puckopeo

Lunchrast. Ämne: pojkar blir män, men när? Samt flickor blir kvinnor, men när?

Hur var det nu igen... Pust, jag lyssnar på inför melodifestivalen samtidigt så jag är lite halvstörd. Så summan - hur störd jag egentligen är nu, ... Ja, ja. Oj, Ukraina hade något choklad/läder/naket - ja helt enkelt porrigt bidrag. Helstörd. I alla fall. Puh, här kom Estland. Svala tjejer i långa svarta klänningar som spelar fiol. Nu kan jag koncentrera mig.

Pojkar blir män, ja det är enkelt, tyckte Småland, för lumpen och soldatlivet fixade det. Klyschigt, och alla blev väl inte övertygade. Alla gör inte lumpen, heller. B-jörn tittade generat omkring sig. Man eller pojke? Trots allt tyckte de flesta att det på något sätt ändå var ganska lätt att säga när någon gick över gränsen. Vad det var, förblev ganska oklart, men det fanns något. Det var bra mycket svårare med tjejer. När blev de kvinnor. Ingen nämnde den självklara klyschan, när de blev mammor. Kanske av hänsyn till en och annan som skulle tända till på det förslaget. Eller bara för den allmänna kortslutning som uppstod. Det blev liksom tyst, frågan upprepades av flera av kvinnorna/tjejerna runt bordet och av någon anledning tittade de på mig, som om jag skulle rädda dem. Vilket upplägg, jag kände retstickan vakna till liv, så jag drog till med det något dunkla svaret på frågan, när blir tjejer kvinnor: "När män gör dem till det..."

(...know whatahmean, nudge nudge, know whatahmean, say no more?) Fånigt, javisst. Men ett öppet mål måste man skjuta på.

Fikarast. Ämne: gentlemän, nobla killar eller patriarkala reliker?

Tyvärr har jag personligen väldigt svårt för det där med gentlemannabeteende. Så ålderdomligt. För min del dog det med jämställdheten. Man kan inte ha gentlemen i en jämställd värld, för gentlemän kommer ur en tid då kvinnor ansågs lägre stående och då det var något särskilt med män som behandlade kvinnor med den respekt vi finner självklar idag. Då betydde det också att eftersom kvinnor var svagare skulle man bära deras väskor och hålla upp dörrar. Dessutom skulle man hjälpa till då det blev något krångligt, för de var ju inte bara fysiskt klena.

Nåväl, så tolkar inte alla begreppet. Tittar man i uppslagsverk så betyder ordet gentleman, nobel, ädel, att bete sig som bildad och som i de högre samhällsskikten. Så det kan lika väl betyda just det. Allmänt juste, Richard rättrådig och vänlig. Men med det lilla extra, med klass och stil. Det sistnämnda är nog väldigt viktigt, för att behålla ordets ursprungliga karaktär.

Småland tyckte också gentlemannabegreppet hade en allmän unken doft av malkulor och gamla svenska svartvita filmer. Ms Austen hävdade begreppets moderna kvalitéer och menade att genlemän fanns här och nu. Bildligt talat, inte i hennes närhet, förstås, tittade stint på puckopeo.

För mig har begreppet en kulturell ryggsäck, ordet ingår i ett idékomplex med andra värderingar än de vi har idag. Kallas en man för gentleman, då är han en player för mig. Det är en gädda som lurar i vassen på en liten aborre som fortfarande tror på sommaren. Hmm... Sorry, jag är rätt svartsynt. Men så ser jag det. Det är en kille som spelar ett socialt spel och han gör det väl. Vem kan väl se igenom fasaden? Svartsynt, som sagt. För mig är det just ett begrepp som har sin betydelse i förhållandet mellan man och kvinna. Annars finns det ingen anledning att använda just ordet gentleman. Eller? Det är väl en man som är gentle mot kvinnor?

Men samtidigt, inget är väl så helt rigoröst betingat att ett begrepp måste tolkas på enbart ett sätt. Kanske kan en man vara gentleman, i förhållande till alla omkring sig. Det vore väl ett ideal att sträva mot. Kanske även kvinnor kan vara gentlemän? Bara vi kopplar bort den där historiska, kulturella bördan. Samtidigt blir det ju lite märkligt med en kvinnlig gentleman. Gentlekvinna låter ju dessutom knepigt. Du hör ju själv, ordet är arkaiskt, från tiden med prostinnan och läkarinnan. Svenska -40-talsfilmer, helt enkelt.

Men. Gentlemen finns här och nu, eller? Roger Moore kallas i SvD för "... en gentleman med humor"  Jo, han har stil, den mannen. Han är ju gammal nu, men vilken stil han hade i Snobbar som jobbar, Helgonet och ja, som James Bond. Fast han var bättre, på sätt och vis, i TV-serierna. Han är dessutom väldigt trevlig. Han är väl inget helgon, men jag kan köpa att han är en riktig gentleman, ändå.

För övrigt säger Roger Moore i en intervju på svt play att han aldrig haft ett "argument" med sin fru. De grälar inte, de umgås inte på det viset. Fantastiskt. En gentleman skulle väl aldrig ens bråka om begreppet gentleman med en kvinna/tjej. Lugnt och fint skulle han lämna området om det började hetta till, med ett vänligt, charmerande leende på läpparna och håret i en perfekt frisyr.

Puckopeo är sinnebilden för en gentleman. NOT.

(Det var väl sista gången jag använde det ordet, NOT, i alla fall. Lite störigt.)