puckopeo

Som modern, socialistisk,liberal, värdeabsolutist och traditionalist så diggar jag den svenska festkalendern, med alla dess helger. Första advent är en av de bästa. Festlig för man får lysa upp sitt hem med många ljus och lampor. Julfirandet smygstartar i den mörka senhösten, med blöta löv, fukt och dimma. Inga särskilda tunga måsten är knutna till första advent, heller. Kanske kunde man gått till kyrkan. Men den är inte byggd än, här i området. Vi väntar och väntar. Advent är väntan på Kristus - och kyrkan, tydligen.

Lussebullarna var fina vid fikat. Jag har en pepparkaksdeg i kylen, som väntar på att bli utbakad. Jag har själv gjort degen. Oj, så häpnadsväckande lätt det var. Min första pepparkaksdeg, faktiskt. Mammas recept. Min morfars, konditorns, pepparkaksformar väntar i lådan på att bli använda igen. Jag önskar han hade blivit lite äldre, så han kunde lärt mig något. Nu får man mer gå på recept, känsla och viss erfarenhet byggd på blandade framgångar och floppar.

Bytte till dubbdäck idag. Numera olagligt att köra med sommardäck vid vinterväglag i december. Knäade i mörkret vid bilen, då käcka mammor gick förbi, kända grannar, skrattande kommenterade mitt svartarbete. Man försöker skratta med, men lätt ansträngt. "Ha, ha... Ja här står man nu igen, bla, bla." Skitig och i fula kläder. Arbeten i kvinnor istället för att promenera bort ert fett, har man lust att säga, men klokt nog håller man slika spörjande tankar för sig själv. Äsch, ärligt talat är de jättetrevliga, men man känner sig lätt fånig i en sån situation. Arbetare kontra lyxhustru, typ.

Nu lyser adventsljusstakarna i fönstren och jag börjar bli lätt degig. Nu adväntar jag på varken John Adams eller John Holmes utan John Blund.