Oh lover boy
Idag blev det lite spännande, minst sagt. Vilken överraskning. Och helt ovän var hon väl inte, heller. 16 000 steg om dagen, det är strongt.
Detta lov, detta lov. Så mycket jag tänkt ha gjort och vilken tumvante det blev. Ack. Knappast något hann jag med. Men jag har varit med barnen och jag har vilat upp mig. Det är väl bra, så långt.
I går gröpte jag ur en pumpa och skissade upp en otäck figur med spritpenna på den. Barnen skar ut den, 6 och 9 år gamla. Det blev jättefint. Vad duktiga de var! Helt förvånad. Nu står den där och lyser i mörkret.
Jag rostade pumpakärnorna med olja och salt i ugnen. Det luktade gott som popcorn och smakade... ja, som typ popcorn. Men så där supersmarrigt var det långt ifrån. Nästan tveksamt faktiskt. Barnen åt med nöje, trots allt. Jag gjorde köttfärssås med pumpa i. Den blev inget vidare, barnen ratade den totalt, och jag mökade i mig köttfärssåsen, men med frånvaro av gastronomisk glädje. Tyvärr blev det fyra portioner att ta med till jobbet. Det mest humana verkar vara att slänga det där urgröpta pumpaköttet. Men det tar emot att slänga mat. Man ska tydligen kunna göra andra saker, pumpapaj och pumpakaka (typ morotskaka). Men tiden, tiden... Och sen smakar det ändå rumpa. Pumpa tillhör gurkfamiljen, har jag läst. Kanske därför det smakar (g)urk. Passande grönsak för den här helgen. Nästan något att skrämmas med.
- Till middag blir det ännu en rätt baserad på pumpa.
- Ahhhh!!!
Pust, nu är jag seg, jag får inget ur mig längre. Stirrar på skärmen, blinkar som en ål.
Detta lov, detta lov. Så mycket jag tänkt ha gjort och vilken tumvante det blev. Ack. Knappast något hann jag med. Men jag har varit med barnen och jag har vilat upp mig. Det är väl bra, så långt.
I går gröpte jag ur en pumpa och skissade upp en otäck figur med spritpenna på den. Barnen skar ut den, 6 och 9 år gamla. Det blev jättefint. Vad duktiga de var! Helt förvånad. Nu står den där och lyser i mörkret.
Jag rostade pumpakärnorna med olja och salt i ugnen. Det luktade gott som popcorn och smakade... ja, som typ popcorn. Men så där supersmarrigt var det långt ifrån. Nästan tveksamt faktiskt. Barnen åt med nöje, trots allt. Jag gjorde köttfärssås med pumpa i. Den blev inget vidare, barnen ratade den totalt, och jag mökade i mig köttfärssåsen, men med frånvaro av gastronomisk glädje. Tyvärr blev det fyra portioner att ta med till jobbet. Det mest humana verkar vara att slänga det där urgröpta pumpaköttet. Men det tar emot att slänga mat. Man ska tydligen kunna göra andra saker, pumpapaj och pumpakaka (typ morotskaka). Men tiden, tiden... Och sen smakar det ändå rumpa. Pumpa tillhör gurkfamiljen, har jag läst. Kanske därför det smakar (g)urk. Passande grönsak för den här helgen. Nästan något att skrämmas med.
- Till middag blir det ännu en rätt baserad på pumpa.
- Ahhhh!!!
Pust, nu är jag seg, jag får inget ur mig längre. Stirrar på skärmen, blinkar som en ål.
Kommentarer
Trackback
