Litet inlägg - NOT
Jag såg det sista på en intressant dokumentär; Dokument inifrån - Den svåra kärleken som mest handlade om tjejer som var -70talister. De ville både leva livet, göra karriär, finna sig själva, hitta den perfekte partnern och skaffa barn. Självklart, vem vill inte det. Men problemet var väl just att kraven var högt ställda och det var svårt att få allt. Karriären tog tid, leva livet tog tid, partnern hade fullt upp med sitt liv, så det där med barn kom sent. Den biologiska klockan var många omedvetna om, märkligt nog. Men även om man visste det, att det kan vara svårt att få barn som förstföderska, från 35 och uppåt, så ja, ... ändå skulle livet levas, karriären och allt det gick först. Fast gnaget fanns där. Hmm... dokumentären var mer intressant än min sorgliga sammanfattning, känner jag. Det handlade mycket om fertilitetskliniker och donationer också.
Jag saknade killperspektivet. I jämställdhetens namn måste jag säga att jag är förvånad. Det var INGET om män som vill ha barn och vilket taskigt läge de befinner sig i. De kan ju varken fixa barn själva eller - i praktiken - adoptera som ensamstående. De kan väl lida lika mycket som kvinnor i sin längtan efter barn? Mycket snett perspektiv.
Så var en helg över. Puh, så trött jag varit hela söndagen. Konstigt. Jag tänkte på att man som husägare har det rätt besvärligt med att hålla efter tomten. (Utan att nämna huset.) Jag har kantskurit grusgången, klippt gräset, krattat, dragit maskrosor.... Det är lätt att skriva, men tar osannolikt mycket tid i anspråk att göra. Samtidigt - det gör stor skillnad. Jag är glad att det är gjort. Det ser nästan välskött ut, på håll. Men istället kunde jag, om jag bott i lägenhet, varit fri att göra massor annat. Wowa, shoppa, pubba, läsa och se på TV. Å andra sidan finns numera en skön gräsmatta att ligga och sola på, körsbär och äpplen i träden i höst, vinbär och blommor att plocka. Man kan grilla ute och bjuda hem folk. Sjön ligger ett stenkast bort...
Summer time, when the living is easy, ... kanske det, NOT. Jag höll på att fippla med badrummet en sväng, och medans jag släpade verktyg uppför trappan, så tänkte jag på ett praktiskt problem och bollade lite lösningar "... om jag har lite tur så..." Där stannade jag upp och skrattade till, sarkastiskt. Tur, jag? NOT:
I alla fall så tittar jag på mina barn som sussar i rummet bredvid. De ser så fina ut, när de sover. Trygga, lugna. Även om jag inte fann den perfekte livspartnern så fick jag i alla fall två rara barn. Alltid nå't
Jag saknade killperspektivet. I jämställdhetens namn måste jag säga att jag är förvånad. Det var INGET om män som vill ha barn och vilket taskigt läge de befinner sig i. De kan ju varken fixa barn själva eller - i praktiken - adoptera som ensamstående. De kan väl lida lika mycket som kvinnor i sin längtan efter barn? Mycket snett perspektiv.
Så var en helg över. Puh, så trött jag varit hela söndagen. Konstigt. Jag tänkte på att man som husägare har det rätt besvärligt med att hålla efter tomten. (Utan att nämna huset.) Jag har kantskurit grusgången, klippt gräset, krattat, dragit maskrosor.... Det är lätt att skriva, men tar osannolikt mycket tid i anspråk att göra. Samtidigt - det gör stor skillnad. Jag är glad att det är gjort. Det ser nästan välskött ut, på håll. Men istället kunde jag, om jag bott i lägenhet, varit fri att göra massor annat. Wowa, shoppa, pubba, läsa och se på TV. Å andra sidan finns numera en skön gräsmatta att ligga och sola på, körsbär och äpplen i träden i höst, vinbär och blommor att plocka. Man kan grilla ute och bjuda hem folk. Sjön ligger ett stenkast bort...
Summer time, when the living is easy, ... kanske det, NOT. Jag höll på att fippla med badrummet en sväng, och medans jag släpade verktyg uppför trappan, så tänkte jag på ett praktiskt problem och bollade lite lösningar "... om jag har lite tur så..." Där stannade jag upp och skrattade till, sarkastiskt. Tur, jag? NOT:
I alla fall så tittar jag på mina barn som sussar i rummet bredvid. De ser så fina ut, när de sover. Trygga, lugna. Även om jag inte fann den perfekte livspartnern så fick jag i alla fall två rara barn. Alltid nå't
Kommentarer
Trackback
