Zombierelationer
Man har i veckan hört om zombiebanker. Banker som i princip är döda, bankrutta, men hålls vid konstgjort liv genom att staten kompenserar bankernas enorma utlåning till typiskt sett bygg-, bo- och fastighetsbranchen. Lån där låntagarna varken betalar ränta eller amortering längre.
I helgen träffade jag gamla goda vänner. Mötet blir nästan som att göra en ny bekantskap. Det mer intensiva umgänget hände sig vid den tiden då vi var hälften så unga. Så med tiden i åtanke, så var det till hälften en ny människa man såg.
Det finns relationer som pausas, upphör för en tid, men som kan sättas igång igen, ungefär där man slutade. Kanske kan man kalla dem stop-motionrelationer. Sen finns det relationer som nöts ner, slits ut, tappar luft och dör, men där man ändå måste umgås. Zombierelationer. Till dem hör en så kallad ex-relation. Med exet har man gemensamma barn, gemensam historia en tid, men inte några gemensamma känslor längre. Blodet är tömt, slut, hjärtat en död sten.
Hur dött ett sånt förhållande verkligen är framstår inte tydligt i det halvdunkel zombier hasar sig fram, med sina förtorkade lemmar.
Zombierelationer, måste likt kursade banker, hållas vid liv för de byggprojekt relationen initierat; barnen. Fasaden står kvar, ställningarna hålls uppe.
Vad jag vet finns det väldigt få vampyrrelationer. Man hör talas om dem ibland. Någon känner någon som hört något. Döda relationer som fått liv igen, genom någon slags transfusion. Det är nog en och annan som hoppas att det trots allt går att gjuta nytt liv i en zombierelation, men se, det går inte. Det är bara blodsspillan och kadaveroffer till ingen nytta.
När en utsliten man går ut från danslokalen, möts av en morgonhimmel och hör fåglarnas kvitter, något dovt och avlägset med sina ansträngda öron och trötta, utdansade ben, då ser han klarare.
I helgen träffade jag gamla goda vänner. Mötet blir nästan som att göra en ny bekantskap. Det mer intensiva umgänget hände sig vid den tiden då vi var hälften så unga. Så med tiden i åtanke, så var det till hälften en ny människa man såg.
Det finns relationer som pausas, upphör för en tid, men som kan sättas igång igen, ungefär där man slutade. Kanske kan man kalla dem stop-motionrelationer. Sen finns det relationer som nöts ner, slits ut, tappar luft och dör, men där man ändå måste umgås. Zombierelationer. Till dem hör en så kallad ex-relation. Med exet har man gemensamma barn, gemensam historia en tid, men inte några gemensamma känslor längre. Blodet är tömt, slut, hjärtat en död sten.
Hur dött ett sånt förhållande verkligen är framstår inte tydligt i det halvdunkel zombier hasar sig fram, med sina förtorkade lemmar.
Zombierelationer, måste likt kursade banker, hållas vid liv för de byggprojekt relationen initierat; barnen. Fasaden står kvar, ställningarna hålls uppe.
Vad jag vet finns det väldigt få vampyrrelationer. Man hör talas om dem ibland. Någon känner någon som hört något. Döda relationer som fått liv igen, genom någon slags transfusion. Det är nog en och annan som hoppas att det trots allt går att gjuta nytt liv i en zombierelation, men se, det går inte. Det är bara blodsspillan och kadaveroffer till ingen nytta.
När en utsliten man går ut från danslokalen, möts av en morgonhimmel och hör fåglarnas kvitter, något dovt och avlägset med sina ansträngda öron och trötta, utdansade ben, då ser han klarare.
Kommentarer
Trackback
