Makita, my darling
Jag hade enastående flyt idag och lånade en gipsskruv-automat. Den gör det lättare att skruva fast gipsskivor. Mycket lättare. Otroligt mycket snabbare än att skruva med vanlig skruvdragare och ha en låda med skruv runt halsen. Den var av märket Makita. Jag blev så imponerad. Jag har en billig gipsskruv-automat, den är bra. Men Makitan är så mycket bättre. Av någon underlig anledning började jag tänka att det var som att jämföra en Barbara med en fotomodell. Fast - jag har ingen erfarenhet av endera. Jag har knappt någon erfarenhet alls, för den delen.
Apropå det, ja. Vid fikabordet citerade Ganesha något ur filmen Ogifta par - en film som skiljer sig, när Peter Dalle svarar på frågan Hur f-n ska jag vara för att du ska va nöjd? - Vad sägs om k-t, glad och tacksam? Det är ju väldigt roligt, kunde vi konstatera. Men jag påpekade problemet.
-Varför skrattar man åt det, varför tar tjejer inte till sig av påståendets filosofiska och existentiella allvar? Jag pekade på mig själv. I jämställdhetens namn och rättvisans...
-Jag är k-t, glad och tacksam varje dag.
Men ska sanningen fram så har det knappast spelat någon roll för mig. James påpekade att jag borde skaffa rymligare byxor i så fall, men jag menade att gummiband går bra. Ja, man kan konstatera att samtalet ballade ur och som väl var tog det slut där.
Jag hade egentligen tänkt skriva om dejting, igen, och mitt mål var att rada upp ett antal skäl till att det är helt omöjligt att träffa någon så det säger "klick", ja, att det blir en ömsesidig positiv känslomässig reaktion, helt enkelt. Att båda blir förälskdade, samtidigt, i varandra.
Som jag ser det, kort och skissartat, så verkar det vara tjejerna som bestämmer. Ytterst sätt, om det blir något eller inte. Killar är oftast på, med, intresserade av allt i kjol. Det är inte så noga, egentligen. Men kvinnor är väldigt noga. Det ska stämma. Killarna uppvaktar och tjejerna ratar, det är gången. Likadant i naturen, bland fåglar och däggdjur. Generellt sett.
När jag tittar bland de jag känner som fått napp på en dejtingsajt, så är det tjejen som tycks tagit initiativet till kontakt, när det blivit något.
En sorglig konsekvens tycks vara, att när det ett förhållande tar slut, så är det tjejen som till mer än 80% av fallen, är den som tar initiativet där med.
Nu lägger jag mig och känner mig mycket nöjd med att snabbt och effektivt ha skruvat färdigt alla gipsskivor. Nu är det spackling som gäller. Det borde kunna hinnas med något tillfälle innan veckan är slut. Nya fina spacklar har jag köpt, dessutom.
Apropå det, ja. Vid fikabordet citerade Ganesha något ur filmen Ogifta par - en film som skiljer sig, när Peter Dalle svarar på frågan Hur f-n ska jag vara för att du ska va nöjd? - Vad sägs om k-t, glad och tacksam? Det är ju väldigt roligt, kunde vi konstatera. Men jag påpekade problemet.
-Varför skrattar man åt det, varför tar tjejer inte till sig av påståendets filosofiska och existentiella allvar? Jag pekade på mig själv. I jämställdhetens namn och rättvisans...
-Jag är k-t, glad och tacksam varje dag.
Men ska sanningen fram så har det knappast spelat någon roll för mig. James påpekade att jag borde skaffa rymligare byxor i så fall, men jag menade att gummiband går bra. Ja, man kan konstatera att samtalet ballade ur och som väl var tog det slut där.
Jag hade egentligen tänkt skriva om dejting, igen, och mitt mål var att rada upp ett antal skäl till att det är helt omöjligt att träffa någon så det säger "klick", ja, att det blir en ömsesidig positiv känslomässig reaktion, helt enkelt. Att båda blir förälskdade, samtidigt, i varandra.
Som jag ser det, kort och skissartat, så verkar det vara tjejerna som bestämmer. Ytterst sätt, om det blir något eller inte. Killar är oftast på, med, intresserade av allt i kjol. Det är inte så noga, egentligen. Men kvinnor är väldigt noga. Det ska stämma. Killarna uppvaktar och tjejerna ratar, det är gången. Likadant i naturen, bland fåglar och däggdjur. Generellt sett.
När jag tittar bland de jag känner som fått napp på en dejtingsajt, så är det tjejen som tycks tagit initiativet till kontakt, när det blivit något.
En sorglig konsekvens tycks vara, att när det ett förhållande tar slut, så är det tjejen som till mer än 80% av fallen, är den som tar initiativet där med.
Nu lägger jag mig och känner mig mycket nöjd med att snabbt och effektivt ha skruvat färdigt alla gipsskivor. Nu är det spackling som gäller. Det borde kunna hinnas med något tillfälle innan veckan är slut. Nya fina spacklar har jag köpt, dessutom.
Kommentarer
Trackback
