puckopeo

Avrundade innebandyträningen idag med att gå på grekisk restaurang. Enkel, men okej, fokus på grillad mat. Lite utanför viktfokus, men är det fredag så är det! Vi var fyra killar som beställde, vi verkade väl höra ihop på något sätt och alla är vi singlar, kanske fångade den söta servitrisen upp det, hon frågade mig;
- Är ni ihop?
- Nja, sa jag, vi är tillsammans, men inte ihop, liksom.
- Nä, okej. Eller???, sa hon menande.
Vi skrattade.

Senare blev vi serverade maten och på min tallrik låg något som liknade en paprika.
- Vad är det, sa J?
- Det är en stark paprika, och så tittade hon på mig, ät upp den nu och visa att du är en riktig man!
Självklart åt jag upp den. Krävs det inte mer för att visa att man är man, så är det lugnt. Men tydligen var hon tveksam. Var vi killar ändå ihop, liksom?

Det var en rolig innebandyträning. Jag var lite ruffig framför mål och smaskade in bollen vid två tillfällen när jag körde själv. Det var kul. Efter 10 års spelande börjar man se mer flyt i spelet. Tänk att man faktiskt kan bli bättre och bättre, fast det går otroligt långsamt. Sanslöst långsamt, när det gäller innebandyn, i alla fall.

Vi pratade lite om att glömma. Jag har rusat in på innebandyn vid två tillfällen och sedan lugnt fått lomma hem igen, för en gång saknade jag skor, en annan gång kortbyxor, tror jag. Vid några tillfällen har jag glömt enstaka saker som underkläder eller klubba, men det går alltid att ordna. Klubba kan man låna och underkläder kan man åka hem utan, även om det känns lite bart under jeansen. Kilt hade givetvis varit att föredra, istället.

Vad beror det på att man glömmer packa ner allt. Det undrar jag. Så konstigt att glömma skor, tycker jag. Hur är det möjligt? Jag vet till och med att jag reagerade på hur tunn ryggsäcken kändes. Oj, vad jag har vikt och packat väl, tänkte jag. Men det hade jag ju inte.

Doktorn pratade om hur han hade förberett sina skidor för hemresan från föräldrarna dagen innan. Lagt på glidvalla och fixat upp dem. Sedan lagt dem i förrådet för att lätt lägga dem i bilen dagen därpå. På morgonen packades det sista och skidpjäxorna lades i väskan. In med väskan i bilen och iväg. Efter en timmes färd kommer eftertankens kranka blekhet. Men skidorna, då?

Doktorn pekade på en orsak till att det inte blev så. En släkting var på besök så avresan blev inte som vanligt. Det fanns ett distraherande moment. När jag glömt är det ofta för att jag är trött när jag packar sent på kvällen dagen innan, eller för att jag är superstressad och måste få iväg barnen i tid till skolan samtidigt som jag packar träningskläderna - och är allmänt sen själv.

Man kan omedvetet välja att glömma eller missa. Som t ex när jag i tisdags "missade" busstiden. Jag mindes att det var 7.40 som bussen gick, men det var ju helt fel. 7.20 går den ju alltid och det VET jag, egentligen. Men jag var trött och förkyld, så kroppen mindes fel, så jag skulle få lite sovmorgon och kunna ta bilen istället.

Sen delade doktorn och jag på samma upplevelse av hur kroppen och själen hänger ihop. Det känns som om den hos oss, kanske kan jag tala om män i allmänhet, men i alla fall hos några av oss, som om kroppen styr humöret och själen. Jag hade känt mig så hängig i veckan, lite deppig, rentav. Men sen bröt förkylningen ut i torsdags. Gympis, på jobbet, sa att det var för att jag var psykiskt sliten som jag blev sjuk. Fast jag tror det var tvärt om - och att det oftast är kroppen som är först. Man är hängig för att det är något fel på en. Doktorn sa att han känt av förkylning över julhelgen, och varit så psykiskt off pga det.

Tre gånger fick jag kommentarer om att jag blivit smal, på jobbet, idag. Jag hade en svart långärmad T-shirt med tight passform. Det var ju roligt. Tunnis, sa en. Du blir rynkig, sa en annan. Du är osolidarisk mot oss med medelåldersmage, sa en tredje.
- Du kommer att försvinna, sa Ganesha vid fikabordet.
- Ja, sa jag, det är mitt sätt att fira 27 januari. Vilket var plumpt och gräsligt sagt.
- Kan man FIRA förintelsens minnesdag, frågade en klok person. Och det är ju tveksamt, helt klart, väldigt skumt om man verkligen skulle fira den dagen.

Nu ska jag fira helg. Äntligen. Och oroa mig lite för min mor.