puckopeo

Nu har jag alltså bloggat i ett år och en dag. Enligt statistiken är detta blogginlägg nummer 139. Eftersom det går 365 dagar på ett år, oftast, så det har ju inte bloggats varje dag. Jag var grym i början, och körde ett inlägg per dygn, men det är lite för höga krav, tror jag. Det finns ju ändå ett liv bortanför bloggen. Inte mycket till liv, ska erkännas, men ändå. Princicipipen, Helge, som man brukar säga.

Vi diskuterade bloggen idag, efter innebandyn. Men vad sa vi? Jag är tom i skallen. Det har varit en hektisk vecka och jag känner mig lite vek, slak och böjd. Oron över mammas kondition, pappas situation och helgfarandet till Jönköping tröttar lite. Sen är det en barnvecka och italienskan har startat. Jag har gått på stan två gånger för att hitta saker till afrikaresan. Men, ja, alla har väl fullt upp, så jag ska väl inte klaga. Nu är det helg och jag längtar efter en slö lördagmorgon, framför TV:n eller SVT-Play och ta det riktigt och grundligt lugnt.

Italienskan var en besvikelse och en positiv överraskning i ett. Tyvärr fortsätter inte kursen som jag startade i höstas med Sara. Istället får jag fortsätta en kurs med Nadja, en otroligt söt, tämligen ung, italienska. Jag har lite svårt med koncentrationen, men jag känner mig väldigt inspirerad. Eller vad det är. En annan sak är att de ligger tre eller fyra kapitel framför oss, så det är en del hårt arbete att ta ifatt.

Ordhumor, okej, då.
- Kolla här, sa jag till B-jörn, och visade en sida i tidningen om att pantburkarna får fördubblat värde från 50 öre till en krona. En bild visade en kvinna med två burkar framför ögonen, som glasögon ungefär, "flaskbottnar" brukar man ju säga ibland. Det var inte snyggt.
- Hon ser rätt pantad ut, sa jag. (Boring...)
- En annan form av burka, sa B-jörn, och det var ju faktiskt fyndigt.
- Hon vill väl inte bli av-slöjad, tillade han. Jag nikabe till svar och satte så mitt tal-i-bann.