puckopeo

Jag kan inte åka till Stockholm utan att gå in i Science fiction bokhandeln. Förra besöket hann jag inte köpa något, men nu såg jag till att ha tid. Efter att ha tittat mig omkring i denna fenomenala skattkista, valde jag två ungdomsböcker. Jo, jag får väl erkänna att jag är svag för det. Gillar fortfarande Harry Potter, Narnia, Nalle Puh och allt det där. Nyligen läste jag Spiderwick Chronicles. Men nu köpte jag "The Graveyard Book" av Neil Gaiman, som skrev boken till filmen "Stardust" och "Larklight" av Philip Reeve. Larklight verkar bra, det känns nästan med en gång om en bok är läsvärd. Det kändes med Spiderwick, och det känns med Larklight. Det räcker med att läsa första sidan för att konstatera god eller ond läsning på en bok, tycker jag. Det stämmer till 100% för alla utom för Alistair Maclean, han som skrivit Örnnästet, m fl. Han kan vara seg i början, men det tar sig.

Jo, jag läser gärna på engelska. Det ger en bättre läsupplevelse att läsa på orginalspråket, tycker jag. Synd att det bara är engelska som funkar för mig. Det enda språk som jag behärskar, förutom svenska. Ok, jag har pressat en tysk bok också, men det var  allt lite trögt i början. (Kärlekens språk, kan jag det? Det är väl annars en lingua som haltar lite).

Just nu tittar jag på vampyrer i förorten, "Låt den rätte komma in". Men jag tycker inte att jag kommer in i filmen. Kanske för att jag bloggar samtidigt, men eventuellt för att filmen inte är bra nog. Typ. Mycket vampyrer nu.

Hela vägen till Stockholm såg vi "Twilight". Jag trodde inte att det skulle vara så mycket romantik i en vampyrfilm, men det var det. Rätt okej ändå. Kanske böckerna är bättre. Jag uppfattade det som att det var en allmän åsikt bland eleverna, som t ex Inka. Hon skojade till det och sa att vi kunde väl stanna i Linköping, likaväl som vi stannade i Nyköping eller Krokek. Sån humor var för avancerad för mig, tydligen. Det tog väl tre minuter och tio frågor innan jag fattade att det var ett skämt. För övrigt gjorde jag inte bort mig, vad jag kan minnas. Jag brukar alltid få bjuda på mig själv. För några år sedan gick jag glatt och ledigt framför en elevgrupp utanför Sagerska palatset, och pekade upp mot fasaden och sa till eleverna att "Här bor statsministern" samtidigt som jag tittade intensivt in i fönstren. Då, plötsligt, går jag rakt in i en informationsskylt. Det tog tvärstopp. Eleverna skrattade så de vred sig. Trots mina smärtor skrattade jag med. På skylten kunde man läsa att statsministern bodde i huset. Tack för det.

För övrigt var halva trean i Stockholm, alltså. Samma resa som för två veckor sedan. Det gick lika bra, fantastiska elever vi har. Men det var så otroligt segt att ta sig hem, långa köer. Så 19.02-tåget fetmissade vi. Typiskt, just när jag tänkte att jag inte skulle ta bilen.

Igår såg jag film hos John Silver, piraten. Det skulle blivit en norsk film, med nazizombier; "Död snö". Men zombiefilmer är nog det jag ogillar mest av alla filmgenrer. Annars är jag inte kategorisk, men zombiefilmer... Suck, bara slem, yxor och kulsprutor med stela figurer som aldrig slutar gå. Istället såg vi "The Day the earth stood still", en sci-fi rulle som väl kanske inte var så där superbra. Men budskapet var toppen. Det var viktigt att börja bry sig om miljön, för att rädda planeten, annars så kom aliens och räddade planeten. Dock ej människorna som förstörde den.

Låt den rätte komma in slutade precis nu. Men, tyvärr, regissör Alfredsson, boken var bättre! Mer logisk och en tydligare moralisk linje. Jag gillade inte slutet i filmen, som är helt annorlunda i boken.

Det är toppen att sitta i lugn och ro och läsa en bra bok. En bra bok slår till och med en bra film. Det är något speciellt när ens egen fantasi spinner igång och man lever sig in i boken. Men visst, ibland händer det att man glömmer allt och simmar in i filmen också.

Nu väntar, sedan en bra stund tillbaka,  drömmarnas land för puckopeo.

Hjälp. Jag får spatt av det där paret som leder melodifestivalen. De går så totalt i otakt med varandra. Och han tar hennes hand, leder henne runt, håller henne intill sig. Konstigt.

Ha, ha, Serbien, mikrofonmuffen. Otroligt. Denna semifinal har helt fantastiska inslag. Ja, förra omgången hade ju i och för sig Stålmannen. Men ikväll; falsksång, dansande dvärgar från Albanien. Cowboyen från Danmark, hmm. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Gammeldans från Slovakien. Iceman i Slovenien. Romerska soldater i Ukraina och från Nederländerna fest i medelålders smaklöshet. Men resten var väl typ hyfsade och kanske var en del låtar bättre än framträdandet. Kanske - och en del bisarra uttryck har ju ändå ett underhållningsvärde.

The magic button. Knappen från hel-t som de svenska kommentatorerna sa. Button, button. Bara tryck för...

Jag hoppas Lettland kommer med, hoppas... Nja, det ser mörkt ut. Norge då? Tre kvar... Åh, Estland, de svarta svanarna med fioler. Norge och Grekland kanske borde... Ja, Norge. Nu står det mellan Grekland och Lettland, ja, Lettland är väl chanslösa, jag vet. Men ändå. Jo, Grekland fick sista platsen. Ja, ja. Den var okej.

Ska vi få samma programledare till finalen, då vet jag inte... Suck. Oj, vilken tur, det blir nya. Toppen. Det kan bara bli bättre!

I morgon kommer ett spännande program "Tingeling the Full Story", 21.00 på SVT1. Mycket kul. Krockar visserligen med annan aktivitet. Men på något sätt...

Idag hade vi KDU, MUF, CUF, Ung Vänster, Grön Ungdom och LUF hos oss på skolan. Det kändes som det funkade och blev ganska bra. Det var kanske 50 elever i Aulan, och de var tysta och respektfulla och lät den som hade ordet få tala. Fantastiskt. Nästan så man blir lite rädd att de ska vara för snälla. Kanske. Ungdomspolitikerna var helnöjda med eleverna och skolan, sa de när jag pratade med dem efteråt. De ville gärna komma tillbaka, även om det inte var valår.

Inför framtiden ska jag försöka vara gentil. Ska försöka. Charmigt leende och snygg frisyr, glida ut ur konfliktzonerna.

Äntligen fick jag bredband, det dök under kvällen, så jag får skicka det nu på morgonen i stället.

Lunchrast. Ämne: pojkar blir män, men när? Samt flickor blir kvinnor, men när?

Hur var det nu igen... Pust, jag lyssnar på inför melodifestivalen samtidigt så jag är lite halvstörd. Så summan - hur störd jag egentligen är nu, ... Ja, ja. Oj, Ukraina hade något choklad/läder/naket - ja helt enkelt porrigt bidrag. Helstörd. I alla fall. Puh, här kom Estland. Svala tjejer i långa svarta klänningar som spelar fiol. Nu kan jag koncentrera mig.

Pojkar blir män, ja det är enkelt, tyckte Småland, för lumpen och soldatlivet fixade det. Klyschigt, och alla blev väl inte övertygade. Alla gör inte lumpen, heller. B-jörn tittade generat omkring sig. Man eller pojke? Trots allt tyckte de flesta att det på något sätt ändå var ganska lätt att säga när någon gick över gränsen. Vad det var, förblev ganska oklart, men det fanns något. Det var bra mycket svårare med tjejer. När blev de kvinnor. Ingen nämnde den självklara klyschan, när de blev mammor. Kanske av hänsyn till en och annan som skulle tända till på det förslaget. Eller bara för den allmänna kortslutning som uppstod. Det blev liksom tyst, frågan upprepades av flera av kvinnorna/tjejerna runt bordet och av någon anledning tittade de på mig, som om jag skulle rädda dem. Vilket upplägg, jag kände retstickan vakna till liv, så jag drog till med det något dunkla svaret på frågan, när blir tjejer kvinnor: "När män gör dem till det..."

(...know whatahmean, nudge nudge, know whatahmean, say no more?) Fånigt, javisst. Men ett öppet mål måste man skjuta på.

Fikarast. Ämne: gentlemän, nobla killar eller patriarkala reliker?

Tyvärr har jag personligen väldigt svårt för det där med gentlemannabeteende. Så ålderdomligt. För min del dog det med jämställdheten. Man kan inte ha gentlemen i en jämställd värld, för gentlemän kommer ur en tid då kvinnor ansågs lägre stående och då det var något särskilt med män som behandlade kvinnor med den respekt vi finner självklar idag. Då betydde det också att eftersom kvinnor var svagare skulle man bära deras väskor och hålla upp dörrar. Dessutom skulle man hjälpa till då det blev något krångligt, för de var ju inte bara fysiskt klena.

Nåväl, så tolkar inte alla begreppet. Tittar man i uppslagsverk så betyder ordet gentleman, nobel, ädel, att bete sig som bildad och som i de högre samhällsskikten. Så det kan lika väl betyda just det. Allmänt juste, Richard rättrådig och vänlig. Men med det lilla extra, med klass och stil. Det sistnämnda är nog väldigt viktigt, för att behålla ordets ursprungliga karaktär.

Småland tyckte också gentlemannabegreppet hade en allmän unken doft av malkulor och gamla svenska svartvita filmer. Ms Austen hävdade begreppets moderna kvalitéer och menade att genlemän fanns här och nu. Bildligt talat, inte i hennes närhet, förstås, tittade stint på puckopeo.

För mig har begreppet en kulturell ryggsäck, ordet ingår i ett idékomplex med andra värderingar än de vi har idag. Kallas en man för gentleman, då är han en player för mig. Det är en gädda som lurar i vassen på en liten aborre som fortfarande tror på sommaren. Hmm... Sorry, jag är rätt svartsynt. Men så ser jag det. Det är en kille som spelar ett socialt spel och han gör det väl. Vem kan väl se igenom fasaden? Svartsynt, som sagt. För mig är det just ett begrepp som har sin betydelse i förhållandet mellan man och kvinna. Annars finns det ingen anledning att använda just ordet gentleman. Eller? Det är väl en man som är gentle mot kvinnor?

Men samtidigt, inget är väl så helt rigoröst betingat att ett begrepp måste tolkas på enbart ett sätt. Kanske kan en man vara gentleman, i förhållande till alla omkring sig. Det vore väl ett ideal att sträva mot. Kanske även kvinnor kan vara gentlemän? Bara vi kopplar bort den där historiska, kulturella bördan. Samtidigt blir det ju lite märkligt med en kvinnlig gentleman. Gentlekvinna låter ju dessutom knepigt. Du hör ju själv, ordet är arkaiskt, från tiden med prostinnan och läkarinnan. Svenska -40-talsfilmer, helt enkelt.

Men. Gentlemen finns här och nu, eller? Roger Moore kallas i SvD för "... en gentleman med humor"  Jo, han har stil, den mannen. Han är ju gammal nu, men vilken stil han hade i Snobbar som jobbar, Helgonet och ja, som James Bond. Fast han var bättre, på sätt och vis, i TV-serierna. Han är dessutom väldigt trevlig. Han är väl inget helgon, men jag kan köpa att han är en riktig gentleman, ändå.

För övrigt säger Roger Moore i en intervju på svt play att han aldrig haft ett "argument" med sin fru. De grälar inte, de umgås inte på det viset. Fantastiskt. En gentleman skulle väl aldrig ens bråka om begreppet gentleman med en kvinna/tjej. Lugnt och fint skulle han lämna området om det började hetta till, med ett vänligt, charmerande leende på läpparna och håret i en perfekt frisyr.

Puckopeo är sinnebilden för en gentleman. NOT.

(Det var väl sista gången jag använde det ordet, NOT, i alla fall. Lite störigt.)

Vi åkte till Stockholm med eleverna, för att besöka Riksdagen, Hare Krishna och gå en medeltidsvandring. De sistnämnda aktiviteterna var obligatoriska, valbara, sinsemellan uteslutande  Dvs, man kunde välja antingen H K eller medeltidsvandring. Riksdagen var ovanligt seg, men tog sig lite på slutet då vi fick gå omkring i byggnaden. Jag följde gruppen som valt medeltidsvandring, och det avslutade vi med. Kvinnan som tog hand om oss, var arkeolog och mycket sympatisk. Hon berättade saker som att uttrycket "Se upp!" hade sitt ursprung ur varningen som ropades från fönstret när man tömde pottan på gatan. Medellivslängden på medeltiden var 34 år, för män, och 31 för kvinnor. På skeletten kunde man se förslitningsskadór på leder, knän och armar. Folk bar mycket, kanske tegelsten för att bygga staden, och satt på knäna i båten vid fiske. Eleverna konstaterade att jag gick på övertid. Jo, sa jag, jag sov vanligvis i en kista på dagarna. Men med lite trixande kunde jag vara uppe i ljuset.

Mitt mål vid varje Stockholmsresa är att köpa en ny bok på Science Fictionbokhandeln , men på vägen till bussen från Järntorget, var det tight med tid, så jag hann inte. Jag hann nätt och jämt köpa en strut med glasskulor. Mums, men inte så gott att hetsäta utanför bussen. Lite bättre med kaffe till, tänkte jag, och gick för att hämta kaffe. Men Ms Austen och Meat Loaf skrek och ojade sig för att glass var förbjudet på bussen. Jag slickade lite extra medans jag hämtade kaffetermosen och sa att Mr Gun faktiskt hade bokat en plats, som numera var ockuperad. Eleverna hörde våra illuminerade stämmor. Lätt irriterad och ganska fumlig i händerna av de kalla vindarna från Mälaren, hällde jag upp en kopp. Sedan några droppar mjölk ur en plastpartykanna. Då lyckades jag skvimpa omkull allt kaffe, så det rann ut över kullerstenarna. Ett mindre fint ord, undslapp mig. Jag råkade titta upp och i bussen såg jag säkert tio ansikten klistrade mot rutorna, skrattandes. Kunde inte låta bli att skratta själv åt eländet. Gjorde en liten markering med handen, som om jag kissade. Ännu mer skratt. Då såg jag en okänd lockhårig brunett sitta strax intill. Hon tittade också på mig och skrattade. Jag hällde upp en till kopp. Nu lyckades jag utan att spilla, men den utspillda vätskan under termosen såg ofräsch ut.

Vid förmiddagsfikat i morse såg jag en liten skål med kinesiskt godis. Ja, det var typiskt kinesiska tecken på pappersomslagen. På skålen var tejpat en lapp: "Have a candy small, before P-O takes it all." Det måste vara godis från kineserna, de från inre Mongoliet, tänkte jag. Det kändes som om min förkärlek för kakor och godis nått jorden runt. Till och med kineserna visste det. Många arbetskamrater skrattade åt lappen - eller åt mig. Vet ej vilket.

Något mer hände, men det är ur det aktiva minnet saligen hädangånget.

Under eftermiddagsfikat uppstod en ordstrid, som kanske var mer ansträngd än roande. Onämnd sa att det var allmänt känt att frikyrkofolk gifte sig och parade ihop sig i större utsträckning än andra. Men jag kunde inte riktigt hålla med. Jag känner, från Mullsjö - och Linköping, många singelkillar. Ja, men de som förblev singlar var ju kufar, sa Onämnd. Det var verkligen taskigt sagt, tyckte jag, och började bearbeta Onämnd verbalt. Kanske menade hon mest att provocera, jag vet inte. När jag provocerar brukar jag i alla fall göra ganska tydligt, åtminstone efter ett tag, att jag spelar teater. Det händer till och med att jag ber om ursäkt.

Kanske borde jag lite be om ursäkt för mitt förra inlägg. Det kunde tolkas som lite taskigt mot killar som gillar killar, bara för jag blev lite irriterad på tjejerna i Melodifestivalpanelen som bara gillade glamorösa tjejband, men inte killband med en mer utpräglad orakad och grov industrilook. I efterskott inser jag att panelen, möjligen förutom svensk-finsken, verkligen tycker att Melodifestivalen ska vara glittrig och glamorös. Det är liksom stilen, precis som man har en särskild klädkod varsom helst, t ex på Nobelfesten. Men jag undrar om de verkligen tänker rätt, de i panelen. Man kan väl knappast kalla Hard Rock Haleluja-bandet för att ha en särskild glamorglans?

Fånigt skrattade vi till, när Fanny berättade om en skön trädgård och ett hus. Hon såg fram mot att fika och ha fester där. Kanske drunkna i bäcken som rinner förbi... Nja så våta fester får man väl hoppas Fanny slipper, jag sa att det vore väl bättre att satsa på att drunkna i bäckenet. Ms Austen och Fanny stirrar plötsligt på mig. Jag bad försiktigt om ursäkt, det är ju fredag, sa jag. Något roade av det plumpa och kanske rätt dåliga skämtet var de möjligen ändå. Pust. Efter "taktil" går det bara utför, för puckopeo.

Nu är jag så trött och seg efter en lång vecka, en lång dag i Stockholm, en pressad arbetsdag och innebandyspel som var hårt och skoningslöst. Ja, vi förlorade två gånger... Dessutom blev jag bortfintad och släppte in sista målet. Grrr.

SOOOOooooovvvvvaaaaa.

Skattad och klar. Så skönt. Och lite tillbaka, kanske kan man unna sig något framåt sommaren. Typ en läslampa, i alla fall.

Nä, nu blir jag lite trött. Återigen ser jag, som got, svensk och europé det bildtade programet Inför melodifestivalen. Men så taskiga panelen var mot Lettland. Fetnolla av Serneholt? Nä, som sagt, det var grymt. Den gillade jag ändå, minst i klass med Irland, som med sitt tjejband fick oförtjänt kred. Bara för de var tjejer, kändes det som. Nu fick de manliga killarna från Lettland smisk av av alla tjejer och killar med sexuell läggning som jag tror jag inte delar. Enbart den svensk-finska snyggingen delade min uppskattning och gav den åtminstone lite verbalt plus. Bra text och ett poäng. Christer Lindarv blir nästan nervklen av den. Nä, kom igen panelen. Lite tuff musik musik som slår mot bossen, måste de väl kunna tåla. 

Serbien hade ett otroligt komiskt inslag. Vilken kille, som Lindarv sa, en blonderad mikrofonboll. Bra tryck i låten. Ha, ha. jättekul. Fast tjejen som bara var något slags pynt, snygg, gav knepiga vibbar i sammanhanget.

Ahh, Norge, med Fairytale. Mycket spännande, det kan gå riktigt bra. En bra låt, bra kille, äkta och unikt på något sätt. Fet femma från Serneholt... Ja, från hela panelen, tror jag.

Slovenien - wow, vilken blondin, och låten - Abba gifter sig med James Bond. Hon såg ju dessutom ut som Agneta. Det gillade jag, lite. Sen fanns det inte mer att kommentera. Resten var sådär. Underligt hur panelen ger utsmetade degiga dussinbidrag tämligen höga poäng emellanåt.

Nu ser jag på Dollhouse, igen. Det gillar jag. Kul. Helt knasig och konstig serie. De som är "The dolls" är människor som töms på sin personlighet, vilken sparas i ett separat minne, och sedan fylls "dockorna" med andras minnen och personligheter för att lösa specifika uppdrag. Oftast med intima inslag, men även andra, som kan bli farliga.

Nja, det blev väl en ganska ytlig blogg, det är något som skaver i huvudet, som verkar vara lite djupare, men jag kommer inteåt det, så jag får väl sluta nu, rå.