puckopeo

Jag kan inte åka till Stockholm utan att gå in i Science fiction bokhandeln. Förra besöket hann jag inte köpa något, men nu såg jag till att ha tid. Efter att ha tittat mig omkring i denna fenomenala skattkista, valde jag två ungdomsböcker. Jo, jag får väl erkänna att jag är svag för det. Gillar fortfarande Harry Potter, Narnia, Nalle Puh och allt det där. Nyligen läste jag Spiderwick Chronicles. Men nu köpte jag "The Graveyard Book" av Neil Gaiman, som skrev boken till filmen "Stardust" och "Larklight" av Philip Reeve. Larklight verkar bra, det känns nästan med en gång om en bok är läsvärd. Det kändes med Spiderwick, och det känns med Larklight. Det räcker med att läsa första sidan för att konstatera god eller ond läsning på en bok, tycker jag. Det stämmer till 100% för alla utom för Alistair Maclean, han som skrivit Örnnästet, m fl. Han kan vara seg i början, men det tar sig.

Jo, jag läser gärna på engelska. Det ger en bättre läsupplevelse att läsa på orginalspråket, tycker jag. Synd att det bara är engelska som funkar för mig. Det enda språk som jag behärskar, förutom svenska. Ok, jag har pressat en tysk bok också, men det var  allt lite trögt i början. (Kärlekens språk, kan jag det? Det är väl annars en lingua som haltar lite).

Just nu tittar jag på vampyrer i förorten, "Låt den rätte komma in". Men jag tycker inte att jag kommer in i filmen. Kanske för att jag bloggar samtidigt, men eventuellt för att filmen inte är bra nog. Typ. Mycket vampyrer nu.

Hela vägen till Stockholm såg vi "Twilight". Jag trodde inte att det skulle vara så mycket romantik i en vampyrfilm, men det var det. Rätt okej ändå. Kanske böckerna är bättre. Jag uppfattade det som att det var en allmän åsikt bland eleverna, som t ex Inka. Hon skojade till det och sa att vi kunde väl stanna i Linköping, likaväl som vi stannade i Nyköping eller Krokek. Sån humor var för avancerad för mig, tydligen. Det tog väl tre minuter och tio frågor innan jag fattade att det var ett skämt. För övrigt gjorde jag inte bort mig, vad jag kan minnas. Jag brukar alltid få bjuda på mig själv. För några år sedan gick jag glatt och ledigt framför en elevgrupp utanför Sagerska palatset, och pekade upp mot fasaden och sa till eleverna att "Här bor statsministern" samtidigt som jag tittade intensivt in i fönstren. Då, plötsligt, går jag rakt in i en informationsskylt. Det tog tvärstopp. Eleverna skrattade så de vred sig. Trots mina smärtor skrattade jag med. På skylten kunde man läsa att statsministern bodde i huset. Tack för det.

För övrigt var halva trean i Stockholm, alltså. Samma resa som för två veckor sedan. Det gick lika bra, fantastiska elever vi har. Men det var så otroligt segt att ta sig hem, långa köer. Så 19.02-tåget fetmissade vi. Typiskt, just när jag tänkte att jag inte skulle ta bilen.

Igår såg jag film hos John Silver, piraten. Det skulle blivit en norsk film, med nazizombier; "Död snö". Men zombiefilmer är nog det jag ogillar mest av alla filmgenrer. Annars är jag inte kategorisk, men zombiefilmer... Suck, bara slem, yxor och kulsprutor med stela figurer som aldrig slutar gå. Istället såg vi "The Day the earth stood still", en sci-fi rulle som väl kanske inte var så där superbra. Men budskapet var toppen. Det var viktigt att börja bry sig om miljön, för att rädda planeten, annars så kom aliens och räddade planeten. Dock ej människorna som förstörde den.

Låt den rätte komma in slutade precis nu. Men, tyvärr, regissör Alfredsson, boken var bättre! Mer logisk och en tydligare moralisk linje. Jag gillade inte slutet i filmen, som är helt annorlunda i boken.

Det är toppen att sitta i lugn och ro och läsa en bra bok. En bra bok slår till och med en bra film. Det är något speciellt när ens egen fantasi spinner igång och man lever sig in i boken. Men visst, ibland händer det att man glömmer allt och simmar in i filmen också.

Nu väntar, sedan en bra stund tillbaka,  drömmarnas land för puckopeo.