puckopeo

Äsch, tre av fyra helger den senaste månaden har jag varit hängig hela helgen, förkyld med feberkänningar. Sen jobba, jobba och helt utslagen igen, på helgen. Vad är detta? Ska det behöva vara så? Det konstiga är att det verkligen är så varje år. Den här perioden, efter höstlovet, v 44, så finns liksom inte den där extra kraften till något utöver dubbelarbetet hemma och på jobbet, med standarduppsättningen av innehåll - samt lite extra som det alltid är. Men det där extra extra, som att renovera, det kan man helt glömma mellan v. 45-51. Det är när ljuset kommer tillbaka som murmeldjuret puckopeo vaknar ur sin vinterdvala. Framåt april får jag fart igen. Julledigheten gör att man kan byta jobb mot renovering, så då rör det sig lite, i alla fall. Liksom sportlovet kan innebära en kort spurt. Nästa år faller sportlovet bort, det tillbringas på annan ort, arbetandes.

En sak som jag med glädje kan konstatera är att jag sluppit vinterkräksjukan hitintills! Jippe. Man får glädja sig över det lilla.

Idag hade vi en fin dag, en supersöndag. Jag fick lite tid och ork över så jag kände att jag kunde lägga en timme på att baka. Tillsammans med barnen gjorde vi en dubbel kladdkaka och en rejäl panna äppelpaj av trädgårdens egna äpplen. Sen kunde vi mysa till det rejält med ett superfika.

Kan aldrig låta bli att tänka på att det absolut är trevligt och roligt nog att fika med barnen, men på nåt sätt skulle det ändå kännas ännu bättre med någon extra vid bordet, av motsatt kön i samma ålder. Som dessutom ville bjuda tillbaka ibland. Med en fin kroppkaka, fylliga bullar, söta maränger och några mintkyssar, kanske. Drömmar går ju, med.