puckopeo

På skolan hade vi en elev, Frodo, som försökte övertyga de mycket skeptiska svensklärarna om fantasygenrens fördelar. Som part i målet smet jag in och lyssnade. Några av de församlade, c:a åtta, hade väl läst eller försökt läsa lite. En Harry Potter bok, en del av Sagan om ringen, kanske några Narniaböcker. Någon hade väl läst lite mer.

De talade om det svåra motståndet de upplevde vid läsningen. Det var svårt att hänga med, alla konstiga namn. Man kunde tro att det var en roman av Dostojevski som beskrevs. När det i själva verket inte finns något som ger mer läsupplevelse än en fantasybok.

Ja, enligt mig alltså. Uppenbarligen är smaken eller intresset eller vad det kan vara, väldigt olika. Så märkligt att samma bok kan ge så olika respons hos olika individer.

Jag försökte försvara genrens fördelar. Fantasin som stimuleras, nyfikenheten, barnasinnet - att "födas" in i en ny värld där reglerna/naturlagarna är annorlunda, möjligheten för författaren att utveckla en problematik, konflikt eller filosofisk idé och genom att inte ha realistiska begränsningarna och därmed kunna driva tanken till sin spets. På samma sätt fungerar ju science fictiongenren.

Frodo hade vissa framgångar, så kanske kommer någon läsa något i alla fall. Följande två kanske har en chans.



Nu är det godnatt för mig.