puckopeo

Är det alltid så, när man ska starta upp något nytt projekt, att man hittar på en massa annat för att sjuta upp själva uppstarten? Idag fick jag för mig att jag skulle baka, så det gjorde jag. Jo, det behövdes, tyckte jag. I alla fall så tog det merparten av dagen. Nu finns det 40 bullar, 50 frallor och 2 rabarberpajer att äta. Men behövdes det egentligen? Det känns i efterskott klart bakvänt att ägna så mycket tid åt en sån sak som bakning. Nåväl, kommer det oväntat besök, så finns det fika. Jag är redo, alltid redo.

Här ligger jag i värmen på sängen med heta Barbara. Att de där bärbara alltid ska bli så varma i knät... Och passiva. Bättre vore att ligga med en Bar rar A, eller B. (Ordvits.)

Tyvärr verkar själva planen för bottenvåningen inte funka. Plan A, alltså. Så nu funderar jag på någon slags plan B. Det tråkiga är att plan B inte innebär någon större förändring av rumsindelningen. Vilket jag så gärna sett att det blev. Bättre använd area, det är ju målet. Väldigt klurigt. Jag bjöd in fru A och hon hade helt andra idéer än jag. Tyvärr mer realistiska än mina, bättre på sitt sätt, så nu känns det lite B.

Igår hade jag baddag, lite svalare än bakdag, och skönare. Simmade 1200 m. i sjön. Fick ont i musklerna efteråt, aj, aj, trots stretchning. Det var länge sedan jag simmade seriöst. Och, ärligt talat, jag var frusen när jag klev upp. Helt varmt är det inte än, i vattnet. På land däremot är det ju otroligt hett. Vilken sommar, vem kunde tro det, för fjorton dagar sedan? Det var nog många som bokade en biljett med Ryan Air till medelhavet då. Ack, de kan ha fått det vått.

Nä, upp tidigt i morgon och flytta möbler och sedan, äntligen, riva, rasera och sedan renovera.

Jo, nu ska det bli byggstök i huset igen. Jag våndas lite inför det. Just nu ser det ju rätt ok ut i huset. Särskilt övervåningen. Men bottenvåningen... Den känns gammal och 80-tal. Dessutom är det lågt i tak. Men det går att fixa, och det är just det som står för dörren. Att höja innertaket. Jo, det finns ett nytt bjälklag ovanför det gamla innertaket, så i princip ska det inte vara några problem. Men principer är teorier, och i praktiken är det alltid mycket mer arbete och krångel än man kunde förutse. Det förutser jag och därför våndas jag. Men det är också byggstöket, dammet och den allmänna villervallan som inte är så kul att leva i, som skapar viss olustkänsla.

Så för att lugna nerverna åkte jag och shoppade i Söderköping. Det kändes bättre efter att ha lättat 5 000 kr. Sedan till fiket vid kanalen som säljer italiensk glass för att fira ett bra köp. Godare än Smultronstället och med en trevlig servitör som talade med tydlig stockholmsdialekt. God glass i den nedåtgående solens glans, båtar och turister och en fin miljö. Klockan började bli mycket så jag var tvungen att handla snabbt. Villade bort mig lite i lilla Söderköping och hamnade på Willys istället för på det självklara Hemköp som låg på vägen hem. Men det stora köpet då? Jo, utanför huset står numera en riktigt okej, begagnad släpkärra. En skön grej att ha för en hemmafixare som släpar och sliter. Det underlättar något när man ska köpa gipsskivor och klickgolv. Smidigt inte minst eftersom det blir många vändor till tippen också. Man kan hyra och det har jag gjort, men allt sånt tar tid och kraft. Sånt man vill spara på till byggandet.

Men sommaren ska inte bara vara byggande, hoppas jag. Lite kul också.

Midsommar - en i raden av helger med höga förväntningar. De svåraste är nyår och midsommar, de motsvarar tyvärr sällan tanken om dem. Julen är ju för den nära släkten, det är som det är. Födelsedagen blir vad man gör den till. Till Påsken finns inga särskilda förväntningar - mer än påskägget och det fyller man så lätt, så lätt med tunga, tunga kalorier. Men midsommar och nyår ska väl passas in med vänner från förr och nu. Det blir väl ofta bra, men... Ja, det hänger på gärsgården många gånger. I år stöp det totalt. Plan A: medhavd grillmat till lägergård med barn och hotande regn. Därefter fika hos någon. Jag tyckte fika lät okej, men stå mellan kalla myggor och osande grill under fallande regn på plaskvåt gräsmatta ute i obygden, nä. Faktiskt inget jag vill göra i kallt blod. Plan A sprack, det var tydligen fler som backade ur. Plan B: fika enbart. Okej, jag bakar rabarberpaj. Avtalad tid står jag med bilen utanför ett hus i ett villakvarter. Väntar. Ringer. Nä, plan B hade tydligen också spruckit. Midsommarslakt. Puckopeo inser att Plan 9 (from outer space) återstår. Jag tar min paj hem och sitter med föräldrar och barn och fikar. Inget party, men typ okej. Plan 6... Nä.

I Mullsjö och firar midsommar. Yes. Så är det. Samtidigt pågår den största årliga händelsen i Mullsjö; som invaderas av horder av Pingstvänner. Jo, det är Nyhemsveckan som dragit igång. Party för alla pingisar från södra halvan av Sverige. Se allt, hör allt, läs allt på hemsidan. Möten pågår i stort sett från 10 på förmiddagen till midnatt. Bibelstudium, bönemöten, väckelsemöten. Möten alla slag. Dock ej cermoniella möten, som i Katolska kyrkan. Nä, fartfyllda möten fulla med live-musik, solister och körsång. Två stora projektorer visar talarna i närbild.  Väldigt proffsigt, faktiskt. Allt filmas av minst tre kameror. DVD:n från mötet finns att köpa vid utgången. Jag gick på ett enda möte i år. Och egentligen var det bara för att lura iväg föräldrarna till "Minns du sången?". Jag vill gärna att de aktiveras och upplever något. Själv fick jag leka med barnen utanför lokalen på lekplatsen. Jag kunde höra allt som hände innanför, eftersom det på området finns högtalare som återutsänder allt därinne. Hela grejen är totalt otrolig. Jag skulle väldigt gärna guida dig runt, så du fick se, om du inte varit där. Ett religiöst läger för vuxna, tonåringar och små i megaformat.

Men en midsommar är väl ingen midsommar utan aktivitet runt stången. Första omgången åsåg jag på Nyhemsveckan. Jo, tro det eller ej, denna gamla rit med misstänkt hednisk fruktbarhetskult som ursprung, är accepterad bland pingstvänner - även officiellt. Inte som fruktbarhetsrit, förståss, men som skojig svensk tradition. Den andra begivenheten skulle utspela sig på midsommardagen. Dans runt stången vid Mullsjö hotell, med Göteborgs gammeldansförening i spetsen. Vi kom dit i bilen och tittade ut genom fönstren. Spelemännen stog under ett partytält, tätt ihopa och spelade, tycktes det. Vi hörde inget. Det var öde kring stången och fältet runtomkring den tomt på folk. Himlen hade öppnat sig och regnet formligen öste ner. Det var som att stå under duschen, fullt pådrag, massageinställning. Här blev det ingen dans, möjligen gyttjebrottning. Ännu en midsommarslakt, således.

När vi lämnade Mullsjö i söndagskväll, hade liksom luften ändrat sig. Det fuktiga, råa hade bytts ut mot värme och blomdofter. Nu kommer sommaren, sa jag till föräldrarna och åkte.

Jag kom hem från Glasgow igårkväll och var ganska seg imorse. Rekordsent gick jag upp, 9.30, rekord sedan jag blev förälder. Blev sittande på förmiddagen och såg på Discovery om superblixtar, sådana som kunde följa meteoriternas spår i atmosfären, som kunde gå uppåt, från molnen rakt upp. Frågan var om en av NASAs rymdfärjor hade slagits i småbitar av en sådan blixt vid återinträdet. Ett foto med en blixt som följde färjans bana antydde det. Fenomenet kallades Fe, som i Fairy, en sån med en trollstav som Tingeling.

I helgen kunde man lyssna på AC/DC och se videon Thunderstruck. Förra veckan gick det blixtar på jobbet. Mer om det sedan.

Glasgow blev målet för en resa i jobbet. Många kunde följa med. Vi reste billigt med Ryan Air och bodde enkelt på vandrarhem. Vi hade mycket gott utbyte av resan. Nytta och nöje i samma påse. Minnesvärt var besöket på Glasgow Botanic Garden. Det var stort, växterna var snyggt presenterade och det var ordnat på ett logiskt tematiskt sätt, med köttätande växter i ett rum, suckulenter och kaktusar i sin avdelning osv. Men som sagt, häpnadsväckande stort och snyggt utfört.

Mackintosh är inte bara apple, ipod och itunes. Det är också, eller var, en arkitekt, målare och designer som gjorde avtryck i det tidiga 1900-talets Glasgow. Vi åkte en guidad tur genom staden och gjorde några nedslag. Bland annat på Glasgow School of Art. Mycket härlig design, lite av Art  Nouveau (Jugend), som jag gillar väldigt mycket. Kommer tillbaka, tycker jag, i en del av 50-talets abstrakta geometriska design. 

Men Mussel Inn var en härlig restarurang vi gick på. Vi åt dessvärre inga musslor, men väl fisksoppa och fish and chips. Till efterrätt fick vi cheese cake. Nåväl, vi hade väl pratat om att det finns svenskar överallt, och rätt var det var så började servitrisen prata svenska med oss. Jaha, där ser man. Världen är liten. Men till och med ännu mindre. Efter en stund kom ägaren fram och pratade svenska också. Han var från Jönköping och hade flyttat till Skottland 1974. Mycket trevlig människa. Fantastiskt god mat med, för övrigt. Särskilt soppan.

Till slut något av allt roligt som hände. Ja, sånt som alltid händer omkring en. James, en kär kollega, som har försmak för män i hans egen stil, kommenterade Ms Austens läckra, nyinköpta T-shirt. Ja, jag hade också sagt något stapplande halvlyckat som var menat som en komplimang. Men James tyckte inte att ord räckte till utan räckte ut tungan och började(symboliskt) slicka hennes tröja, där fram. Jag stod förstenad. Efter några tag vänder han sig till mig och säger "Ja, förlåt, nu blev du förstås avundsjuk, Peo." Fantastiskt roligt. Jag skrattar varje gång jag tänker på situationen. Helt absurdt, på något sätt. Ja, förstå mig rätt. Men jag vill inte vidare förklara vad jag menar.

Bara kort om passet, också. En kort tid hade jag ett manligt skägg, mustach och skägg på hakan. Och långt okammat hår. Då tog jag passfoto, ganska stressad. Jag ser hemsk ut. Man kunde tro att jag var på rymmen från fängelset. Så det var väl inte konstigt att den buttre passkontrollanten höll upp passet framför sig och noggrant kollade om bilden överensstämde med personen han hade framför sig. Jag sa till honom att "Ja, frågan är om det är Clark Olofsson eller Peo". Han skrattade och jag kunde komma in i Sverige igen.

--------------- Censurerade rader - egentligen - fast det kom med ändå till slut. Har ju liksom utlovat, och ingen har sagt att jag ska låta bli, som ju har haft chansen.  ---------

En gång när jag kom in i mitt kontor på jobbet så stog min odiskade tallrik på skrivbordet - som en hälsning från mina "kära" arbetskamrater att jag glömt eller låtit bli att diska min tallrik när diskmaskinen varit full. Ja, jag hade bara lämnat den i diskhon och hoppats på att någon skulle lägga den i maskinen när den blev tömd. Jag blev ganska upprörd, för jag tyckte inte att jag gjort något fel. Men det tyckte tydligen många kvinnliga kollegor som bevakar köket noga. Min utgångspunkt var att diska för hand är något man inte ska ägna sig åt, utan istället låta maskinen göra det. Rationellt och tidsbesparande. Men andra menar att man ska städa upp efter sig. Oavsett. Nåväl, nu hade Ganesha lämnat sin disk på bordet och bara gått. Många vid bordet kunde konstatera att det fanns en chans att skoja till det lite. Så någon tog tallriken, lånade nycklar till Ganeshas arbetsrum och skulle gå iväg, men aj, där stog Ganesha utanför fikarummet och pratade med en elev. Aha, därför... Men det fanns ingen återvändo nu. B-llen gjorde en avvärjande manöver och någon slank ut obemärkt. Levererade och återvände. Ganesha stod och undrade var tallriken tagit vägen. Ingen sa något vid fikabordet. Ganesha utgick. Nu blev puckpeo nervös, vem skulle snart få skulden? Jag satte en stor tidning framför ansiktet och låtsades läsa ivrigt. Ganesha återvände med tallrik i handen, arg som ett väldigt argt bi. Kanske argare till och med. "Moget" sa hon, la tallriken i diskmaskinen och smällde igen dörren efter sig.

Så här efteråt så kan man undra om det är något att skriva om ens. Är det inte rätt underligt hur lätt stötta vi blir på småsaker, egentligen. För det är det ju. Egentligen. Och allt är väl i grund och botten gjort med rätt mycket kärlek. I alla fall för min del.

Nä, skriver och skriver. Måste väl sova lite innan barnen vaknar. Imorgon är det midsommar. Tänk att jag ända sen ung och radikal kristen - ja, trots det - starkt förknippat helgen med ja, hur ska jag säga det utan att bli generad. Ja, med sånt där, i alla fall. Men jag tror nog att det aldrig har hänt något särskilt någon gång, med någon av det motsatta könet just midsommaraftonen. (Ja, inte med samma heller, förstås.) Knappt ens när jag var gift. (Jo, vänta nu. En gång, kanske. Det var väl midsommar..?) I vilket fall. Om någon skulle undra, så lär det vara lugnt även denna. Tyvärr. Ingen nakenchock. Inga repriser för James på vandrarhemmet. Det där var ju också en sån där lustig händelse. Framför allt mina reaktioner, alltså hur jag tänkte eller sa, efteråt. Men nog ordat.

God natt och skön midsommar!

"För vi har tagit semester, för vi har tagit semester, ... fy ... vad vi är bra. "

Sjung om studentens lyckliga dar, ja, nu är det slut för treorna. Vemod och glädje blandas i samma bägare, tillsammans med en hel del champagne, cider, öl, vin och kanske starkare varor. Kanske den starkaste kullen någonsin gick ut nu, betygsmässigt och socialt. Det är vemod för lärare med, kan jag säga. Tänk, till slut lyckades jag lära mig namnet på alla blondiner som ser likadana ut och heter i princip lika med, Sara och Emelie, möjligen Malin eller Isabelle. Det vore smidigare om ettorna fick sluta... Snart är det 100 nya ettor, med nya namn som skall läras in och nya personer som ska fostras. Som sommarläxa ska jag försöka lära mig mina nya treor INNAN stressen startar. Ett offer till mina tålmodiga utsprungna treor.

Ett annat utbyte är att jag ska lära mig säga Irrland och inte Iiiirland, som jag tydligen gör i naturligt tillstånd. Men då ska Inka sluta kalla € för "jorå", ett slags engelskt uttal, och i stället hålla sig till svensk standard "evro" eller, mindre vanligt, men okej; "euro". Det kan ju vara bra att uttala saker rätt, när hon ska börja jobba som programledare. Den speciella rösten finns ju där, redan.

Mina treor har lärt mig ytterligare en sak till - tillsammans med min goda vän Buddha, nämligen att ta tag i ledarskapsbiten. Jag måste bli grymmare. Som anarkist i hjärtat har jag ju svårt för auktoriteter, så jag trivs inte med att se mig själv som en. Men, men... Det finns osynliga regler och förväntningar i ett klassrum. Så det blir nästa kull som får se puckopeo ta ledarstafetten. Kommer jag lyckas? Läs den spännande fortsättningen i höst på puckopeo.blogg.se. (ProgramledarPeo)

Det har varit två festliga avslutningar, lärarmiddagen och en mindre tillställning. Väldigt trevligt.

På studentdagen i torsdags var det ju hyggligt väder, till skillnad från alla i Linköping och kanske Söderköping som gick ut i hällregnet idag, fredag. Alltså... vilket väder. Tur att de var klädda så tunt, då torkar det ju fortare när man kommer in... Vårt utspring funkade fint, jag var lite nervös för musiken, som jag fick ansvar för. Jag tycker alla lyckades bra. Bästa utspringet faktiskt. Skönt att det var redan klockan 13.30. Förr var det vid 15.00. Det är lite sent och segt att vänta på för alla.

Många äldre elever dyker upp vid avslutningarna. Kompisar, syskon och släktingar. Även Ylva dök upp. Hon jobbar som hälsoinspektör i Småland. Hon gick ut skolan för... tre år sedan? Nä, hon sa att det var sex år sedan. Jag höll på att smälla av.

Inte så sällan dyker gamla elever upp spontant i korridorerna på skolan. Ibland tänker jag: "Jaha, var har hon hållit hus? Mycket frånvaro här. Vänta nu... (hjärncellen dansar) Legitim frånvaro. Hon gick ut förra året."

Imorgon är det gitarrhjältar på TV, en helkväll. Jag bjuder in min partner i brott, som jag spelat in en demo med, Hanz och Peoz, tror jag vi kallade oss, lite skämtsamt. Akustisk gitarr. Imorgon ska vi njuta, bl a till Tommy Emmanuel .

I nästa blogg planerar jag att skriva om hur det skojades med Ganesha på jobbet så jag kände att gränsen passerades  för vad man rimligen kan göra mot en vänlig, snäll och omtänksam kollega. Jag kan säga att hon blixtrade av ilska efteråt, jag var tvungen att gömma mig bakom en tidning för hennes blickar. Därmed inte sagt att jag erkänner att jag personligen utförde någon handling, men jag uppfattar tydligt att Ganesha tror att det var jag. Jag har själv blivit utsatt för samma sak. Hmm... Vem var det som gjorde det mot mig?

På jobbet har vi Miss Snygg och Mr Nöjd, dock ej Miss Nöjd, vilket vore ofantligt mycket roligare. Jag har en vän från Mullsjö som heter Mr Krig. Jag minns inte längre förnamnet, för vi kallade honom alltid krig. Jag tror det var Mikael. Men kanske döpte han sin son till Fred, Fred Krig. Spännande kombination.

MissLyckad, ja,det känns så ofta när jag går och lägger mig. Jag har förlorat än en gång kampen att uppnå dagens mål. Hela helgens mål var att städa och jag lyckades inte riktigt. Plocka i ordning och lägga saker på sin plats, slänga en del, ja, det hann jag. Men sen gick tiden ifrån mig. Problemet kanske var att städa inte var enda målet för helgen, även om det var det högst prioriterade. Redan i fredags startade kampen, jag gick och shoppade! Jo, kors i taket, det är inte ofta. På listan fanns en stor vit linneduk, gardiner, jacka, ryggsäck som funkar som handbagage på Ryan Air och lite andra smågrejer. Mellan 16 och 20 körde jag hårdhandling och penetrerade alla butiker på stan och Tornby. Jag hade sån tur att hitta en svart jacka med sån där flärp på axeln, så den ser lite militärisk ut på H&M, sista paret ut, ryggsäck som var "Cabinproof" på Stadium - ingen rea tyvärr, så det gick på 600 kr/st, men på Jysk hittade jag riktigt justa gardiner, två par, prisvärda som t om blev uppskattade av ett smakråd, Linneduk var en chansning, men där hittade jag ingen helt vit, så det fick vara. Puh, sen sent hem, men hemma till slut helt slut.

Upp på lördagen och springa 5 km, denna gång på rekordtid, 30 minuter cirka. Ja, inte supersnabbt, men ändå. Man får tänka på att jag lufsade för ett år sedan, när jag satte igång att träna. Nu gick det konstigt lätt att göra situps efteråt. Likaså armsträckningar och armhävningar så jag gjorde några extra. 120, 40 och 60. Sen klippte jag gräsmattan, dushade och åt till slut frukost. Satte igång den första av fyra, fem tvättar, åkte till ICA Maxi och köpte mat. Började sedan städa. Men oj, näsan började rinna, jag nös hela tiden. Puckopeo hade blivit förkyld. Gjorde marängswiss till barnen och X:et som kom på kort visit. Firade på så sätt Nationaldagen och mors dag i efterskott på samma bräde. Nös hela tiden. Tog piller och wiskey. Städade. Däckade så småningom. Vaknade på natten med otäck huvudvärk och värmde en riskudde och la på näsan. Somnade.

Upp på söndagen. Ahh, nyser inte längre, känner mig seg, men rätt ok. Fortsätter städa. Går ut och fixar lite med grusgången och gräver under staketet så stolparna inte står i jorden utan är rena och fria på cementplinten. Känner mig rätt lycklig med spaden i hand, huggande på kirskålsrötter, stenar och jord. Trycker och gräver genom grus och sand, svettas, stånkar och pustar. Skvättar jord omkring mig och är till slut klar. Ser nöjd på mitt verk. Dessa stolpar, detta staket kommer att stå flera år extra tack vare min insats, tänker jag.

Om det inte blir nerkört av något arbetsfordon eller en buss, förstås - igen.

Ljuset ligger så lågt, lägger långa skuggor och släpar utmed marken. Färgerna blir förstärkta. Löven blir grönare, himlen blåare och rödare. Solen lägger sig stilla, där vid horisonten.

Jag går in och äter lite. Min nya frestelse är Estrellas solrosoljefriterade chips och gorgonzolaost. Tillsammans alltså. Det är så gott, så... Otroligt.

Lyckades komma över ett avsnitt av Jessie; "Thin Ice", som jag tittar på. Tom Selleck, alias Magnum P.I. spelar polischef i Paradise, ett litet amerikanskt samhälle. Det är riktigt bra, tycker jag som redan är såld på Magnum.

Filmen tar slut och jag städar litet till, men fastnar i en flyttkartong med en massa minnen. Städningen lyckades jag inte med i helgen, men jag kom i alla fall i säng hyggligt.

Känner mig lite febrig.

Skojade lite på jobbet. Ämnet var skönhetsoperationer på hundar. Det finns tydligen möjlighet att operera in kulor på kastrerade hundar, för att imitera de riktiga. För vems skull de nu skulle hamna där. För husses skull, föreslog Hilda, men jag kan lika gärna föreställa mig för för mattes. De finns tydligen i olika storlekar. Förmodligen för att hundar är olika stora, så en chihuahua inte ska få en grand danois kulor. Typ. Vad vet jag. B-jörn föreslog pingpong bollar istället. Jag fick inspiration och tänkte mig bjällror. Eller kanske såna som kan pipa, så där som en badanka kan låta när man trycker på den. Men varför skulle man klämma på pungen, undrar Lola, och det kan man ju undra. För att retas så svarade jag "För att det ska pipa, så klart."

I går var jag mysterrorist och satt framför TV:n tills klockan blev för mycket. Pust. Det var inte bra, jag höll på att somna på motorvägen i morse. Det är alltid värst vid Lövstad slott. Jag gick direkt till kaffetermosen på jobbet och däromkring höll jag mig ungefär hela dagen. Men det blev inte bättre för det. På kvällen hade jag dessutom möte på systerskolan i två timmar mellan 18 och 20. Sedan handling på ICA. Hemma vid 21 och missar början på nya komedin med Magnusson på TV4. Början känns ofta viktig, tycker jag. Den sätter ju själva stämningen och förutsättnignarna för resten. Det kännas svårt med motivationen att börja titta utan början. Örjan, också.

Det skaver i bakhuvudet, igen. Det är något som borde skrivas, men... jag hittar inte någon bra trådände att börja nysta i.

Så kort och gott - slut för idag.