyder ju att hon läst baklänges genom många, många blogginlägg. Vad ska man säga? Om inte annat så var det tack vare henne allt uppdagades. Anmärkningsvärd öppenhjärtighet och ärlighet. Det är vad jag skulle kalla tecken på en kristen livshållning.

Nu får jag trösta mig lite med Barbara, den bärbara. Hon är så bra på att ge värme. Nästan väl varmt på benen, just nu. Hoppas hon inte exploderar på mig - som X:et alltid gjorde...

Till slut - lovet är till ända. Vilket lov! Vilket väder! Inget som den vane vedersägande kverulanten kan klaga över. Ej heller jag. Jag har kunnat blottat överkroppen inför solen och låtit den få en lätt bränning två gånger, i alla fall. Fyra gånger har jag kunnat springa fem kilometer. Något som varit lite jobbigt är närvaron av ett totalt överflöd av godis överallt. Tyvärr väldigt lite mörk choklad och väldigt många gröna sockerägg. Onyttigt godis. En tuff miljö för en person som försöker inkorporera nya nyttiga seder. Nyttig mat, smal mat, är ju själva de kokta äggen. Som enligt uppgift ska förbruka mer energi att förbränna än den energi de ger. Kokta, alltså. (Vänta nu, är det inte samma med tjejer? De förbrukar mer än de ger tillbaka. De kokta, alltså.)

Är vintern helt slut? Jag hälsade på mina föräldrar, som brukligt är vid stora helger. Mullsjö igen, alltså. Det snösäkra vinterparadiset, som en reklamkampanj löd för ett tag sedan. Jo, det var snösäkert, även nu, i alla fall is. I skogen såg jag att liten sjö fortfarande i huvudsak var täckt av is. Det var en av fiskdammarna, en relikt av en gammal utdöd fiskodlingsindustri. Numera ingår dalen med gamla fiskdammar i ett reningssystem som genomströmmas av det renade vattnet från vattenreningsverket. Vattnet får alltså en extra biologisk behandling innan det rinner ut i Stråken. En otroligt bra och fiffig idé.

Jo, chokladen är slut. Ahhrg, abstinens, den dödar inte gröna sockerägg. Men det finns bot. Jag såg i reklamen att Lidl hade massor med choklad till bra priser. Halva standardpriset, om än udda märken. Mmm mums. Det blir en mörk afterwork-utflykt och återigen en tung påse godis. Men, jag drar mig lite för att kalla choklad godis. Visst är det liksom en annan klass av föda, än godis. Det kan vara godis, om det är ett chokladägg fylld med en brun massa som innehåller massor socker och fett, men bara lite, lite choklad. Men den delikata, högkvalitativa produkt innehållande minst 70% choklad, kan väl inte bara falla under kategorin godis. Det låter förklenande, förenklat. Hmm... Ja, ja, jag känner att jag börjar idealisera drogen.

Ett utrop från det ljuva 60-talet är "Sex, drugs and rock'n roll". Jag skulle kunna drogprecisera det, eller puckofiera det helt enkelt till 2000-talet, Östergötland, Linköping: "Sex, chokolate and coffe". Men där återstår ännu en bit att få till. Ett svart hål i puckopeos tillvaro. Favoritfärgen tycks vara svart i alla fall.

The änd.

Jag tittar just nu på Van Weeteren, Münsters fall. Den fick ett sånt gott omdöme i tidningstablån, så jag tänkte ge den en chans. Jag har försökt läsa en av böckerna i serien, men, nä, den var för seg. Oftast tycker jag att det räcker med att läsa första sidan i en bok, för att veta om den är något att ha eller ej. Men precis som när det gäller tv, så är det viktigt med recensioner, baksidestext och rekommendationer av bekanta.

Det jag fastnar för är, måste jag erkänna, är vissa saker. Somligt triggar mig. När det gäller deckare är jag inte så bred. Engelska miljöer är bra, historiskt sammanhang är ett plus, gärna medeltid. Science fiction eller fantasy-twist gör det hela intressantare. Så därför går ofta svenska deckare bort. Beck går helbort. står inte ut med det. Wallander går, av någon underlig anledning bra, som tevedeckare, den första omgången med Rolf Lassgård. Kanske är det Ystad och Skåne som piffar upp det. Och nu, Van Weeteren. Det är den första som jag tittar på, hela. Den funkar. Kanske för att det stora, feta standardmönstret undviks. Den ensamstående, möjligen koleriske, lätt alkoholiserade och deprimerade polisen, med ett komplicerat förhållande med sitt ex. Blä. Så trist.

När jag var i tonåren kom jag in i min första deckarperiod. Jag läste alla Poirot-böcker av Agatha Christie. Många mord... Sedan kom jag över "Tio små negerpojkar", vilken kanske borde heta, "Tio små afropojkar"? Nä, "And Then There Were None" är ju den mest neutrala engelska titeln. Så på svenska kanske något i den stilen istället. Men snacka om nöjesmassaker. I den boken figurerar ju en riktig seriemördare. Och vi som läsare förundras, fantiserar och rycks med. Vi deltar i mördandet genom vårt intresse för spänning. Efter det ganska deprimerande slutet, i boken, och tiotalet döda, så beslöt jag mig för att sluta frossa i mord. Så deckare valdes bort.

Nu har jag faktiskt börjat läsa igen. Ja, för flera år sedan. Och kanske var det de engelska tevedeckarna som startade det hela. Morse, Midsommer Murders, The Inspector Lynley Mysteries, Foyles War m. fl. Det är ju mer än bara morden som skapar en bra deckare. Tänk, vad vi såg fram emot de där kvällarna man kunde frossa i riktigt bra teveunderhållning. Mördande långa pass, bara, sent. X somnade oftast. Inte ovanligt att de där deckarna var närmare två timmar långa. Tyvärr samlade de sig på sommaren, med nya avsnitt av både Midsommer och Lynley, samtidigt! Det är ju sega höstar. vintrar och vårar, som lite extra tevefest behövs.

På bokrean handlar jag mest faktaböcker, som män tydligen gör, enligt undersökningar, men även Equinox, en deckare som är skriven av en författare som fördjupat sig i Isaac Newtons möjligen okända sida som alkemist. En del utspelar sig i nutid, en annan på Newtons. Spännande. Det är sånt som kryddar en deckare, för mig, så massakern ändå blir ett slags nöje.