Input, output och TV-sci/fi
Det blir lite dålig input när man är hemma och fixar med sitt stackars ruckel. Så därför blir outputten i bloggen lidande. Låt mig dela det lätt ointressanta läget på husbygget.
En kort reflexion. Strunta i mosaiken. Det är en tidstjuv. Förskräckligt vad det tagit tid. Bara att såga till mosaikbitarna - jo, jag valde att göra på det viset. Sen allt fippel med att få det på väggen... Kolla tidsfördelningen på hela kakelprocessen. Den består av tre lika delar tid. Först en del med alla hela, osågade kakelbitar. Det är c:a 75% av allt kakel. Sedan tar det samma tid att sätta upp alla tillsågade passbitar. Till slut tar det exakt samma tid att göra mosaiken, fast det bara är små remsor på väggarna, kanske 5% av ytan. Putta upp mosaik går out. I alla fall måste extra tid tas i beräkningen.
För andra ointressant, men för mig fantastiskt. På taket finns numera en takhuv, som ska sitta ihop med köksfläkten. Med... stor tur och flyt så får jag upp fläkten och kopplar ihop allt imorgon. Jag tillbringade halva dagen på taket. När jag var lite yngre, tyckte jag att det var en baggis, men nuförtiden respekterar jag höjder. Det kan ju räcka att trilla i en trappa för att hamna på sjukhus. Downputtar får man respektera.
Skärtorsdag, en dag som små barn klär ut sig till påskkärringar. Så även mina! De blev fina och fick mycket godis. Pojken fick ont i magen. Själv hade jag köpt en jättepåse påskgodis. Och Salt n vinegar chips. Det blev nog lite för mycket input där, för mig. Så småningom blir det en hel del output, skulle jag tro.
För andra kvällen i rad tittar jag på en Star Trek-film. Gårdagens handlade om att rädda valarna. Den gillar jag verkligen. När jag var yngre tittade jag på det lilla Star Trek som sändes på ettan och tvåan. Även på Månbas Alfa och ibland Blixt Gordon. Men nu har väl tiden lite gått ifrån Star Trek, för att inte tala om Blixt Gordon (orginalet). På 90-talet följde jag Babylon 5 och Star Trek Voyager m.fl.. Babylon 5 upptäckte jag lite sent, och missade väldigt mycket av. Därför skulle jag hemskt gärna vilja se alla avsnitt av serien, men jag tvekar lite över att lägga tid på det. Men skulle man hitta någon likasinnad feminin homonoid och sitta och mysa igenom avsnitten på kvällen efter jobbet så- jorå, trevligt. Inte ensam. Likaså skulle jag gärna vilja se hela Battlestar Galactica från 2004. Vilken superserie! Mystisk och märklig.
Jag minns hur jag jobbade på Rodengymnasiet i Norrtälje med mitt X, våra första jobb som lärare. När vi slutade, och vi slutade alltid så tidigt på den tiden, av någon anledning, så gick Magnum PI och Remington Steele på eftermiddagen. Vi var nygifta och det var mysigt att slappa efter jobbet och få förstklassig lättsmält underhållning. Jag hade inte sett dem så mycket när de sändes för första gången på 80-talet. Då hade jag en fix idé om att inte se TV-serier, eftersom man lätt fastnade i soffan istället för att träffa människor. Men vi kände inga i Norrtälje utom varandra och nuförtiden kan man ju spela in och se avsnitten utan att det krockar med verklig gemenskap och underhållning.
Over and out.
En kort reflexion. Strunta i mosaiken. Det är en tidstjuv. Förskräckligt vad det tagit tid. Bara att såga till mosaikbitarna - jo, jag valde att göra på det viset. Sen allt fippel med att få det på väggen... Kolla tidsfördelningen på hela kakelprocessen. Den består av tre lika delar tid. Först en del med alla hela, osågade kakelbitar. Det är c:a 75% av allt kakel. Sedan tar det samma tid att sätta upp alla tillsågade passbitar. Till slut tar det exakt samma tid att göra mosaiken, fast det bara är små remsor på väggarna, kanske 5% av ytan. Putta upp mosaik går out. I alla fall måste extra tid tas i beräkningen.
För andra ointressant, men för mig fantastiskt. På taket finns numera en takhuv, som ska sitta ihop med köksfläkten. Med... stor tur och flyt så får jag upp fläkten och kopplar ihop allt imorgon. Jag tillbringade halva dagen på taket. När jag var lite yngre, tyckte jag att det var en baggis, men nuförtiden respekterar jag höjder. Det kan ju räcka att trilla i en trappa för att hamna på sjukhus. Downputtar får man respektera.
Skärtorsdag, en dag som små barn klär ut sig till påskkärringar. Så även mina! De blev fina och fick mycket godis. Pojken fick ont i magen. Själv hade jag köpt en jättepåse påskgodis. Och Salt n vinegar chips. Det blev nog lite för mycket input där, för mig. Så småningom blir det en hel del output, skulle jag tro.
För andra kvällen i rad tittar jag på en Star Trek-film. Gårdagens handlade om att rädda valarna. Den gillar jag verkligen. När jag var yngre tittade jag på det lilla Star Trek som sändes på ettan och tvåan. Även på Månbas Alfa och ibland Blixt Gordon. Men nu har väl tiden lite gått ifrån Star Trek, för att inte tala om Blixt Gordon (orginalet). På 90-talet följde jag Babylon 5 och Star Trek Voyager m.fl.. Babylon 5 upptäckte jag lite sent, och missade väldigt mycket av. Därför skulle jag hemskt gärna vilja se alla avsnitt av serien, men jag tvekar lite över att lägga tid på det. Men skulle man hitta någon likasinnad feminin homonoid och sitta och mysa igenom avsnitten på kvällen efter jobbet så- jorå, trevligt. Inte ensam. Likaså skulle jag gärna vilja se hela Battlestar Galactica från 2004. Vilken superserie! Mystisk och märklig.
Jag minns hur jag jobbade på Rodengymnasiet i Norrtälje med mitt X, våra första jobb som lärare. När vi slutade, och vi slutade alltid så tidigt på den tiden, av någon anledning, så gick Magnum PI och Remington Steele på eftermiddagen. Vi var nygifta och det var mysigt att slappa efter jobbet och få förstklassig lättsmält underhållning. Jag hade inte sett dem så mycket när de sändes för första gången på 80-talet. Då hade jag en fix idé om att inte se TV-serier, eftersom man lätt fastnade i soffan istället för att träffa människor. Men vi kände inga i Norrtälje utom varandra och nuförtiden kan man ju spela in och se avsnitten utan att det krockar med verklig gemenskap och underhållning.
Over and out.
Kommentarer
Trackback
