Lite för mycket
Jag skriver väldigt lite på bloggen numera. Kanske för att behovet delvis varit terapeutiskt och för att förutsättningarna numera ändrats något. Däremot vill jag gärna försöka fortsätta skriva om roliga saker som händer. Mest för att jag tycker att det fokuset är viktigt och lite försummat. Man behöver öva sig i att minnas skojiga tillfällen, att återberätta dem.
Idag är jag hemma för Saga är fortfarande dålig. Hon var hemma igår och behöver dagen för att friskna till. Efter att ha slöat framför bollibompa ville hon påskpyssla. Pappa var lite motvillig, för han ville se ett inspelat avsnitt av The Mentalist på TV:n. Men barnen först, så jag gick ut i boden och letade och letade. Till slut hittade jag en påse med påskpynt. Sen gick jag ut i skogen och hämtade en näve björkris. Nu har vi pysslat och fått två risbuketter med de obligatoriska kolorerade hönsfjädrarna, plastägg och några fluffiga minikycklingar.
Igår pratade jag med mammas läkare som tyvärr hade trista besked. Mycket dystert. Man hade väl hoppats på åtminstone tio hyggliga år efter pensionsåldern, utan alltför många fysiska besvär, men så blir det inte. Den genomsnittliga livslängden i Sverige är för män 79 och 83 för kvinnor 2008 , så där hade förväntningarna legat.
Saga hostar skrovligt.
Nu ska jag se om jag kan komma igång med eftersatta delar i hushållet och kanske jobbet.
Jo, något roligt till slut, ja, eller roligt och roligt. Döm själv. Jag har en fin kontakt med en mycket trivsam tjej som heter Helena och är sjuksköterska på US. Hon har själv två barn, en flicka och en pojke. Våra små familjer har träffats och alla tycks komma bra överens.
Vi pratade om mammas situation, min moster, kusin och jag. Vad kan vi göra? var frågan. Ibland blir det väl lite av en jämförlse av uppoffringar, lite knasigt, nästan. Jag sa att jag hälsade på henne så ofta det gick, varannan helg och att jag till och med offrat mig så att jag blivit tillsammans med en sjuksköterska, som jobbar på onkologen dessutom.
Idag är jag hemma för Saga är fortfarande dålig. Hon var hemma igår och behöver dagen för att friskna till. Efter att ha slöat framför bollibompa ville hon påskpyssla. Pappa var lite motvillig, för han ville se ett inspelat avsnitt av The Mentalist på TV:n. Men barnen först, så jag gick ut i boden och letade och letade. Till slut hittade jag en påse med påskpynt. Sen gick jag ut i skogen och hämtade en näve björkris. Nu har vi pysslat och fått två risbuketter med de obligatoriska kolorerade hönsfjädrarna, plastägg och några fluffiga minikycklingar.
Igår pratade jag med mammas läkare som tyvärr hade trista besked. Mycket dystert. Man hade väl hoppats på åtminstone tio hyggliga år efter pensionsåldern, utan alltför många fysiska besvär, men så blir det inte. Den genomsnittliga livslängden i Sverige är för män 79 och 83 för kvinnor 2008 , så där hade förväntningarna legat.
Saga hostar skrovligt.
Nu ska jag se om jag kan komma igång med eftersatta delar i hushållet och kanske jobbet.
Jo, något roligt till slut, ja, eller roligt och roligt. Döm själv. Jag har en fin kontakt med en mycket trivsam tjej som heter Helena och är sjuksköterska på US. Hon har själv två barn, en flicka och en pojke. Våra små familjer har träffats och alla tycks komma bra överens.
Vi pratade om mammas situation, min moster, kusin och jag. Vad kan vi göra? var frågan. Ibland blir det väl lite av en jämförlse av uppoffringar, lite knasigt, nästan. Jag sa att jag hälsade på henne så ofta det gick, varannan helg och att jag till och med offrat mig så att jag blivit tillsammans med en sjuksköterska, som jobbar på onkologen dessutom.
Kommentarer
Postat av: Mr B
Du skriver väldigt lite på bloggen numera. Kanske för att behovet delvis varit terapeutiskt och för att förutsättningarna numera ändrats något. Däremot vill vi läsare gärna försöka fortsätta följa alla roliga saker som händer. Sist men inte minst så vill jag påpeka att du är j*vligt bra på att skriva!
Trackback
