puckopeo

Så har julen passerat, höll jag på att säga, men det har den ju inte riktigt. Inte för att den varar ända till påska, men kanske fram till trettondagen och lite till. Tills granen kastas ut, i alla fall.

Skogsgranen ser trevlig ut, trots glesa grenar, pyntet är förlåtande och ljusen bländar. Julafton firades med barnen, exet och hennes många syskon. Ganska trevligt, trots den påtagliga kylan från den f.d. Sen raska hjul mot Mullsjö på den hala, snöiga E4:an. Höll på gå riktigt illa när en saltbil gjorde en totalt oväntad, osignalerad u-sväng framför mig, när jag låg i vänsterfilen. Tre sekunder och vi hade nitat lastbilen.

Väl framme väntade föräldrar, bror med familj och snart var det glada barn som sprang runt, runt.

Barnen och jag hade riktigt roligt i en rejäl pulkabacke som ligger bara ett par hundra meter bort från huset i Mullsjö. Brant i början och flackt och vågigt på slutet, så man ofta studsar ur pulkan och rullar runt i ett moln av snö. Kul, även för en fyrtioåring. Så dant.

Men det var en del smolk i glädjebägaren, alla mår ju inte så bra hemma, tyvär, de börjar bli gamla.

Nu är jag hemma igen och hoppas, hoppas kunna arbeta med huset. Hittills har all extra tid ätits upp av barnarbete, tvätt, bilbekymmer, bilbesiktning och småsaker som måste göras. Och nu har jag lite ont i magen, någon dum bacill.

Imorgon ska nyår firas. Trodde det skulle bli i all ensamhet, men igår blev jag oväntat inbjuden på två nyårsfester inom loppet av en timme. Så jag går på båda, degenererad partykraschare som jag är... typ. Om jag hinner.

Nyss såg jag Tess, som slutade med en riktig cliffhanger. Nu beses Morden i Midsomer, men jag blir inte riktigt fångad. Varför? Kanske för hungrig. Lite te och två rostade brödskivor väntar på mig. I mesta laget, jag vet, men jag har inte ätit på så länge. Nej, vilket läskigt mord, med ett neptun-spjut. Nu blir det lite mer spännande.

Det är uppenbart att huset inte blir varmt på 3-3,5 kWh. Inte när det är 14 minusgrader. Men man får väl härda ut och tänka att snart blir det mildare och då blir det varmare inne. Jag bär med mig en värmefläkt som värmer där jag är. Då blir det uthärdligt. Så snart jag fixat renoveringen klart på bottenvåningen ska jag släppa på värmen lite mer, annars är jag rädd att kråkorna skulle bli alltför glada.

Jag har haft ett skönt veckoslut, vi var ute och högg en gratisgran i skogen, MED landägarens tillstånd! Skogen var sagolikt vacker med all snö och det var ett litet äventyr att pulsa omkring med barnen och leta fram en duglig. Jag har slutat vara perfektionist när det gäller naturgranar. Det är ingen idé att öda tid, för den felfria granen finns inte i en vanlig skog. Det känns mer avslappnat och tillfredsställande att nöja sig efter tio minuters letande. Och - se - den blev ändå lite sönderpiskad av fartvinden på vägen hem på taket. Ack, några grenar barrade i förtid. Men den duger, trots allt.

Idag köpte jag ALLA julklappar! Hutha! (För att citera Black Adder) Tre faktorer bidrog; det var ett ganska tidsödande planerande innan, en del tur och jag var utan barn. Kanske blev någon klapp inte så bra, kanske är det något som borde kompletteras, men det kan sägas vara klart.

Imorgon kan jag slappna av och bara julstöka och slippa tänka på något annat. Kola och knäcka, pynta gran och dammsuga. Fantastiskt -  så stressfri inför julen och så redo har jag nog inte varit på hela 2000-talet. Man måste genast oroligt fråga sig - vad kommer att gå åt pepparn nu då? Vilken oförutsägbar händelse borde jag ha förutsett som kommer att ångestfylla hela julfriden?

Hittade en DVD-packe med Helgonet, The Saint, med Roger Moore, i färg, för en hygglig penning. En höjdarserie, den och "Snobbar som jobbar" älskar jag. Det finns några säsonger i svartvitt också, men jag tvekar att slå till där.

Det är kallt i huset. Mest för att det är ruggigt kallt ute, men också förmodligen för att jag snålkör värmesystemet. Det går inte att bränna så mycket el, tycker jag. Det blir lite för mycket på räkningen, tyvärr. Frånluftsvärmepumpen orkar verkligen inte med att kompensera 12 minusgrader, så elpatronen skjuter till resten. Men fullt ut får den inte gå.

Vi hade en ovanligt bra avslutning. Vi fick se ett fantastiskt nummer med Malena Ernman och Carina af Ugglas, i After Dark tappning. Bilbo spelade gitarr och sjöng, igen, och vi hade besök av de svenska hollywoodfruarna, där jag egentligen bara känner igen Anna Anka, spelad av en annan anna. Men det var många andra minnesvärda inslag. Dock ej lärardans. Kanske nästa år. Ellen föreslog att vi skulle tänka på studentavslutningen, men den typen av dans kanske inte passar sig i kyrkan. Kanske.

Ellen är rökare. Vi fick en julklapp i form av rökt lax. Det blir nog gott att äta till julbordet. Ellen sa att hon hoppades den var varmrökt, istället för kallrökt, för det är godare. Hmm, jag sa att jag aldrig tänkt i de banorna när jag ätit rökt. Aldrig! Men det är klart, sa jag, du är ju expert på rökning. Åtminstone cigaretten.

Glass, när det gäller den biten är jag mer av en kännare. Typ. Jag föredrar absolut  äkta gräddglass, som smakar mer och godare än annan.

Jag bråkade med NCC och kommunens tjänstemän i fredags. Plötsligt, i torsdags, rev en grävskopa upp min häck och mitt staket mot stora vägen. Enligt avtal, iofs. Men ändå, nu? Så det var väl okej, trots allt. De ska bygga ett plank mot den nya gång och cykelvägen - och en busshållplats utanför hustomten. Men planket ska byggas på min marknivå, som ligger en halvmeter under GC-vägen. Nedanför en ganska brant slänt, alltså. Som förmodligen kommer fyllas av tomburkar, glasspapper, löv, fulla ungdomar och trasiga cyklar. Inte så smart, tycker jag. Lätt att vingla ner i diket och slå sig mot planket, kan tycka. Tyvärr är kommunens tjänstemän och vägverket väldigt svåra att påverka. Jag pratade med grävarlaget, med NCC-chefen på plats och ringde kommunen som ringde vidare till andra chefer och så småningom (efter ytterligare ringande från min sida) fick jag beskedet att om jag betalade 10 000 kr ur egen ficka kunde problemet eventuellt lösas. Okej, sa desperat puckopeo. Under julshowen fick jag nytt bud, att högsta chefen inte hade nåtts, men att en annan lösning skulle eventuellt gå att ordna. Om jag fortsatte att ringa kommunens tjänstemän och puffa, puffa och puffa för min idé. Det tokiga i hela föreställningen är ju att det är mitt plank som de bygger, på min mark. Inflytande är däremot klart begränsat. Första gången jag nämnde mina invändningar var för drygt ett halvår sedan. Ahhhrgghh!

Nu tittar jag på Stardust. Riktigt härlig fantasyfilm.

Jo, förresten, jag fikade idag, bättre än väntat.

Mystiska grejer händer. Förra veckan kastade Utsikt ut mig från ADSL-systemet med någon underlig förklaring i efterskott. I igår kväll, när jag tittat en halvtimme på John Adams på svt play, så stoppades plötsligt sändningen och mitt bredband dök. Jag försökte koppla upp igen, men då hade någon döpt om mitt nätverk från "Mint" (jag tuggade minttuggumi när jag namngav nätverket), till "Koppla ur ethport 1, tack." Hör du? Det är inte klokt! Någon är inne och hackar i mitt ADSL-modem och ger mig märkliga instruktioner. En datahackare hackar på mig.

Ack - jag har inte tid att hålla på och hålla på, har jag lust att ropa rakt ut i ethern. Låt nätverket bara funka och låt mig få gå vidare med mitt liv. Sorry, jag är en liten gnällspik, men Internet är mitt enda sällskap och nöje nuförtiden på kvällen. Bara Barbara kan ge mig det jag behöver, men Barbara behöver i sin tur Internet.

Min katt Daphne är hungrig jämt. Jag försöker lära den att inte gå på bordet och tigga mat och slicka på allt. Stopp, ropar jag, det är inte hygieniskt. Daphne, du kan inte slicka på osten med samma tunga som nyss slickade rumpan. Jag puttar undan Daphne, knuffar och bär bor den från bordet, men skutt och hopp, så är den där igen. Och jag puttar. Så får den lite mjölk på golvet, när jag är klar med frukosten. Daphne slickar nöjt i sig och jag springer upp och borstar tänderna. När jag kommer tillbaka har kissen fipplat ner min matsäcksmacka på golvet och försöker pilla i sig osten. Stön. Vilken katt!

Nu kurrar den så gott bredvid mig i sängen. Två sängkompanjoner idag alltså, Daphne och Barbara. Synd att ingen är mänsklig. Synd att inte båda är mänskliga och välbyggda. Eller är det synd? Sällsyndt - det är då säkert.

Äsch, tre av fyra helger den senaste månaden har jag varit hängig hela helgen, förkyld med feberkänningar. Sen jobba, jobba och helt utslagen igen, på helgen. Vad är detta? Ska det behöva vara så? Det konstiga är att det verkligen är så varje år. Den här perioden, efter höstlovet, v 44, så finns liksom inte den där extra kraften till något utöver dubbelarbetet hemma och på jobbet, med standarduppsättningen av innehåll - samt lite extra som det alltid är. Men det där extra extra, som att renovera, det kan man helt glömma mellan v. 45-51. Det är när ljuset kommer tillbaka som murmeldjuret puckopeo vaknar ur sin vinterdvala. Framåt april får jag fart igen. Julledigheten gör att man kan byta jobb mot renovering, så då rör det sig lite, i alla fall. Liksom sportlovet kan innebära en kort spurt. Nästa år faller sportlovet bort, det tillbringas på annan ort, arbetandes.

En sak som jag med glädje kan konstatera är att jag sluppit vinterkräksjukan hitintills! Jippe. Man får glädja sig över det lilla.

Idag hade vi en fin dag, en supersöndag. Jag fick lite tid och ork över så jag kände att jag kunde lägga en timme på att baka. Tillsammans med barnen gjorde vi en dubbel kladdkaka och en rejäl panna äppelpaj av trädgårdens egna äpplen. Sen kunde vi mysa till det rejält med ett superfika.

Kan aldrig låta bli att tänka på att det absolut är trevligt och roligt nog att fika med barnen, men på nåt sätt skulle det ändå kännas ännu bättre med någon extra vid bordet, av motsatt kön i samma ålder. Som dessutom ville bjuda tillbaka ibland. Med en fin kroppkaka, fylliga bullar, söta maränger och några mintkyssar, kanske. Drömmar går ju, med.

Hu, har lagt en beställning på skotska varor för flera tusen kronor. Pust. Det smärtar någonstans i den småländska själen. Men den driftiga nerven måste ju också ha sitt utlopp, smålänningar är inte bara ekonomiska det finns ju en så kallad gnosjöanda också. Tillsammans ett gäng, har vi handlat för summan med ett estetisk och kulturellt syfte. Äntligen, kan man säga. En del önskningar tar tid att uppfylla. Särskilt som man nästan spricker av en massa drömmar som jag gör. En gång i livet drömde jag om att spela säckpipa också, som de gör i Edinburgh, på slottet en gång om året vid Military Tattoo. Det tv-sändes ju på sjuttio och åttiotalet, när det inte hände så mycket i världen som det gör nu. Den drömmen har som tur är blåst iväg och lämnat mig helt utan saknad. Nästan. Lite coolt är det ju. Nä, släpp det.

Jag var på slottet en gång på tågluff genom Europa med Britannien som mål. Roliga minnen.

Dags att sussa.

Kan knappt tro det själv, men i torsdags kopplades jag ur från Internet. Min ADSL-anslutning stängdes ner av Utsikt som är nätleverantören, dvs de som står för kablar, kopplingar och hårdvara. Men inget fick jag veta. I fredags började jag luska i vad det kunde bero på att Internet inte fungerade. Det är alldeles för vanligt att det inte fungerar, så jag tänkte vänta ut det som jag brukar. Det går några dagar, sen kickar det igång, av slumpen. Men eftersom adsl-lampan inte lös på modemet, verkade det vara mer allvarligt än vanligt. Så jag luskade. Ringde min mjuka leverantör, Alltele. Fick lite vaga svar, bytte till ett nyinköpt ADSL-modem. Men lampan lös ju inte här heller. I lördags förmiddag fick jag det tydliga beskedet att jag helt enkelt var avstängd. De trodde jag kopplat min router baklänges och hävdade att jag fick hela Internet i mitt område att tappa kapacitet. Men till 100% säkerhet kan jag säga att jag inget kopplat fel. Däremot kan ju routern vara trasig eller konstig. Så visst, jag kan ju vara omedvetet skyldig till något. Men högst tveksamt, eftersom Internet strulat oavsett utrustning här.

Jag ringde Utsikt, men de servade inte privatkunder på helgerna. Men de lovade att försöka i alla fall. Jag ringde många gånger och vid pass tre glas hade de släppt spärren. Internet gick igång. Under tiden hade jag gått runt och intervjuat grannarna. De två som var hemma, hade alla problem. Min närmaste granne var rentav förtvivlad över den dåliga uppkopplingen med ADSL, så han hade mobilt bredband, dessutom, bara för att vara säker på fungerande Internet.

Under tiden jag var avstängd fungerade för övrigt inte hans ADSL-internet heller. Så att jag skulle vara boven är därmed uteslutet. Åtminstone inte den enda, i så fall, om man ska vara helt logisk.

Får man stänga av folk på det här viset? Det känns ju helt barockt.

Just nu fungerar inte heller den trådlösa delen i routern, så jag sitter i mitt lätt kyliga kök och skriver. Brr... Inte så skönt som i sängen.

Vi rodde iland en miljödag, en studiedag för hela skolan, i fredags, miljögruppen. Det blev väl rätt bra, tror jag. Ingen uppenbar flopp i alla fall. Jag hoppas på att vi ska bli ledande även inom den biten! Fast en och annan skola lär bli otroligt svårslagen; jag tänker specifikt på Sötåsen. Men lokalt kan man ju bli ett gott exempel. Där är väl konkurrensen mindre.

Nästa vecka blir full av aktiviteter. Luciafirande fyller ut de små andningshål som annars brukar finnas - med den äran, säkert. Det blir nog fint.

På skolan hade vi en elev, Frodo, som försökte övertyga de mycket skeptiska svensklärarna om fantasygenrens fördelar. Som part i målet smet jag in och lyssnade. Några av de församlade, c:a åtta, hade väl läst eller försökt läsa lite. En Harry Potter bok, en del av Sagan om ringen, kanske några Narniaböcker. Någon hade väl läst lite mer.

De talade om det svåra motståndet de upplevde vid läsningen. Det var svårt att hänga med, alla konstiga namn. Man kunde tro att det var en roman av Dostojevski som beskrevs. När det i själva verket inte finns något som ger mer läsupplevelse än en fantasybok.

Ja, enligt mig alltså. Uppenbarligen är smaken eller intresset eller vad det kan vara, väldigt olika. Så märkligt att samma bok kan ge så olika respons hos olika individer.

Jag försökte försvara genrens fördelar. Fantasin som stimuleras, nyfikenheten, barnasinnet - att "födas" in i en ny värld där reglerna/naturlagarna är annorlunda, möjligheten för författaren att utveckla en problematik, konflikt eller filosofisk idé och genom att inte ha realistiska begränsningarna och därmed kunna driva tanken till sin spets. På samma sätt fungerar ju science fictiongenren.

Frodo hade vissa framgångar, så kanske kommer någon läsa något i alla fall. Följande två kanske har en chans.



Nu är det godnatt för mig.

Jag hade sån TUR!

I morse åkte jag förbi nya Cloetta Center för att tanka bilen på Jet. Eftersom jag precis bytt strålkastarlampa på bilen, efter att kört enögd ett tag, blev jag förbryllad när mötande bilar blinkade mot mig. Är det fel nu igen? Jag stängde av och satte på lyset. Blink, blink. Hmm... Hastigheten gick ner lite. Plötsligt såg jag framför mig polisbilar och en kvinna med laserpistol. Bilen före mig blev invinkad och vek av in mot bussparkeringen. Poliskvinnan sänkte sin laserpistol och följde med bilen. Oj, tjena, så nära. Alla kör för fort förbi Cloetta Center. Alla kör i typ 70 km/h, fast det är 50. Jag tror jag körde 60 just då. Läge att köpa en lott.

Min dotter sa i helgen att det var dumt att vi skilde oss, mamma och jag. Jo, jag höll med. I en del länder är det faktiskt förbjudet att skiljas, sa jag. Ja, sa dottern, 6 år, i det landet skulle vi bo. Bara de inte pratar norska där, för det förstår jag inte. Hellre engelska, för yes, det betyder ja och no nej, det är lätt.

Idag sitter jag i lugn och ro hemma, för mig själv. Hade ett möte på avvikande ort som slutade 18.45. En lång dag. Nu är det väl dags att mysa, på något sätt. Barbara värmer - och Daphne, katten.