puckopeo

Ja egentligen kommer jag inte ihåg frågan exakt, men svaret är ju väl känt:

"Vad sägs om kåt, glad och tacksam?" - Peter Dalle, Ogifta par. En klassisk filmreplik.

Så nu vet alla kvinnor hur de ska vara. Män är ju ganska tacksamma att tillfredsställa. Det är okompligcerat och enkelt. Man kan backa tillbaka till urmannen. Han vill försäkra sig om en överlevande avkomma och söker sig till kvinnor med markerad midja eller stor rumpa och bulliga bröst. Det signalerar en bra barnaföderska som är duktid på att ge di. Men kvinnor. Denna gåta. Hur ska man vara? Jag kan lätt konstatera att kåt, glad och tacksam inte går hem. Möjligen glad och tacksam, däremot tycks det inte räcka hela vägen.

I en artikel som jag läste för en tid sedan, som Swim sitter på, skulle en orsak vara till att det är lite trögt för killar att nå fram är att tjejer måste kolla andra saker för sina barns överlevnads skull. Här är saker som status och säker inkomst viktiga faktorer. Barnen ska uppnå konkurrensfördelar genom mannens status och pengar. Man kan ju förstå att kvinnor har lite svårare i så fall. Det är ju inget som är så uppenbart hos en man - som bröst och midja är hos kvinnor.

Hur ska man alltså va'? Framgångsrik - är väl ett sammanfattande ord. Truck - är ett annat. Men då är man inne på den där statusprylen som gränsar mot beskyddarförmåga. Grymma män har väl sin attraktion genom det. Kanske. Då stämmer väl glad och tacksam knappast in. Det är ett lite undergivet beteende. Somliga säger att kvinnor vinner på att spela undergivna, lite blond-blåsta och lättsamma.

Ibland undrar jag om det är ett alternativt spår för män i vår jämställda värld. Det finns de som når fram genom ett allmänt älskvärt och återhållsamt sätt. Lite gentlemannamässig, enkel och oprovocerande. Talför, men inte för pratig i sociala sammanhang. Framför allt noggrann med att inte stöta sig med kvinnor genom att vara smidig och undvika verbal konfrontation. Istället alltid hålla med och stryka medhårs, bekräfta.

Ja, det spåret kräver en hel del för undertecknad. Återhållsam och icke-provocerande... Nja, kanske inte puckopeo direkt. Gentleman, kanske jag kan uppnå, med ansträngning. Men jag blir själv så lätt provocerad av kvinnor som så gärna vill ha rätt, och inte vill erkänna egna fel eller be om ursäkt. Stryka medhårs är ju inte min normala rutin... Ja, det tycks helt enkelt vara ett spår som är en stor utmaning för puckopeo på alla fronter.

Återstår då framgågsspåret... Ja, möjligen kan man skapa en image av framgång genom olika statusattrapper, så kallade penisförlängare. Porsche, truck, snygga kläder, skor, frisyr och smycken. Vad mer? Ja, tyvärr inser jag att det inte har varit min stora passion i livet. Möjligen hyggligt snygga kläder, men smakar det så kostar det och ofta lite för mycket.

Hur mycket ska man offra av sitt eget för att uppnå ett mål? Frågan bör ställas och puckopeo inser att man kanske ska vänta in ett läge där man verkligen är villig och har kraft att offra en hel del.

Jag ser tillbaka på mitt liv och kan konstatera att när jag fått tjejer på kroken så har jag varit i sociala sammanhang där jag haft en mer central roll. Formell och informell. Hög social status, alltså. Jo, hör och häpna, det har förekommit såna sammanhang. Jag får försöka hamna i såna igen. Engagera mig i mindre grupper som umgås över en längre tid. Då har jag kunnat vara mig själv. Men, törs jag ens tänka på att försöka anpassa mig enligt framgångsspåret eller gentlemannaspåret? Jag är rädd att framstå som en person med multipla personligheter... Psykopeo.

Dejting över internet eller via uteställen - det är definitivt INTE min grej. Det känns verkligen helt avigt. Som kläder som bara inte vill passa.

Men allt har sin tid, och den tiden är inte nu. Längre fram. Ännu längre fram!