puckopeo

Lite kort kan jag bara kommentera nattens händelser. Eller gårkvällens, rättare sagt. Efter att ha fixat och donat med burar, bojar och sänken hoppade vi i båten och rodde ut. Denna gång i en aluminiumbåt. Gummibåt skulle varit omöjligt, för det blåste och vågorna skuttade fram. Ubåt hade väl varit idealet, och något åt det hållet blev det efter ett tag, när vi plötsligt började vattenfylla skrovet.  Men innan dess skulle vi ut på djupare vatten. Både åror och motor behövdes i motvinden. Det var lite Lisebergskänsla från vågtopp till vågdal. Kanske ett par meters skillnad. Särskilt när vi kom ut ur viken. Då hände något, med vinden eller vågorna. Det blev lite nasty. Så här efteråt var det en dum idé att omfördela vikten, men eftersom vågorna var så branta och höga så fick B-jörn flytta akterut. Vi blev baktunga. Rätt var det var så fick Cowboy se att båten vattenfylldes, så där lite i smyg, akterut. Sen började båten lutade rejält och vattenlinjen i båten var nära att möta vattenlinjen utanför. Det blev lite hetsigt att ta sig i land. Vi visste först inte om vi tordes vända båten, med fören mot land, eftersom vågorna ville skölja in. Men tiden var inte på vår sida, så snabbt, snabbt vände vi, rodde för fullt och rände upp på en stenig udde. Precis när hela ekan började anta das Boot-läge.

Tur att B-jörn hade flytväst. Tur att vi andra var så korkade, att vi flutit ändå. Kanske.

Vi kan väl säga att vi blev blåsta på konfekten. Vi gick i land, lätt chockade, tursamma och lite besvikna. Vi fick nöja oss med fläskkött på lägerelden. Vi kunde väl åkt hem, där och då, men vi hoppade väl på att det skulle mojna. Men ack, den beräkningen blev en miss, mojna gjorde det inte ens på morgonen. Det blåste helt barockt. Vid lägerplatsen låg ett nedblåst träd som en påminnelse om att alla andra träd som lutade över platsen också kunde falla ner. Men det var nog blåsten som kom i oregelbundna stötar, vågorna som fräsande rullade in och vindskyddets presenning som rykte och slet - som gjorde att jag kanske sov en eller två timmar under natten. Trots öronproppar, MP3-spelare, kudde, varm sovsäck. Omöjligt, omöjligt fullkomligt omöjligt att somna. Varje gång det var nära, så smällde det till i vindskyddet, eller knakade ett träd eller ljöd en allmän vindbasun.

Home sweet home. Nu har jag duschat och tittat lite på True Blood. Skönt att vara hemma efter allt uteliv. Kanske kan kommentera torsdagen och fredagens partajande senare. Vissa svårigheter är det att återberätta något. Det känns lite fluffigt. Kanske är bäst så.

Ja, det visar sig att det är många runt 35-45 som är på gång att skaffa båge. Kanske inte ponk, ponk - båge, men i alla fall. En mc. Jag pratade med John Silver, som kom förbi, och nämnde min böjelse. Han räknade på en gång upp fem bekanta, boende i närområdet, som närde samma drömar. Och var i full färd med att förverkliga dem, i olika stadier. Någon hade redan mc, andra tog kortet. Inga kvinnor, emellertid. Jag kanske ska titta på en mc imorgon. I Ryd. En blivande student ska omsätta sitt fasta kapital till flytande och hoppas på mitt bidrag där. Jag är mycket tveksam, men... Kanske. Tyvärr behöver jag varje uns av mitt likvida medel. Om inte för stunden, så för den dyra vintern, då elkostnaden fördubblas, tripplas och fyrdubblas, för att senare mattas av i maj.

En annan tokig dröm som jag har - jag har många, men kan ju inte släpa fram alla i ljuset - är ju att ta hängglidarcertifikat. Idén aktualiserades av en tv-dokumentär ikväll, som hette "De kallar oss skärmflygare". Mycket inspirerande och fantastiska vyer över Frankrike. Bara män, för övrigt. (I stort sett, det var väl någons fru också.) En sak för framtiden, långt fram... En fin karamell att plocka fram om livet börjar kännas monotont.

Dröm nummer tre, italienska för nybörjare, börjar så smått ta verkliga konturer. Jag är numera anmäld. Valde mellan studiefrämjandets lärare Claudio och folkuniversitetets Sara. Inte så svårt val. Eller hur? Jag surfade, men insåg att Sara både är för söt och för ung för mig. Inspirerande i alla fall. Pirate bay kunde emellertid inte dela med sig av filmen. Den fanns inte. Numera ska inte ens Pirate bay finnas. Sorgligt för alla frihetskämpar - eller snåljåpar?

Eftersom jag fokuserar på mc-kort, så får drejkursen stå på jäsning, ett tag till. Suck.

Hur ska det gå med alla planer, kommer jag förverkliga dem? Är jag envis och drivande nog? Sluta inte att läsa bloggen!

Kommer jag att kunna dra fram en hjärter dam ur rockärmen en vacker dag? Mitt liv som redigerad live-såpa fortsätter.

(Det här är mörkt, läs inte vidare.)

Ibland får man den där övertygelsen.

Tecken nummer ett.
Jag ser två par på Ica Maxi. Som många som blivit ett par, det gällde även mig, så hade de lagt på sig några extra kilon, runt 20+. Ändå ganska unga. De gick där vid ketchupen. "Ska vi ta Felix eller Heines" Säger hon. Han tyst. Hon fortsätter. "Heines smakar ju lite bättre, men Felix är lite billigare". Han tyst. Vis av erfarenheten säkert. Ett ord fel...

Tecken nummer två.
Kanske jag håller för mig själv, men jag blev rätt upprörd.

Tecken nummer tre. (Gammalt)
Man kommer hem, hämtar barnen, lagar mat. Hustrun kommer (två år sedan). En avhyvling levereras. Allmän förstämning.

Övertygelsen om att det inte är värt det.

Samtidigt.

Det var ju bra några år, i början. Innan kampen började. Om vem som var top dog. Det där gnabbet, varje dag. Jaså, har inte du gjort det? Men, att du alltid ska... Varje gång så... Jag blir lite sen... Jag måste ha datorn... I helgen måste jag jobba, så du får ta barnen... Nä, jag har ingen lust. Om du tror att, ... när...

Vem vann? Den som står kvar - eller den som drog?

Det är nu som lösningen lyser klart i mörkret. Stjärnan på himlavalvet. Ett substitut, men med bara fördelar. Motorcykel kan man köpa, ja, liksom bara köpa, så är det klart. Sen kan man köra på, som en åklagare nyligen, klumpigt, uttryckte det. Legalt, dessutom, om man har kort, alltså.

Jag har hört uttrycket så många gånger, men vad betyder sense and sensibility det på svenska? Boken heter i alla fall Förnuft och känsla. Känslan säger naturligtvis att man borde köpa mc, dvs Suzuki Savage, men förnuftet säger att den renovering av huset som är kvar, kräver viss ekonomisk stabilitet. Och, ärligt talat, jag känner att min zen-mentalitet blir rubbad om jag har en mc i garaget som jag inte har tid att leka med... Förrän jag renoverat klart. Så varför köpa mc nu? Bara dumt, förmodligen. Sense triumphs over sensibility. This time. Lite nervös över att en bra deal går förlorad, är jag ju. Jag svarade på några annonser på blocket och lyckades pruta ner åtminstone en mc från 18500 till 15000. Det är ju rimliga pengar.

Nu kan jag i lugn och ro planera mc-kort och utrustning. Ska kolla lite vilka kläder som kan passa. Det finns tydligen en sträng klädcodex. Och tänker man efter så är det ju så självklart. Har man en sport mc, så ska man ha kläder som The Bride, Uma Thurman, i Tarantinos film Kill Bill. Färgstarka, gärna med revärer, eller stripes... Därtill en integralhjälm. Åker man däremot en custom, en glidare, som Suzuki Savage, ska man ha svarta läderkläder, kanske mörkbruna. Hjälmen ska inte vara integral, utan en öppen. Man kan ha, lämpligen, visir. Googles går ju bra med. Nassehjälm har en del, men inget för mig, självklart.

Idag är det många som kör med allvädersställ. Det är ju inte så snyggt och stilrent, men praktiskt, förstås.

Nå, det gäller tydligen att göra rätt här, så man inte skämmer ut sig bland knuttarna.

När det gäller klädkodex, har jag och Fyren, blivit varse att man lämpligen bör byta sina kläder som lärare varje dag, som kvinna, och kanske varannan dag som man. Minst. Asch, jag som haft mina jeans på mig i en och en halv vecka nu. Hmm... Bytte idag, i alla fall. Som kvinna tvättar man tydligen kläderna efter en dags användning. Puh... Verkar svettigt att vara kvinna. Får väl vara nöjd som man är.

Nu har jag tydligen blivit lite tokig. Eller kär? Titta på den här saken:

En Suzuki Savage 650. En cylinder på 650 cc. Låter som en gammal fiskebåt. Ponk, ponk.... Ett hjärta som slår.

Typisk 40-års kris. Ja, där har du förmodligen rätt. Men hellre köpa vid 40 än vid 50, för där, någonstans, blir det riktigt pinsamt, eller?

Ja, det är förstås en dröm. Helt vansinnig att realisera, eftersom jag dessutom inte ens har körkort. Än.

Kan du föreställa dig puckopeo i ett svart skinnställ, med fransar på ärmarna, boots, åkandes på serpentinvägar i Italien, strax utanför Neapel. Solen glittrar över Medelhavet, lätta moln över Vesuvius. Luften doftar av alger och timjan. Efter en capuccino och lite körning, parkerar puckopeo utanför entrén till Pompei. Precis vid entrén, utan att betala p-avgift, eftersom MC parkerar gratis.

Först tänkte jag att en liten husbil, typ en VW-buss, ombyggd, skulle vara bästa att göra Sydeuropa på. Och, ja, är man flera så är det nog det bästa. Men numera är jag långt ifrån flera, så MC framstår som det ultimata transportmedlet från Thule till Mare Nostrum. Och den där lilla detaljen att kunna åka ända fram till turistfällan, utan att krångla med parkeringar eller för den delen tunnelbana eller bussar - ja, så smidigt!. Förutom att man riskerar sitt liv i trafiken, då, förstås. Men det är en försumbar bagatellartad risk... Eller hur? Särskilt i Italien, där alla kör lugnt och sansat.

Hade jag nu en kvinna, förutom Barbara, i närheten hade drömmarna dött här, Kanske hade jag inte ens b e h ö v t ägna mig åt slika spörjande funderingar. Ett stadigt tag om ... och ja, så hade liksom det kännts helt oviktigt med MC. För stunden i alla fall.

Fantasifulla beräkningar ger vid handen att 10 veckors pendlande till jobbet med MC istället för bil, sparar bensin i storleksordingen 3000 kr per år. Det betalar skatt och försäkring och det blir dessutom 700 kr över. 700 kr betalar räntan på ett lån på 14000, knappt (5% ränta). Det betyder att om MC:n kostar 14000 i inköp så går det på ett ut. Det talar ju FÖR att köpa MC. Dessutom klappar fåglarna och fiskarna händerna, samt träden, för de är glada för att miljön sparas.

Tyvärr kostar körkortet allt mellan 4500 och 14 500... Beroende på MC-talang och tur på uppkörningen. 4500 ska tydligen vara ett slags minimum. Det går att pressa om man lånar teoriböcker istället... Singel med stort hus och små marginaler - ska jag verkligen lägga mina sista korvören på en sån här sak?

Som du förstår har jag tänkt på det här, ganska mycket. På sätt och vis har jag varit på G med ett MC-kort sedan jag var 19, för då tog jag några körlektioner för MC. Mycket kul och lite läskigt. Efter några varv på en parkering åkte vi ut på vanliga vägen och upp i 90 km/h. Jag hade visserligen kört moppe en hel del. Men inte så fort och inte på en så tung cykel. Det kändes som lågflygning i hög fart, kommer jag ihåg. På ett sätt kan jag inte fatta att körläraren lät mig avancera så snabbt. Tyvärr blev det vinter fort den hösten.

Så typiskt att hamna i den där MC fällan. Men, men... Män är pojkar med dyra leksaker och jag vill aldrig bliva stur. Dags att drömma om ponk, ponk på kustvägarna, läderklädd, på låg höjd.

Ja, första arbetsveckan gick den med. Jag konstaterar förvånat att jag är glad att vara tillbaka i vardagen. Den lätt utsatta miljön som lärare och dataansvarig... är trots allt tryggare och stabilare än att vara hemma. Oj, det låter tragiskt, kanske. Trots  allt vill jag nog inte bli gift med jobbet, så jag ska försöka lyfta fritiden till ett högre plan. Jag har en plan, får se om det hjälper.

Mina arbetskamrater har under veckan kommit med många djärva förslag om hur man sätter sig i situationer där man möter möjliga partners av motsatta könet. Krogen föreslår vissa, andra avvisar bestämt krogen. Kurser på Studiefrämjandet, Medborgarskolan m.m. föreslår flera. Där känner jag också själv visst gensvar, och planerar därför anmäla mig till något. Först och främst italienska för nybörjare. Sen vill jag se filmen också. Sen tror jag att jag anmäler mig till något mer, jag kan inte riktigt välja mellan drejning och solosång. Dreja är ju socialt och kravlöst, säkert hög andel tjejer. Solosång är säkert sämre ur partnerskapsvinkel, men samtidigt lite mer intressant för mig, jag gillar att sjunga. Och, man vet man ju hur bra sångare har det med brudar... Ja, kanske är det inte så många förunnat att ha groupies, och kanske är det lite väl utflippat att tro att det skulle vara aktuellt för undertecknad - med groupies. Sen kan man väl fundera på om det är en intressant målgrupp. Kanske något stadigare och seriösare vore att föredra, i så fall. Om man fick förmånen att välja.

Idag sparade jag 20 kr.
Snålt, tyckte Ms Austen.
Men jag sa att man alltid kunde ha glädje av en tjuga, det är inte mycket pengar, men kanske kunde det vara värt en puss?
Måste du betala för sånt? frågade Ms Austen.
Jo, jag fick ju erkänna att det var nog var så illa, just nu. Skönt att Ms Austen inte förutsatte att jag var tvungen att betala. Man får se det positivt.

Helgen blir barnfri. Man kan säga att jag är fri i helgen. Fri att slava med husrenovering. Ibland undrar jag om det är jag som äger huset, eller om det är huset som äger mig.

Huthaa! - Som man hurrar i Black Adder - nu har jag höjt innertaket på bottenvåningen. Nytt innertak, gips, är uppsatt. Men, det är inte spacklat och några innerväggar har stora glipor mot innertaket, eftersom väggarna inte räcker upp till taket, längre. Men, i alla fall, delmål två uppnåddes kl. 22.00, då sista gipsskivan fästes mot glespanelen. Jag hann, nätt och jämt innan semestern tog slut. Hade väl hoppats på att komma längre, men. Ja, nu är det värsta gjort. Det är svettigt att langa upp en 27 kilos gipsskiva, 2,4 x 1,2 m, upp på en gipslift med sina lyftarmar på 2 m höjd. (Övervåningen var delmål 1.)

Nu är det bara... (bara är ett sånt tänjbart begrepp) att flytta två elcentraler, installera 10 infällda spottar i taket och 9 utanpåliggande spotter, kakla ovanför köksbänkarna, flytta kyl och frys, riva två väggar, lägga ett snyggt klickgolv, måla och tapetsera väggarna - så är det klart på bottenvåningen. Ja, förutom den gamla hallen som ser ut som skrutt. Och att jag ska ta bort ett eller två fönster, tilläggsisolera en vägg, och lyfta upp ett av fönstren i köket och sätta in ett av de borttagna. Gjort på en kafferast.

Pust.

Nästa år är det utemiljön, som är okej, men rätt vildvuxen. Där saknas ett bra trädäck och ett staket. En häck och några träd ska till. Och...

Kanske borde man flytta till en lägenhet och få ett liv. Samtidigt gillar jag skapandet. Men det tar ju tid från allt annat som är roligt i livet. Som vänner, som att grilla.

I dag var det simskoleavslutning i Brokind. Strålande väder och fika. Pojken har tagit silverfisken och guldfisken. Flickan är på gång, kan simma några meter med riktiga bentag och simma hundsim ännu lite till. Jag simmade ynka 200 meter, men njöt desto mer av de 24 graderna i vattnet. Solade en stund, också. Lite liv hinner jag med mellan gipsskivorna. Imorgon blir det kräftskiva. Inte dumt.

Imorgon blir det också kalas för flickan som fyller sex år. Redan sex år! STOPPA TIDEN! Min lilla bäbis håller på att bli stor och jag hinner inte med, känns det som.

U2 var tufft. Otroligt bra ljud, hög volym, tung bas och en fantastisk scen. Den snyggaste och bästa jag sett. Kul att vara där med sin barndomsvän, bästis och tillika kusin. Ett litet aber var väl att det nästan bara var långa killar på parkett, så än en gång känner man att det hade varit bra om puberteten inträffat några år senare, så man hann växa till sig lite först.

En annan tuff grej, fast på ett helt annat plan, var känslorna och hela situationen kring min sjuka mormor. Jobbigt helt enkelt, men sånt är ju livet - att det en gång tar slut. Hon var lite drygt 85 år. Men det hade gärna fått bli 90, tyckte hon själv. Och vi med. Men så blev det inte. Ändå, trots allt, ett långt liv. Begravning om tre veckor.

Jag kan skriva mer men, ... en annan dag. Eller natt.