Eh toa?
Ibland är det lite svårt att komma igång att skriva. Vad ska man haka upp sig på? Tema? Start? Man kan ju tänka "äsch, jag har inget att skriva om idag". Men jag lovar dig, huvudet är fullt. Och det säger jag inte för att vara märkvärdig. Ditt huvud är fullt med. Det svåra är att hitta den där hävstången, katalysatorn, den där lilla lösa tråden i nystanet så att man kommer igång att associera.
Författare, vilket är lite övermage att jämföra sig med, som Jan Guillou, menar att författarskap handlar om i princip noll inspiration och hundra procent transpiration. Det går inte att vänta in den rätta känslan, eller någon musa som ska viska något i örat eller vad det nu är. Det är betonghäck som gäller, och i hans fall, att hamra på skrivmaskin. Vad jag förstår skriver han fortfarande på en speciell modell av en elektrisk skrivmaskin som inte tillverkas längre, så han har köpt ett antal extra som reserv. Där finns tydligen en slags rätt känsla han kräver, från sin skrivmaskin.
Jag kan irritera mig på Barbaras knappar. De är usla, ärligt talat. Frågetecknet sitter dessutom taskigt till, så jag har jättesvårt att hitta det. Likadant citattecknet. Tangenterna sladdar, ibland trycker jag men det blir ingen respons på skärmen. Skulle man gå över till bärbart på arbetet, så skulle jag nog, likt Guillou, kräva ett riktigt tangentbord att koppla in mot datorn. Men skrivmaskin, som jag lärde mig skriva på i högstadiet, med fingersättning, det är jag glad att slippa. Allt fippel med suddigum och tippex...
Idag fick jag besök av min chef på lektion. Det kallas att askultera. Det är lite nervöst, men bra. Vi borde göra det mer, för man skärper sig lite extra och får respons på det man gör på ett annat sätt än den respons elever ger. Jag hade tänkt att gruppen skulle övat in "Internationalen" eller "Staten och kapitalet" och sjungit, men så blev det inte. Än. Det hade annars varit ganska kul. Kanske skulle vi övat in några smarta repliker allihopa också, och verkligen kört imponera-spåret. Men det blev faktiskt en helt vanlig lektion. Jag var tvungen att fråga i korridoren, efteråt, om jag hade varit som vanligt. Det hade jag, möjligen lite strängare mot pladder, sa Morgana.
Jag har sparat några sidor ur Corren som handlar om resor. Jag börjar längta så oerhört efter att resa till salta stränder, blå hav och marmorruiner. Tänk att gå på timjandoftande sluttningar ner mot havsvik. Fantisera framför ruinerna av ett tempel. Höra havet slå mot strandens stenar och snäckor. Se rester av vita marmorpelare vila i det grönblå vattnet.
Mitt nästa mål är Malta. Eller kanske Cypern. Eller öar i Cycladerna. (All koppar från antikens Grekland kom från Cypern, därför heter koppar koppar, helt enkelt., från öns namn.)
Mitt mål på närmare håll är att färdigställa toaletten. Jag har i alla fall invigt den, så att säga, men jag fick spola med en hink vatten. Avloppet är klart i alla fall. Skitbra.
Författare, vilket är lite övermage att jämföra sig med, som Jan Guillou, menar att författarskap handlar om i princip noll inspiration och hundra procent transpiration. Det går inte att vänta in den rätta känslan, eller någon musa som ska viska något i örat eller vad det nu är. Det är betonghäck som gäller, och i hans fall, att hamra på skrivmaskin. Vad jag förstår skriver han fortfarande på en speciell modell av en elektrisk skrivmaskin som inte tillverkas längre, så han har köpt ett antal extra som reserv. Där finns tydligen en slags rätt känsla han kräver, från sin skrivmaskin.
Jag kan irritera mig på Barbaras knappar. De är usla, ärligt talat. Frågetecknet sitter dessutom taskigt till, så jag har jättesvårt att hitta det. Likadant citattecknet. Tangenterna sladdar, ibland trycker jag men det blir ingen respons på skärmen. Skulle man gå över till bärbart på arbetet, så skulle jag nog, likt Guillou, kräva ett riktigt tangentbord att koppla in mot datorn. Men skrivmaskin, som jag lärde mig skriva på i högstadiet, med fingersättning, det är jag glad att slippa. Allt fippel med suddigum och tippex...
Idag fick jag besök av min chef på lektion. Det kallas att askultera. Det är lite nervöst, men bra. Vi borde göra det mer, för man skärper sig lite extra och får respons på det man gör på ett annat sätt än den respons elever ger. Jag hade tänkt att gruppen skulle övat in "Internationalen" eller "Staten och kapitalet" och sjungit, men så blev det inte. Än. Det hade annars varit ganska kul. Kanske skulle vi övat in några smarta repliker allihopa också, och verkligen kört imponera-spåret. Men det blev faktiskt en helt vanlig lektion. Jag var tvungen att fråga i korridoren, efteråt, om jag hade varit som vanligt. Det hade jag, möjligen lite strängare mot pladder, sa Morgana.
Jag har sparat några sidor ur Corren som handlar om resor. Jag börjar längta så oerhört efter att resa till salta stränder, blå hav och marmorruiner. Tänk att gå på timjandoftande sluttningar ner mot havsvik. Fantisera framför ruinerna av ett tempel. Höra havet slå mot strandens stenar och snäckor. Se rester av vita marmorpelare vila i det grönblå vattnet.
Mitt nästa mål är Malta. Eller kanske Cypern. Eller öar i Cycladerna. (All koppar från antikens Grekland kom från Cypern, därför heter koppar koppar, helt enkelt., från öns namn.)
Mitt mål på närmare håll är att färdigställa toaletten. Jag har i alla fall invigt den, så att säga, men jag fick spola med en hink vatten. Avloppet är klart i alla fall. Skitbra.
Kommentarer
Trackback
