Mitt nya liv börjar här

Pretantiös rubrik, vad? Den lät så bra, säkert snodd från någon livsstilsbok.

Jag konstaterar förvånat att jag har haft stråk av gott agerande. Jag blev färdig med alla måsten prick 21.00. Ja, jag avslutade med dammsugning och nu missade jag början på X-men: The Last Stand. Men jag gjorde ett icke-måste och kokade lite te. Sen kunde inte dottern sova riktigt, så jag pratade en stund med henne om dagen som gått. Barnen hittade på en skojig lek, tyckte de, när vattenspridaren sattes under studsmattan så den sprutade upp, genom den, och de kunde hoppa samtidigt. Ingen halkade, märkligt nog.

Jo, det nya livet skulle just vara att komma in i den gamla hederliga lunken, innan jag byggde hus, nämligen att gå och lägga sig så man är hyggligt utvilad på morgonen. Det innebär att avsluta alla måsten kl 21, vara onyttig i en timme och sova vid kl 22.

I torsdags morse fick jag känslan av en annan slags gammal lunk. När jag var ute och joggade, så där lite halvlamt som man gör nu för tiden, kände jag plötsligt att det fanns mer kraft i benen. Så jag sträckte ut löpstegen på prov. Pulsen steg, flåset gick upp, men sen stabiliserade det sig på en skaplig nivå, och jag kunde köra på i två kilometer, tills jag kom hem. Fantastiskt. Jag kom att känna vibbar från tiden när jag löptränade mer systematiskt, som när jag pluggade på Universitetet. Jag provade igen i morse, och det funkade hyggligt då med. Jag tänker på hur det hänger ihop med att jag gått ner 10 kg och kämpat på med löpningen länge, fast det känts ganska trögt (och jag känts något krampaktigt runt hjärtat ibland. Konstigt.) Efter joggingrundan gör jag drygt 100 situps, 50 armhävningar och 30 armlyft. (Trots det ska jag inte rösta på Sverige Demokraterna.)

Nu skulle det väl vara bra att kunna redovisa mer saker som ett nytt liv skulle innehålla, men nu tog det visst slut. Mer var det inte. Sömn och rörelse. Det finns så otroligt mycket mer jag skulle vilja fylla ett nytt liv med. Men så långt är nog inte ett liv i allmänhet att man hinner med allt. Så många tomma hål att fylla. Hos mig, alltså. Saker man saknar.

Där höll jag på att balla ur, kände jag. Bäst att sluta. Det var så mycket annat jag tänkt skriva, men nu får jag väl fortsätta mitt nya liv och gå och lägga mig i tid och läsa "Larklight" en liten stund, bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0