puckopeo

U2 var tufft. Otroligt bra ljud, hög volym, tung bas och en fantastisk scen. Den snyggaste och bästa jag sett. Kul att vara där med sin barndomsvän, bästis och tillika kusin. Ett litet aber var väl att det nästan bara var långa killar på parkett, så än en gång känner man att det hade varit bra om puberteten inträffat några år senare, så man hann växa till sig lite först.

En annan tuff grej, fast på ett helt annat plan, var känslorna och hela situationen kring min sjuka mormor. Jobbigt helt enkelt, men sånt är ju livet - att det en gång tar slut. Hon var lite drygt 85 år. Men det hade gärna fått bli 90, tyckte hon själv. Och vi med. Men så blev det inte. Ändå, trots allt, ett långt liv. Begravning om tre veckor.

Jag kan skriva mer men, ... en annan dag. Eller natt.