puckopeo

Jag vet ingen dag som är som torsdag - särskilt vid eftermiddagsfikat. Inte ofta tryter orden, men då inträder lätt ett dvalaliknande mentalt tillstånd som förlamar glappkäften. Man stirrar på varandra, men för att inte bli alltför pinsam, fortsätter blicken ner mot bordet och sedan - ett lätt navelskådande. I huvudet surrar tankarna - vad händer i helgen, egentligen. Puh, vad trött jag är. Hinner jag verkligen med allt, den här veckan. Jag vill kunna åka hem i hygglig tid imorgon fredag. Vad stirrar folk på? Varför säger ingen något?

- Vad trött man känner sig.
- Ja, det är torsdag.
- Vad veckan har gått fort.
-Ja, det har den.

Så smart är man en torsdag eftermiddag, efter ungefär fem års universitetsutbildning och tio års praktisk erfarenhet av arbetslivet. Det bidde en tumvante, kan man säga.

Annars gillar jag det mesta i filmväg, utom just zombiefilmer. Till och med vampyrfilmer kan gå an, kanske, ibland. Men inte zombiefilmer. Så ultratrist, ofta massa slask med kroppsdelar och vätskor som far och flyger. Blä.

Tacka vet jag kapten Zoom. "Galaxer i mina braxer. Och då vet vi var bajset tar vägen." Det är lite lagom äckligt, fast Anders Linder är råvänster.

Jo, jag är trött. Imorgon blir det kanske den sista middagen på slottet för min del. Landshövdingen tar antagligen farväl till alla sina projekt inför sin avgång, däribland sitt engagemang inför Förintelsens minnesdag. Så jag får var med på ett bordshörn. "Vad vore väl en bal på slottet?" Tänk om det bleve en bal, ändå, någon gång. Jag är helt genomsyrad av alla sagor som läses, tittas och lyssnas på. Smått mysigt, men vardagen är oftare grå än rosa pastell. T ex torsdagen, Zombiedagen. Snart är det fredag.