puckopeo

(Det här är mörkt, läs inte vidare.)

Ibland får man den där övertygelsen.

Tecken nummer ett.
Jag ser två par på Ica Maxi. Som många som blivit ett par, det gällde även mig, så hade de lagt på sig några extra kilon, runt 20+. Ändå ganska unga. De gick där vid ketchupen. "Ska vi ta Felix eller Heines" Säger hon. Han tyst. Hon fortsätter. "Heines smakar ju lite bättre, men Felix är lite billigare". Han tyst. Vis av erfarenheten säkert. Ett ord fel...

Tecken nummer två.
Kanske jag håller för mig själv, men jag blev rätt upprörd.

Tecken nummer tre. (Gammalt)
Man kommer hem, hämtar barnen, lagar mat. Hustrun kommer (två år sedan). En avhyvling levereras. Allmän förstämning.

Övertygelsen om att det inte är värt det.

Samtidigt.

Det var ju bra några år, i början. Innan kampen började. Om vem som var top dog. Det där gnabbet, varje dag. Jaså, har inte du gjort det? Men, att du alltid ska... Varje gång så... Jag blir lite sen... Jag måste ha datorn... I helgen måste jag jobba, så du får ta barnen... Nä, jag har ingen lust. Om du tror att, ... när...

Vem vann? Den som står kvar - eller den som drog?

Det är nu som lösningen lyser klart i mörkret. Stjärnan på himlavalvet. Ett substitut, men med bara fördelar. Motorcykel kan man köpa, ja, liksom bara köpa, så är det klart. Sen kan man köra på, som en åklagare nyligen, klumpigt, uttryckte det. Legalt, dessutom, om man har kort, alltså.