En cyniker

"Love is for guys who cant get laid." Så säger en av personerna misstänkta för mord i The Mentalist. Han är en sargare, en kille som kan spelet och är expert på att ragga tjejer. Avsnittet gick förra tisdagen, den 19, och blev till ett av de bästa, tycker jag. Det är kul när fokus hamnar på psykologiskt intressanta ämnen. Där hör ju raggningsteknik till de allra mest intressanta dessutom. Ett område jag är fullkomligt tokdålig på. Kanske för att jag mest gillar ärlighet och uppriktighet. Samtidigt inser jag ju att det blir lite roligare om man kan spelet. Inte nödvändigtvis för att det slutar roligare, utan för att spelet kan vara roligt i sig. Tyvärr är väl många killar lite för desperata för att orka hålla distansen och spela en stund innan man visar vilka kort man sitter på.

Det finns en hemlig bok om raggningsteknik och det sociala spelet. Ja, om den nu är så hemlig. Jag köpte den, och läste. Det visar sig finnas flera tekniker. Enligt The Mentalist ska spelet bygga på tre ord: förakt, kontroll,
och spänning. Det stämmer väl i stort sett med boken. Ordet förakt kanske är väl starkt, men tanken är att kvinnor söker bekräftelse och kan de inte få den, startas en obetvinglig lust att erövra bekräftelse. Kvinnor vill ha män som inte vill ha dem. Kontroll står för att mannen ska visa att han kan bestämma. Det kan också innebära att han ska visa att han har en hög social position. Spänning, ja, något häftigt ska finnas strax utom räckhåll. "Erbjud det, så nappar de varje gång", säger sargaren. Han är för övrigt skottskadad och det är han tacksam för. Skadan är en perfekt "inledare", något som kan starta en konversation. En som kör spelet, har övat in många inledare. Han har en hel bunt med begrepp och tekniker till hjälp. Ofta kör de i par, en sargare med en rotekompis.

Jaha, här ser man på reklam för "Ensam mamma söker", hon gillar tydligen biffiga killar med tatueringar. Puckopeo säger pass på henne. För övrigt är det VERKLIGEN inget jag någonsin skulle tänka mig söka! 10 gånger hellre Robinson, och då är det ändå fullkomligt otänkbart. Nu har jag visserligen sökt till Robinson, men det var första omgången, då trodde man det handlade om överlevnadskunskaper i friluftsliv, inte om social överlevnad.

Jag nämnde för Ganesha att jag inte längre trodde på tvåsamheten (cyniskt), bland annat för jag kunde inte uppleva att det fanns något stöd - eller stöttning (svårt att förklara). Hon hävdade då att bara för att jag upplevt ett förhållande som inte funkade, betyder ju inte det att alla par har det så. Men jag tänker på alla par som kämpar och hänger i, fast det sliter på dem. Jag tänker på de som separerat och allt elände det för med sig. Det är verkligen inte lätt att få det att funka. Om det ska funka har jag några teorier:

1. Man har ingen romantisk övertro eller förväntan.
2. Hmm, hur ska jag skriva detta?... Jag inbillar mig att det är viktigt att det fysiska samlivet är tillräckligt och bra för båda, oftast.
3. Båda är psykiskt och fysiskt någorlunda balanserade. De lever i sig själva.
4. De ger båda tid till varandra. Inte bara till barnen, jobbet och alla andra "måsten" i livet.
5. Man kan bottna i en känsla av att vara nöjd.
(6. Någon tar ledningen och den andra följer... Måste det vara så?)

Jag har säkert utelämnat något viktigt. Men så ser min lista ut. Kan något par leva upp till den?

Jag tror att båda eller en av oss hade problem på varje punkt, till slut. Naturligtvis började det inte så... Jo, när jag tänker efter, så uppfylldes aldrig listan helt, ens från början, av båda.

Det är så lugnt och skönt att komma hem, numera. Inget bråk och skrik. Bara jag och mina fina barn. Som visserligen bråkar och skriker - men inte på mig, i alla fall.

Kommentarer
Postat av: Fysikläraren

Vill göra en kommentar eller tillägg till listan: Jag tror att man dessutom måste utvecklas tillsammans men därmed inte växa samman utan också utvecklas som individer. En människa som inte växer känner sig till slut som en fånge och då blir det svårt att leva tillsammans. Dessutom tror jag att man behöver glädjas tillsammans, ha saker att se fram emot tillsammans och dessutom kunna göra saker på egen hand.

Är väl kanske en romantiker men så tycker jag.

2009-05-30 @ 18:56:22
Postat av: puckopeo

Helt rätt. Jag håller med. Det du tar fram kanske är mer av fortsättningen i ett förhållande som har mina första punkter uppfyllda. Om du är romantiker eller ej, det däremot vet jag mindre om. Det förefaller mig svårt att avgöra. Klart att alla har sina romantiska svaga ögonblick, om inte annat. Även puckopeo. Det jag skulle vilja säga, kanske plattityd och upprepning, det är väl att man gärna får fundera över om man kan balansera sina romantiska ideal, med verklighetens ofullkomlighet och i allt uppleva att man är nöjd. Inte passivt nöjd, men som en doft av lycka som en slags bakgrundsstrålning.

2009-05-31 @ 22:45:51
URL: http://puckopeo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0