När låg jag i en hängmatta för första gången egentligen? Jag låg i min första egna hängmatta här i eftermiddags och funderade. Jag tror det var hos min kusin Håkan. Jag har alltid älskat det, precis som jag älskar att flyga drake och blåsa såpbubblor. Det är så rogivande.

Jag råkade se en hängmatta på Biltema för 99 kr, när jag skulle köpa en kulventil för att kunna såga av rören till elementet i köket utan att vattnet skulle forsa ur värmesystemet - och slog till direkt. Delvis för att mitt ex blev så besviken för hennes gamla (hemska) hängmatta gått sönder och ett styng av dåligt samvete attackerade mig. Fast det inte var mitt fel utan barnens. Fast egentligen åldern. Den var helt och hållet utsliten.

Det var märkligt skönt att ligga i mattan och hänga. Den passar så bra att ligga och fundera i. Kanske för att den gungar lätt och håller om en så man ligger som i en kokong. Lite av ett livmoderläge - det är väl därför nostalgin så lätt drabbar en i hängmattan.

Tyvärr, eller vad man ska säga, är nostalgi verkligen en känsla jag ofta återvänder till. Jag tänker tillbaka på den tid som obenhörligt flytt. Sommardagar på landet hos farmor och farfar. Besöken i ladugården, den gamla traktorn "grållen", lek och byggen hos kusinen Håkan, husvagnssemester med mamma och pappa, mopeden, tokiga saker på gymnasiet, härliga vänner i Kyrkans Ungdom, Pingstkyrkan, Missionskyrkan och på Universitetet i Linköping. De första åren med mitt X.

Nostalgin finns ju där som en bitterljuv känsla, lätt besk för att den tid som varit aldrig kommer tillbaka, men ljuv för allt fint som hände - där och då.

På gymnasiet lärde jag ett av mina två skämt som jag kan utantill. "Bättre en hängmatta i parken än en hängpatta i marken."

Nu tänker jag att det nog blir tvunget att köpa en till hängmatta, så barnen inte slåss om den enda som finns.

Sen tänker jag att det kan vara dags att se färdigt Sommar med Ernst, eller möjligen en av de fem Clint Eastwoodfilmer jag köpt. Fem för 99 på ICA Maxi. Kunde inte stå emot. Det är Clintan och Hitchcock som jag är särskilt svag för när det gäller gamla filmer. Och Sergio Leone.

“You've got to ask yourself one question: 'Do I feel lucky?' Well, do ya punk?”

Tyvärr missade jag andra avsnittet av Luther, en ny BBC-deckare på TV4. En riktig höjdare.

Ops, vad mörkt det blev ute. Kanske dags att avrunda innan blixten slår ner igen. Den händelsen, förra året, känner jag mig inte nostalgisk över. Verkligen inte, när saker för över 10 000 gick sönder.