Till slut slut
Då var det slut. Det startade 1996, den 17 augusti och slutade den 19 mars 2010 enligt ett tingsrättsbeslut. På pappret höll det i 13 ½ år. Fast i praktiken tog det slut för länge sedan. Kanske drygt två år sedan. Vi pratade om det på jobbet. Det är något speciellt med en relation när barnen är små och man måste återfinna varandra som föräldrar.
Det märkliga är att det i helgen kan hända något nytt. Vi får hoppas, hoppas.
Jag skrattade så på jobbet. Jeremy sa att han tyckte att den nya reklamen om Axe spray, var så sexuell. Lite jobbigt att se en tjej och en kille ligga på TV:n när familjen sitter i soffan och glor. Och det är ju sant. Men eftersom Jeremy gillar killar, kunde jag inte låta bli att vrida till det lite.
- Jaså, du tycker det är jobbigt, men det kanske beror på att det är en tjej och en kille. Lite småläbbigt, kanske?
Jeremy blev (med rätta) irriterad på mig.
Nu har sonen gjort en läxa. Dottern har somnat. Det här är den första vanliga kvällen på länge. Så skönt. Egentligen skulle jag passa på att dammsuga, men jag är lite seg. I helgen var jag i Mullsjö och såg till att mina föräldrar fick sova hemma en natt, tillsammans. Det var lite som vanligt, som förr, när de var friska båda två. Mamma fick lite panik när den intravenöst anslutna doseringsmaskinen inte startade och istället satte igång en varningssignal. Efter en del ringande och lite experimenterande med apparaten lyckades jag starta om den.
På söndagen hann vi med att lämna mamma med sjuktransporten, åka till pappas syster och fika, speeda till Linköping och lämna Saga på simskolan, själv simma 1000 m, åka massor med vattenruchbana, handla på ICA, laga mat och sen... Sen sov jag i två timmar och gick upp 19.30 helt groggy. Så slut, helt överansträngd. Fick ett trevligt besök och sen fick jag en god natts sömn.
I fredags hade vi en trevlig tillställning som anvisade bruket av kilt. Så B-jörn och jag anlände i det skotska plagget. Av en underlig slump avslöjade vi värdens/innans trick med klockan. Antagligen med tanke på att Fyrtornet förra gången gick hem så otroligt sent - eller helt enkelt tidigt på morgonen. Eftersom jag hade en tid att passa var jag tvungen att lämna gänget vid tio, så jag packade ihop enligt klockan på väggen. Men alla protesterade, nä, klockan är ju bara nio.
- Ja, det här uret går en timma före, sa värden.
Ja, så kan det gå, till slut.
Nu känner jag mig rätt färdig, så nu får det vara slut för idag.
Det märkliga är att det i helgen kan hända något nytt. Vi får hoppas, hoppas.
Jag skrattade så på jobbet. Jeremy sa att han tyckte att den nya reklamen om Axe spray, var så sexuell. Lite jobbigt att se en tjej och en kille ligga på TV:n när familjen sitter i soffan och glor. Och det är ju sant. Men eftersom Jeremy gillar killar, kunde jag inte låta bli att vrida till det lite.
- Jaså, du tycker det är jobbigt, men det kanske beror på att det är en tjej och en kille. Lite småläbbigt, kanske?
Jeremy blev (med rätta) irriterad på mig.
Nu har sonen gjort en läxa. Dottern har somnat. Det här är den första vanliga kvällen på länge. Så skönt. Egentligen skulle jag passa på att dammsuga, men jag är lite seg. I helgen var jag i Mullsjö och såg till att mina föräldrar fick sova hemma en natt, tillsammans. Det var lite som vanligt, som förr, när de var friska båda två. Mamma fick lite panik när den intravenöst anslutna doseringsmaskinen inte startade och istället satte igång en varningssignal. Efter en del ringande och lite experimenterande med apparaten lyckades jag starta om den.
På söndagen hann vi med att lämna mamma med sjuktransporten, åka till pappas syster och fika, speeda till Linköping och lämna Saga på simskolan, själv simma 1000 m, åka massor med vattenruchbana, handla på ICA, laga mat och sen... Sen sov jag i två timmar och gick upp 19.30 helt groggy. Så slut, helt överansträngd. Fick ett trevligt besök och sen fick jag en god natts sömn.
I fredags hade vi en trevlig tillställning som anvisade bruket av kilt. Så B-jörn och jag anlände i det skotska plagget. Av en underlig slump avslöjade vi värdens/innans trick med klockan. Antagligen med tanke på att Fyrtornet förra gången gick hem så otroligt sent - eller helt enkelt tidigt på morgonen. Eftersom jag hade en tid att passa var jag tvungen att lämna gänget vid tio, så jag packade ihop enligt klockan på väggen. Men alla protesterade, nä, klockan är ju bara nio.
- Ja, det här uret går en timma före, sa värden.
Ja, så kan det gå, till slut.
Nu känner jag mig rätt färdig, så nu får det vara slut för idag.
Kommentarer
Trackback
