Kräftfiske eller utflykt med das Boot

Lite kort kan jag bara kommentera nattens händelser. Eller gårkvällens, rättare sagt. Efter att ha fixat och donat med burar, bojar och sänken hoppade vi i båten och rodde ut. Denna gång i en aluminiumbåt. Gummibåt skulle varit omöjligt, för det blåste och vågorna skuttade fram. Ubåt hade väl varit idealet, och något åt det hållet blev det efter ett tag, när vi plötsligt började vattenfylla skrovet.  Men innan dess skulle vi ut på djupare vatten. Både åror och motor behövdes i motvinden. Det var lite Lisebergskänsla från vågtopp till vågdal. Kanske ett par meters skillnad. Särskilt när vi kom ut ur viken. Då hände något, med vinden eller vågorna. Det blev lite nasty. Så här efteråt var det en dum idé att omfördela vikten, men eftersom vågorna var så branta och höga så fick B-jörn flytta akterut. Vi blev baktunga. Rätt var det var så fick Cowboy se att båten vattenfylldes, så där lite i smyg, akterut. Sen började båten lutade rejält och vattenlinjen i båten var nära att möta vattenlinjen utanför. Det blev lite hetsigt att ta sig i land. Vi visste först inte om vi tordes vända båten, med fören mot land, eftersom vågorna ville skölja in. Men tiden var inte på vår sida, så snabbt, snabbt vände vi, rodde för fullt och rände upp på en stenig udde. Precis när hela ekan började anta das Boot-läge.

Tur att B-jörn hade flytväst. Tur att vi andra var så korkade, att vi flutit ändå. Kanske.

Vi kan väl säga att vi blev blåsta på konfekten. Vi gick i land, lätt chockade, tursamma och lite besvikna. Vi fick nöja oss med fläskkött på lägerelden. Vi kunde väl åkt hem, där och då, men vi hoppade väl på att det skulle mojna. Men ack, den beräkningen blev en miss, mojna gjorde det inte ens på morgonen. Det blåste helt barockt. Vid lägerplatsen låg ett nedblåst träd som en påminnelse om att alla andra träd som lutade över platsen också kunde falla ner. Men det var nog blåsten som kom i oregelbundna stötar, vågorna som fräsande rullade in och vindskyddets presenning som rykte och slet - som gjorde att jag kanske sov en eller två timmar under natten. Trots öronproppar, MP3-spelare, kudde, varm sovsäck. Omöjligt, omöjligt fullkomligt omöjligt att somna. Varje gång det var nära, så smällde det till i vindskyddet, eller knakade ett träd eller ljöd en allmän vindbasun.

Home sweet home. Nu har jag duschat och tittat lite på True Blood. Skönt att vara hemma efter allt uteliv. Kanske kan kommentera torsdagen och fredagens partajande senare. Vissa svårigheter är det att återberätta något. Det känns lite fluffigt. Kanske är bäst så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0