Semesterstart
Jag fick höra av B-jörn att semesterns startat bra. Han fick ett brev om att han hade ett paket att hämta ut första lediga dagen. Men det stod fel förnamn. Vem var det till då, egentligen. Semester betyder tid, så B-jörn tänkte ringa och kolla upp det hela. Samtidigt signalerade telefonen och B-jörn svarade. Han hade vunnit en hejarklackstävling och fått två biljetter till matchen mellan Sverige Holland. Ok, det var ju totalt oväntat. Sen ringde B-jörn för att kolla upp det mystiska brevet. Jo, det var till honom, trots allt, tryckfelsnasse hade varit framme. Han hade vunnit andra pris på en recepttävling. En duktig gasolgrill, Landmann.
Samtidigt, första semesterdagen i Ekängen. Puckopeo städar och sorterar arvegods. Den lådan ska till vinden fack V08. Skriva etikett och klistra på papplådan. Anteckning i registret: V08 Säsongsprydnader, jul, påsk. Kartong. Stövlar, oj, var ska de vara? De fina får vara i garderoben, resten i uteförrådet. Förrådet är fullt. Ok, då måste förrådet städas och sorteras först. Fyra kartonger åker upp på vinden istället... Oj, en massa CD-skivor. Ja, de får hamna i hyllan i musikrummet.
Suck.
Så där har jag hållit på SEN I ONSDAGS! Det tar så otroligt lång tid. Det känns inte som det finns någon som helst paritet mellan tiden det tar och resultatet som uppnås. Som att springa på stället.
Nu är jag i alla fall redo att ge mig på släpkärran, som fortfarande står FULL av grejer sedan senaste resan till föräldrahemmet. Jag får ångest av den här prylöversvämningen.
Från det ena till det andra. I dag var jag med om något alldeles otroligt coolt. En riktig kickoff. Min gamla pendlarbil har stått på garageuppfarten i närmare tre år i väntan på bättre tider. Fast det har jag tydligen inte fått. Nu ska den bara väck. Men går den att starta efter alla dessa år? Batteriet var slut, självklart. Jag drog i spaken för motorhuven, det gick riktigt trögt, men det ploppade till och den öppnade sig. Efter att ha sopat undan den värsta spindelväven och de största löven så kunde jag skruva fast mitt nyinköpta, begagnade batteri som jag laddat upp över natten. Sen satte jag mig vid ratten. Andades, fokuserade och med stor bävan vred jag om nyckeln. Det finns inte en realistisk chans, sa jag för mig själv. Vrrr, vrrr, vrrrooom! Efter tre sekunder startade den! Tre år, tre sekunder. Helt otroligt! Jag vet att man inte ska säga fula ord, men jag råkade liksom bara citera A Fisch Called Wanda : unbe-fucking-lieavable - Det var en tursam semesterstart på sitt sätt.
Samtidigt, första semesterdagen i Ekängen. Puckopeo städar och sorterar arvegods. Den lådan ska till vinden fack V08. Skriva etikett och klistra på papplådan. Anteckning i registret: V08 Säsongsprydnader, jul, påsk. Kartong. Stövlar, oj, var ska de vara? De fina får vara i garderoben, resten i uteförrådet. Förrådet är fullt. Ok, då måste förrådet städas och sorteras först. Fyra kartonger åker upp på vinden istället... Oj, en massa CD-skivor. Ja, de får hamna i hyllan i musikrummet.
Suck.
Så där har jag hållit på SEN I ONSDAGS! Det tar så otroligt lång tid. Det känns inte som det finns någon som helst paritet mellan tiden det tar och resultatet som uppnås. Som att springa på stället.
Nu är jag i alla fall redo att ge mig på släpkärran, som fortfarande står FULL av grejer sedan senaste resan till föräldrahemmet. Jag får ångest av den här prylöversvämningen.
Från det ena till det andra. I dag var jag med om något alldeles otroligt coolt. En riktig kickoff. Min gamla pendlarbil har stått på garageuppfarten i närmare tre år i väntan på bättre tider. Fast det har jag tydligen inte fått. Nu ska den bara väck. Men går den att starta efter alla dessa år? Batteriet var slut, självklart. Jag drog i spaken för motorhuven, det gick riktigt trögt, men det ploppade till och den öppnade sig. Efter att ha sopat undan den värsta spindelväven och de största löven så kunde jag skruva fast mitt nyinköpta, begagnade batteri som jag laddat upp över natten. Sen satte jag mig vid ratten. Andades, fokuserade och med stor bävan vred jag om nyckeln. Det finns inte en realistisk chans, sa jag för mig själv. Vrrr, vrrr, vrrrooom! Efter tre sekunder startade den! Tre år, tre sekunder. Helt otroligt! Jag vet att man inte ska säga fula ord, men jag råkade liksom bara citera A Fisch Called Wanda : unbe-fucking-lieavable - Det var en tursam semesterstart på sitt sätt.
Kommentarer
Trackback
