puckopeo

Ibland drabbas jag av seghet. I morse var jag tvungen att ta till drastiska åtgärder för att komma igång att renovera. Hög musik, en gammal CD med ZZ-top. Adrenalinet skjöt till och segheten fördrevs. Tyvärr kom den tillbaka på eftermiddagen, efter ett socialt event. Barnen kom och jag hade kökstjänst, m.m. När de åkt, sov jag en stund. Men, gissa om det blev bättre? Nä. Ibland sitter det i kroppen, bara. Kanske har man något litet virus, eller så.

När jag bygger lyssnar jag mycket på radio. Eftersom jag är inte-lek-tuell, hrm..., så lyssnar jag på P1. Det var ett program om en psykisk sjukdom, kanske man kan säga. Missbruk, som i matmissbruk, spelmissbruk och sånt. Oftast brukar jag kunna slå ifrån mig såna där program om typ cancer och den där typen av hysteri som det kan bli av galna ko-sjukan, fågelinfluensan och svininfluensan. Men P1 gav mig plötsligt stora självan, eller självinsikten eller möjligen självbedrägeriet. Jag är en missbrukare, det kände jag tydligt. Experten sa framför allt två saker som fastnade: "Missbruk är ett beteende man inte riktigt kan styra över. Man gör saker som man ångrar efteråt." "När man pendlar mellan ett kontrollerat stadium, och ett okontrollerat - då är man en missbrukare."

Jag tänkte på en person jag känner som berättar om plötsliga attacker av godisbegär. Hon kan inte hejda sig, en påse godis bara måste ätas, tömmas. Socker rusch. (Eng: Sucker rush hour). Men framför allt tänker jag på mitt eget missbruksbeteende. Hu. Inte bra, tycker jag.

Som en bekant, tröstande sa: "Alla är vi väl potentiella missbrukare". Jo, nog är det så. Och kanske är alla mer eller mindre psykiskt sjuka. För att fortsätta på samma försonande tema, så kan man väl alltid ifrågasätta vad som är normalt och onormalt beteende. Men, det är klart. Ens upplevelse av ånger kan man väl inte helt förklara bort.

I viss mån kan jag hantera beteendet genom att sätta upp regler. Denna vecka får jag inte si, men så. Si är tillåtet, men inte så. På det viset kan jag hålla viss kontroll. Men ibland, allt för ofta nu för tiden, blir man upprörd, störd. Det normala lugna tillståndet på känslolivet kommer i gungning. Då hamnar man i ett okontrollerat stadium, en tid.

Undrar om alla har någon form av missbruksbeteende?

Här ligger jag med bärbara Barbara igen. Jag har fått igång Internet och Wlan till slut, tack vare Broder. Hoppas försäkringsbolaget kan hjälpa till och täcka upp för en del av allt som gick sönder.

Bonk och flonk. Det låter i huset. Men vad är det som låter? Det är dumt med ett stort hus, när man får plötsliga, irrationella attacker av mörkerrädsla och tänker på spöken och annat fånigt. Lite svårt, när man ligger här ensam. Jag kan säga att Barbara INTE är någon tröst i det avseendet.

Den inbillande, lätt sjuke puckopeo... Bonk igen... Nä, nu blir jag lite spökis. Inga små pluttljud heller. Riktiga knäppar, alltså.

Jag skulle säga att jag gärna vill sova... Men hoppas huset lugnar sig nu.

Jo, och så ska jag till Ullared imorgon. Härligt! Ska försöka hålla mig till en halvmeter kvitto. Max. Framför allt vara återhållsam och inte köpa sånt som bara är billigt, men inte bra eller snyggt. Sen, till helgen, spelar U2 i Göteborg. Hmm... Kanske ska dit. "One man come in the name of love, one man come and go"