puckopeo

Sjung om studentens lyckliga dar, ja, nu är det slut för treorna. Vemod och glädje blandas i samma bägare, tillsammans med en hel del champagne, cider, öl, vin och kanske starkare varor. Kanske den starkaste kullen någonsin gick ut nu, betygsmässigt och socialt. Det är vemod för lärare med, kan jag säga. Tänk, till slut lyckades jag lära mig namnet på alla blondiner som ser likadana ut och heter i princip lika med, Sara och Emelie, möjligen Malin eller Isabelle. Det vore smidigare om ettorna fick sluta... Snart är det 100 nya ettor, med nya namn som skall läras in och nya personer som ska fostras. Som sommarläxa ska jag försöka lära mig mina nya treor INNAN stressen startar. Ett offer till mina tålmodiga utsprungna treor.

Ett annat utbyte är att jag ska lära mig säga Irrland och inte Iiiirland, som jag tydligen gör i naturligt tillstånd. Men då ska Inka sluta kalla € för "jorå", ett slags engelskt uttal, och i stället hålla sig till svensk standard "evro" eller, mindre vanligt, men okej; "euro". Det kan ju vara bra att uttala saker rätt, när hon ska börja jobba som programledare. Den speciella rösten finns ju där, redan.

Mina treor har lärt mig ytterligare en sak till - tillsammans med min goda vän Buddha, nämligen att ta tag i ledarskapsbiten. Jag måste bli grymmare. Som anarkist i hjärtat har jag ju svårt för auktoriteter, så jag trivs inte med att se mig själv som en. Men, men... Det finns osynliga regler och förväntningar i ett klassrum. Så det blir nästa kull som får se puckopeo ta ledarstafetten. Kommer jag lyckas? Läs den spännande fortsättningen i höst på puckopeo.blogg.se. (ProgramledarPeo)

Det har varit två festliga avslutningar, lärarmiddagen och en mindre tillställning. Väldigt trevligt.

På studentdagen i torsdags var det ju hyggligt väder, till skillnad från alla i Linköping och kanske Söderköping som gick ut i hällregnet idag, fredag. Alltså... vilket väder. Tur att de var klädda så tunt, då torkar det ju fortare när man kommer in... Vårt utspring funkade fint, jag var lite nervös för musiken, som jag fick ansvar för. Jag tycker alla lyckades bra. Bästa utspringet faktiskt. Skönt att det var redan klockan 13.30. Förr var det vid 15.00. Det är lite sent och segt att vänta på för alla.

Många äldre elever dyker upp vid avslutningarna. Kompisar, syskon och släktingar. Även Ylva dök upp. Hon jobbar som hälsoinspektör i Småland. Hon gick ut skolan för... tre år sedan? Nä, hon sa att det var sex år sedan. Jag höll på att smälla av.

Inte så sällan dyker gamla elever upp spontant i korridorerna på skolan. Ibland tänker jag: "Jaha, var har hon hållit hus? Mycket frånvaro här. Vänta nu... (hjärncellen dansar) Legitim frånvaro. Hon gick ut förra året."

Imorgon är det gitarrhjältar på TV, en helkväll. Jag bjuder in min partner i brott, som jag spelat in en demo med, Hanz och Peoz, tror jag vi kallade oss, lite skämtsamt. Akustisk gitarr. Imorgon ska vi njuta, bl a till Tommy Emmanuel .

I nästa blogg planerar jag att skriva om hur det skojades med Ganesha på jobbet så jag kände att gränsen passerades  för vad man rimligen kan göra mot en vänlig, snäll och omtänksam kollega. Jag kan säga att hon blixtrade av ilska efteråt, jag var tvungen att gömma mig bakom en tidning för hennes blickar. Därmed inte sagt att jag erkänner att jag personligen utförde någon handling, men jag uppfattar tydligt att Ganesha tror att det var jag. Jag har själv blivit utsatt för samma sak. Hmm... Vem var det som gjorde det mot mig?