Thunderstruck
Jag kom hem från Glasgow igårkväll och var ganska seg imorse. Rekordsent gick jag upp, 9.30, rekord sedan jag blev förälder. Blev sittande på förmiddagen och såg på Discovery om superblixtar, sådana som kunde följa meteoriternas spår i atmosfären, som kunde gå uppåt, från molnen rakt upp. Frågan var om en av NASAs rymdfärjor hade slagits i småbitar av en sådan blixt vid återinträdet. Ett foto med en blixt som följde färjans bana antydde det. Fenomenet kallades Fe, som i Fairy, en sån med en trollstav som Tingeling.
I helgen kunde man lyssna på AC/DC och se videon Thunderstruck. Förra veckan gick det blixtar på jobbet. Mer om det sedan.
Glasgow blev målet för en resa i jobbet. Många kunde följa med. Vi reste billigt med Ryan Air och bodde enkelt på vandrarhem. Vi hade mycket gott utbyte av resan. Nytta och nöje i samma påse. Minnesvärt var besöket på Glasgow Botanic Garden. Det var stort, växterna var snyggt presenterade och det var ordnat på ett logiskt tematiskt sätt, med köttätande växter i ett rum, suckulenter och kaktusar i sin avdelning osv. Men som sagt, häpnadsväckande stort och snyggt utfört.
Mackintosh är inte bara apple, ipod och itunes. Det är också, eller var, en arkitekt, målare och designer som gjorde avtryck i det tidiga 1900-talets Glasgow. Vi åkte en guidad tur genom staden och gjorde några nedslag. Bland annat på Glasgow School of Art. Mycket härlig design, lite av Art Nouveau (Jugend), som jag gillar väldigt mycket. Kommer tillbaka, tycker jag, i en del av 50-talets abstrakta geometriska design.
Men Mussel Inn var en härlig restarurang vi gick på. Vi åt dessvärre inga musslor, men väl fisksoppa och fish and chips. Till efterrätt fick vi cheese cake. Nåväl, vi hade väl pratat om att det finns svenskar överallt, och rätt var det var så började servitrisen prata svenska med oss. Jaha, där ser man. Världen är liten. Men till och med ännu mindre. Efter en stund kom ägaren fram och pratade svenska också. Han var från Jönköping och hade flyttat till Skottland 1974. Mycket trevlig människa. Fantastiskt god mat med, för övrigt. Särskilt soppan.
Till slut något av allt roligt som hände. Ja, sånt som alltid händer omkring en. James, en kär kollega, som har försmak för män i hans egen stil, kommenterade Ms Austens läckra, nyinköpta T-shirt. Ja, jag hade också sagt något stapplande halvlyckat som var menat som en komplimang. Men James tyckte inte att ord räckte till utan räckte ut tungan och började(symboliskt) slicka hennes tröja, där fram. Jag stod förstenad. Efter några tag vänder han sig till mig och säger "Ja, förlåt, nu blev du förstås avundsjuk, Peo." Fantastiskt roligt. Jag skrattar varje gång jag tänker på situationen. Helt absurdt, på något sätt. Ja, förstå mig rätt. Men jag vill inte vidare förklara vad jag menar.
Bara kort om passet, också. En kort tid hade jag ett manligt skägg, mustach och skägg på hakan. Och långt okammat hår. Då tog jag passfoto, ganska stressad. Jag ser hemsk ut. Man kunde tro att jag var på rymmen från fängelset. Så det var väl inte konstigt att den buttre passkontrollanten höll upp passet framför sig och noggrant kollade om bilden överensstämde med personen han hade framför sig. Jag sa till honom att "Ja, frågan är om det är Clark Olofsson eller Peo". Han skrattade och jag kunde komma in i Sverige igen.
--------------- Censurerade rader - egentligen - fast det kom med ändå till slut. Har ju liksom utlovat, och ingen har sagt att jag ska låta bli, som ju har haft chansen. ---------
En gång när jag kom in i mitt kontor på jobbet så stog min odiskade tallrik på skrivbordet - som en hälsning från mina "kära" arbetskamrater att jag glömt eller låtit bli att diska min tallrik när diskmaskinen varit full. Ja, jag hade bara lämnat den i diskhon och hoppats på att någon skulle lägga den i maskinen när den blev tömd. Jag blev ganska upprörd, för jag tyckte inte att jag gjort något fel. Men det tyckte tydligen många kvinnliga kollegor som bevakar köket noga. Min utgångspunkt var att diska för hand är något man inte ska ägna sig åt, utan istället låta maskinen göra det. Rationellt och tidsbesparande. Men andra menar att man ska städa upp efter sig. Oavsett. Nåväl, nu hade Ganesha lämnat sin disk på bordet och bara gått. Många vid bordet kunde konstatera att det fanns en chans att skoja till det lite. Så någon tog tallriken, lånade nycklar till Ganeshas arbetsrum och skulle gå iväg, men aj, där stog Ganesha utanför fikarummet och pratade med en elev. Aha, därför... Men det fanns ingen återvändo nu. B-llen gjorde en avvärjande manöver och någon slank ut obemärkt. Levererade och återvände. Ganesha stod och undrade var tallriken tagit vägen. Ingen sa något vid fikabordet. Ganesha utgick. Nu blev puckpeo nervös, vem skulle snart få skulden? Jag satte en stor tidning framför ansiktet och låtsades läsa ivrigt. Ganesha återvände med tallrik i handen, arg som ett väldigt argt bi. Kanske argare till och med. "Moget" sa hon, la tallriken i diskmaskinen och smällde igen dörren efter sig.
Så här efteråt så kan man undra om det är något att skriva om ens. Är det inte rätt underligt hur lätt stötta vi blir på småsaker, egentligen. För det är det ju. Egentligen. Och allt är väl i grund och botten gjort med rätt mycket kärlek. I alla fall för min del.
Nä, skriver och skriver. Måste väl sova lite innan barnen vaknar. Imorgon är det midsommar. Tänk att jag ända sen ung och radikal kristen - ja, trots det - starkt förknippat helgen med ja, hur ska jag säga det utan att bli generad. Ja, med sånt där, i alla fall. Men jag tror nog att det aldrig har hänt något särskilt någon gång, med någon av det motsatta könet just midsommaraftonen. (Ja, inte med samma heller, förstås.) Knappt ens när jag var gift. (Jo, vänta nu. En gång, kanske. Det var väl midsommar..?) I vilket fall. Om någon skulle undra, så lär det vara lugnt även denna. Tyvärr. Ingen nakenchock. Inga repriser för James på vandrarhemmet. Det där var ju också en sån där lustig händelse. Framför allt mina reaktioner, alltså hur jag tänkte eller sa, efteråt. Men nog ordat.
God natt och skön midsommar!
"För vi har tagit semester, för vi har tagit semester, ... fy ... vad vi är bra. "
I helgen kunde man lyssna på AC/DC och se videon Thunderstruck. Förra veckan gick det blixtar på jobbet. Mer om det sedan.
Glasgow blev målet för en resa i jobbet. Många kunde följa med. Vi reste billigt med Ryan Air och bodde enkelt på vandrarhem. Vi hade mycket gott utbyte av resan. Nytta och nöje i samma påse. Minnesvärt var besöket på Glasgow Botanic Garden. Det var stort, växterna var snyggt presenterade och det var ordnat på ett logiskt tematiskt sätt, med köttätande växter i ett rum, suckulenter och kaktusar i sin avdelning osv. Men som sagt, häpnadsväckande stort och snyggt utfört.
Mackintosh är inte bara apple, ipod och itunes. Det är också, eller var, en arkitekt, målare och designer som gjorde avtryck i det tidiga 1900-talets Glasgow. Vi åkte en guidad tur genom staden och gjorde några nedslag. Bland annat på Glasgow School of Art. Mycket härlig design, lite av Art Nouveau (Jugend), som jag gillar väldigt mycket. Kommer tillbaka, tycker jag, i en del av 50-talets abstrakta geometriska design.
Men Mussel Inn var en härlig restarurang vi gick på. Vi åt dessvärre inga musslor, men väl fisksoppa och fish and chips. Till efterrätt fick vi cheese cake. Nåväl, vi hade väl pratat om att det finns svenskar överallt, och rätt var det var så började servitrisen prata svenska med oss. Jaha, där ser man. Världen är liten. Men till och med ännu mindre. Efter en stund kom ägaren fram och pratade svenska också. Han var från Jönköping och hade flyttat till Skottland 1974. Mycket trevlig människa. Fantastiskt god mat med, för övrigt. Särskilt soppan.
Till slut något av allt roligt som hände. Ja, sånt som alltid händer omkring en. James, en kär kollega, som har försmak för män i hans egen stil, kommenterade Ms Austens läckra, nyinköpta T-shirt. Ja, jag hade också sagt något stapplande halvlyckat som var menat som en komplimang. Men James tyckte inte att ord räckte till utan räckte ut tungan och började(symboliskt) slicka hennes tröja, där fram. Jag stod förstenad. Efter några tag vänder han sig till mig och säger "Ja, förlåt, nu blev du förstås avundsjuk, Peo." Fantastiskt roligt. Jag skrattar varje gång jag tänker på situationen. Helt absurdt, på något sätt. Ja, förstå mig rätt. Men jag vill inte vidare förklara vad jag menar.
Bara kort om passet, också. En kort tid hade jag ett manligt skägg, mustach och skägg på hakan. Och långt okammat hår. Då tog jag passfoto, ganska stressad. Jag ser hemsk ut. Man kunde tro att jag var på rymmen från fängelset. Så det var väl inte konstigt att den buttre passkontrollanten höll upp passet framför sig och noggrant kollade om bilden överensstämde med personen han hade framför sig. Jag sa till honom att "Ja, frågan är om det är Clark Olofsson eller Peo". Han skrattade och jag kunde komma in i Sverige igen.
--------------- Censurerade rader - egentligen - fast det kom med ändå till slut. Har ju liksom utlovat, och ingen har sagt att jag ska låta bli, som ju har haft chansen. ---------
En gång när jag kom in i mitt kontor på jobbet så stog min odiskade tallrik på skrivbordet - som en hälsning från mina "kära" arbetskamrater att jag glömt eller låtit bli att diska min tallrik när diskmaskinen varit full. Ja, jag hade bara lämnat den i diskhon och hoppats på att någon skulle lägga den i maskinen när den blev tömd. Jag blev ganska upprörd, för jag tyckte inte att jag gjort något fel. Men det tyckte tydligen många kvinnliga kollegor som bevakar köket noga. Min utgångspunkt var att diska för hand är något man inte ska ägna sig åt, utan istället låta maskinen göra det. Rationellt och tidsbesparande. Men andra menar att man ska städa upp efter sig. Oavsett. Nåväl, nu hade Ganesha lämnat sin disk på bordet och bara gått. Många vid bordet kunde konstatera att det fanns en chans att skoja till det lite. Så någon tog tallriken, lånade nycklar till Ganeshas arbetsrum och skulle gå iväg, men aj, där stog Ganesha utanför fikarummet och pratade med en elev. Aha, därför... Men det fanns ingen återvändo nu. B-llen gjorde en avvärjande manöver och någon slank ut obemärkt. Levererade och återvände. Ganesha stod och undrade var tallriken tagit vägen. Ingen sa något vid fikabordet. Ganesha utgick. Nu blev puckpeo nervös, vem skulle snart få skulden? Jag satte en stor tidning framför ansiktet och låtsades läsa ivrigt. Ganesha återvände med tallrik i handen, arg som ett väldigt argt bi. Kanske argare till och med. "Moget" sa hon, la tallriken i diskmaskinen och smällde igen dörren efter sig.
Så här efteråt så kan man undra om det är något att skriva om ens. Är det inte rätt underligt hur lätt stötta vi blir på småsaker, egentligen. För det är det ju. Egentligen. Och allt är väl i grund och botten gjort med rätt mycket kärlek. I alla fall för min del.
Nä, skriver och skriver. Måste väl sova lite innan barnen vaknar. Imorgon är det midsommar. Tänk att jag ända sen ung och radikal kristen - ja, trots det - starkt förknippat helgen med ja, hur ska jag säga det utan att bli generad. Ja, med sånt där, i alla fall. Men jag tror nog att det aldrig har hänt något särskilt någon gång, med någon av det motsatta könet just midsommaraftonen. (Ja, inte med samma heller, förstås.) Knappt ens när jag var gift. (Jo, vänta nu. En gång, kanske. Det var väl midsommar..?) I vilket fall. Om någon skulle undra, så lär det vara lugnt även denna. Tyvärr. Ingen nakenchock. Inga repriser för James på vandrarhemmet. Det där var ju också en sån där lustig händelse. Framför allt mina reaktioner, alltså hur jag tänkte eller sa, efteråt. Men nog ordat.
God natt och skön midsommar!
"För vi har tagit semester, för vi har tagit semester, ... fy ... vad vi är bra. "
Kommentarer
Trackback
