Förbluffad
Jag har blivit glatt överraskad två gånger under veckan. Idag behövde en person på jobbet datahjälp. Jag hade märkligt nog aldrig sett henne förut, men jag hjälpte gärna till. Särskilt som hon var både trevlig och ja, trevlig. Hon berättade att hon hette Nina Karl.
- Så lustigt, på jobbet finns två goda vänner, gifta och kollegor som heter just Nina och Karl, sa jag. Senare, på ICA Maxi träffar jag just Nina och Karl samt den lilla knodden med en jättestor vagn fylld med hundmat och blöjor. Vilket sammanträffande. Men det som gjorde mig förbluffad var att jag en halv minut senare kunde hälsa på den där tjejen, Nina Karl, som jag aldrig sett förut och nu träffar två gånger på samma dag.
- Hej där, Nina Karl! Inga nya dataproblem hoppas jag! sa jag.
En annan mer fysisk upplevelse hade jag när vi hade en ganska kul övning under temat kulturkrockar. Vi är ett tjugotal personer från olika skolor i mellanöstern, här i Sverige, dvs från Nacka, Nyköping över Norrköping till Linköping, som ska åka till Afrika tillsammans. Den svenska mellanöstern, ha, ha. I alla fall, övningen gick ut på att vi fick hemliga hälsningsinstruktioner. På lappen kunde det stå: Du heter Jorma och kommer från Piteå, du hälsar genom att hålla händernai fickan, nicka och säga "Tjena". På en annan kunde det stå: Du heter Janet och kommer från Danmark och hälsar med en stor kram.
-Agera, sa övningsledaren. Vi reste oss och fick uppleva alla dessa kulturkrockar, för vi visste ju inget, inte ens vad övningen gick ut på. Vi hade bara läst den egna lappen. Jag var Jorma. Det var lite skoj. Extra skojigt, och märkligt var den hälsningen jag fick av en av de mer trevliga, kvinnliga deltagarna. Det var inte kindpussar i luften precis utan mer igelvarianten. Och på halsen dessutom. Jag blev så chockad att jag inte fattade först vad som hände och sen missade jag nog egentligen vem det var som "kindpussade" mig. Men jag tror jag vet. Jag tror jag började skratta, lite fånigt och chockat. Hjärnan flippade ur, en kort stund. Jag tål uppenbarligen inte sånt.
På kvällen började jag reflektera över hur länge sedan man verkligen fick en sån där engagerad puss. Ja, alltså, före den där igelhälsningen, samma dag. Lätt deprimerande tanke. Ack, jag vill vara 27 igen. Nu. Börja om och göra bättre.
- Så lustigt, på jobbet finns två goda vänner, gifta och kollegor som heter just Nina och Karl, sa jag. Senare, på ICA Maxi träffar jag just Nina och Karl samt den lilla knodden med en jättestor vagn fylld med hundmat och blöjor. Vilket sammanträffande. Men det som gjorde mig förbluffad var att jag en halv minut senare kunde hälsa på den där tjejen, Nina Karl, som jag aldrig sett förut och nu träffar två gånger på samma dag.
- Hej där, Nina Karl! Inga nya dataproblem hoppas jag! sa jag.
En annan mer fysisk upplevelse hade jag när vi hade en ganska kul övning under temat kulturkrockar. Vi är ett tjugotal personer från olika skolor i mellanöstern, här i Sverige, dvs från Nacka, Nyköping över Norrköping till Linköping, som ska åka till Afrika tillsammans. Den svenska mellanöstern, ha, ha. I alla fall, övningen gick ut på att vi fick hemliga hälsningsinstruktioner. På lappen kunde det stå: Du heter Jorma och kommer från Piteå, du hälsar genom att hålla händernai fickan, nicka och säga "Tjena". På en annan kunde det stå: Du heter Janet och kommer från Danmark och hälsar med en stor kram.
-Agera, sa övningsledaren. Vi reste oss och fick uppleva alla dessa kulturkrockar, för vi visste ju inget, inte ens vad övningen gick ut på. Vi hade bara läst den egna lappen. Jag var Jorma. Det var lite skoj. Extra skojigt, och märkligt var den hälsningen jag fick av en av de mer trevliga, kvinnliga deltagarna. Det var inte kindpussar i luften precis utan mer igelvarianten. Och på halsen dessutom. Jag blev så chockad att jag inte fattade först vad som hände och sen missade jag nog egentligen vem det var som "kindpussade" mig. Men jag tror jag vet. Jag tror jag började skratta, lite fånigt och chockat. Hjärnan flippade ur, en kort stund. Jag tål uppenbarligen inte sånt.
På kvällen började jag reflektera över hur länge sedan man verkligen fick en sån där engagerad puss. Ja, alltså, före den där igelhälsningen, samma dag. Lätt deprimerande tanke. Ack, jag vill vara 27 igen. Nu. Börja om och göra bättre.
Kommentarer
Trackback
