Melodifestivalen - final words
Ja, nu är den mediahosade galan slut. Norge vann, och det var väl lite känslan man hade när man hörde låten. Det kunde vara en vinnare. Men det hindrar ju inte att man hade andra favoriter. Som Sverige, Finland, Bosnien Herzegovina och kanske Lettland.
Jag hade en melodifestivalsittning med några vänner. Tyvärr sprang jag i trappan mellan TV och kök, lite för mycket, så jag missade att lägga några väl valda sarkastiska kommentarer under tävlingens genomförande. Gästerna fick i alla fall en rabarberpaj att mumsa på under omröstningen. Och några hastiga kommentarer kunde jag fälla, som sig bör.
Det var faktiskt en otroligt påkostad show. Jag är kanske skeptisk, ibland, men jag blev impad av den genomskinliga bassängen som fälldes ner från taket. Det var riktigt häftigt med tjejerna som plaskade omkring. Lite på gränsen till gyttjebrottning och ja,... men klädsamt sedesamt, trots allt. Tyvärr, höll jag på att säga. Kanske var jag lite besviken över att inte kunna få bli moraliskt upprörd, också.
I fredags hade vi saftprovning. Väldigt trevligt. Vi tävlade lite om vem som kunde lista ut vilken saft som var vilken. Det var rätt seriöst. Varje person fick ett papper med fem ringar, varav fyra var namngivna; BOB, Festis, Mer och Caol Ila. Den sista ringen skulle man gissa fritt på. På ringarna skulle man ställa sina provglas som hade nummer på sig. B-jörn och jag som lagt upp leken, trodde det skulle bli lätt, eftersom alla dessutom fick en lapp med dryckens smakprofil. Men ack, vad svårt det var. Det märkte jag själv, eftersom B-jörn skött påfyllningen, utan att jag såg något. Mycket knepigt. Sen blev det ju lite svårare med, ju mer man provade. Lite mer ofokusherad. Shå efter ett tag shatt vi mesht och bara provade, shå att shääga. Hichk. Skämt åtsido, helt vanlig saft, alltså. Typ.
I kväll var det återigen en bjudning hem till mig, mini, med manliga grannar. Män, alltså, och ganska manliga med, för all del. Kvinnor kan väl också tillhöra kategorin manliga grannar, även om det är långsökt. Väldigt långsökt. Det finns kvinnliga grannar, av det motsatta könet, dessutom, som kunde kommit, men... Jag får väl jobba på min image och bli vad somliga kallar en gentleman. Någon gång. Om möjligt.
På slutet av melodifestivalen i lördags uppmanades man att tänka på nästkommande melodifestival och skicka in sitt bidrag. Puh! Hade liksom precis kommit i mål med årets festival. Precis som man kände för att bara pusta ut och släppa allt.
Som nu... Klockan är sen, sen, sen.
Jag hade en melodifestivalsittning med några vänner. Tyvärr sprang jag i trappan mellan TV och kök, lite för mycket, så jag missade att lägga några väl valda sarkastiska kommentarer under tävlingens genomförande. Gästerna fick i alla fall en rabarberpaj att mumsa på under omröstningen. Och några hastiga kommentarer kunde jag fälla, som sig bör.
Det var faktiskt en otroligt påkostad show. Jag är kanske skeptisk, ibland, men jag blev impad av den genomskinliga bassängen som fälldes ner från taket. Det var riktigt häftigt med tjejerna som plaskade omkring. Lite på gränsen till gyttjebrottning och ja,... men klädsamt sedesamt, trots allt. Tyvärr, höll jag på att säga. Kanske var jag lite besviken över att inte kunna få bli moraliskt upprörd, också.
I fredags hade vi saftprovning. Väldigt trevligt. Vi tävlade lite om vem som kunde lista ut vilken saft som var vilken. Det var rätt seriöst. Varje person fick ett papper med fem ringar, varav fyra var namngivna; BOB, Festis, Mer och Caol Ila. Den sista ringen skulle man gissa fritt på. På ringarna skulle man ställa sina provglas som hade nummer på sig. B-jörn och jag som lagt upp leken, trodde det skulle bli lätt, eftersom alla dessutom fick en lapp med dryckens smakprofil. Men ack, vad svårt det var. Det märkte jag själv, eftersom B-jörn skött påfyllningen, utan att jag såg något. Mycket knepigt. Sen blev det ju lite svårare med, ju mer man provade. Lite mer ofokusherad. Shå efter ett tag shatt vi mesht och bara provade, shå att shääga. Hichk. Skämt åtsido, helt vanlig saft, alltså. Typ.
I kväll var det återigen en bjudning hem till mig, mini, med manliga grannar. Män, alltså, och ganska manliga med, för all del. Kvinnor kan väl också tillhöra kategorin manliga grannar, även om det är långsökt. Väldigt långsökt. Det finns kvinnliga grannar, av det motsatta könet, dessutom, som kunde kommit, men... Jag får väl jobba på min image och bli vad somliga kallar en gentleman. Någon gång. Om möjligt.
På slutet av melodifestivalen i lördags uppmanades man att tänka på nästkommande melodifestival och skicka in sitt bidrag. Puh! Hade liksom precis kommit i mål med årets festival. Precis som man kände för att bara pusta ut och släppa allt.
Som nu... Klockan är sen, sen, sen.
Kommentarer
Trackback
