puckopeo

Jag och skolans jympamajje diskuterar ibland ganska högljutt. T ex har vi en olöst konflikt som gäller manligt beteende. Är det okej att prutta och rapa? Ja, tycker jympamajjen, och därtill röka, snusa, dricka och sporta. Särskilt fotboll, eftersom det inte bara är en sport utan också kultur. Nej, tycker jag - det är inte manligt att pråla med kroppsljuden. Det är bara allmänt äckligt och ohyfsat. Sen kan jag tycka det är en märklig kombination att i ena änden hylla en slags kroppskultur där man bygger upp sin fysik och i andra änden förbruka den. Man liksom både bygger huset och river det.

Pappa har alltid haft en högljutt kroppsspråk. Numera bryr jag mig inte ens att kommentera det längre. Han är rejält glömsk och ganska gammal. Vi satt och fikade och vände och vred på problemet med infantiliseringen av substantiv. Daghem blir dagis, fritidshem blir fritis, pappa blir lätt pappis, kram blir kramis eller rentav kramiz. Tänk om det skulle drabba mer seriösa delar av samhället. Tingsrätten blir tingiz, politiker blir politikiss, polis blir... polis? eller kanske snutis. Lätt nedsättande eller kanske mest fånigt. Pappa avrundade det hela med att säga:
-Nu måste jag gå  på skitis.
Ganska hyggligt roligt sagt av en pensis, eller blir det pensiois, ja, det ska låta panschis i alla fall.  "Kalkis", kanske funkar med.

Även om jag säkert uppfattas som lite fin i kanten av jympamajjen, så är jag tydligen svag för bajs- och kisshumor. Manligt - eller infantilt.