puckopeo

Datorn jag skriver på startade precis om. Den har någon bugg, eller kanske flera. Det är lite olika felmeddelanden på blåskärmen, ja, skärmen som inte är helt blå, som förr, utan har lite text på sig också. Att datorn hamnar i det där läget, med blåskärm, är mer okej en kväll hemma, men rätt besvärande när man står inför en elevgrupp och ska starta lektionen. Skärmen blinkar blå. Hallå, vill man ropa, kom igen, inte nu!

 

En annan bugg, som är mycket mer välkommen är den danskurs som jag går nu. Den svänger, och det trodde jag verkligen inte. Jag minns ju gympans lite svettiga försök till buggande på gymnasiet. Iförda träningskläder i lysrörsljuset, i gympasalen, svårt angripen av finnar och handsvett, var det en del av livets hårda skola, för många av oss. Inte enbart undertecknad. Musiken som man buggar till kanske inte heller var, eller är, den mest coola och upphöjda. Så - i alla fall - förväntningarna inför kursen var ganska lågt satta. Varför började du ens? - frågar vän av ordning. Svaret är väl lite som livet i allmänhet, ibland blir det bara som det blir. Det var en arbetskamrat som tipsade och inte bara tipsade, utan både trugade och propagerade: En bra kurs, med en formidabel lärare, och allt har ju redan startat, men jag kan fixa in dig... 

 

Det finns ju andra danser, samba och salsa, som verkar lite coolare än bugg, och det är nog så. Men - alla som varit ute i svängen, vet ju att det finns två danser som totalt dominerar arenan: bugg och foxtrot. Så det är nog inte helt tokigt tänkt att höja sin sociala kompens genom att lära sig skiten. Och ärligt talat, vem bryr sig egentligen om det är samba, salsa, bugg eller vad som helst, man får svänga till musik och hålla lite i en trevlig kvinna för en stund. För en singelman - ren terapi! Ha, ha!

 

I torsdags var det halvterminsdans, så alla på danskompaniets olika kurser kom. Vi newbies blandades med de som kommit hur långt som helst - och som de andra dansade. Wow! Vi i nybörjarkursen tittade storögt på de smidiga, kvicka fotrörelserna, turerna och hur dansparen synkade sina rörelser med varandra och önskade att vi hade tröjor med tryck på - typ - "Övningskörning". Vågade man överhuvud taget dansa med någon annan än de i gruppen? Jag noterade en eller två kvinnor som jag särskilt kände att det vore häftigt att dansa med, lite extra tjusiga och dansanta. Hmm... Jag har liksom bara varit max fyra gånger på nybörjarkursen - skulle jag göra bort mig? Fanns modet att chansa?

 

Det var inte många av oss från nybörjargruppen, tio av 25, men jag tror nog att vi kände att det ändå gick att hanka sig fram skapligt på dansgolvet. Så efter några turer tog jag mod till mig och bjöd upp de där två. Det gick ändå hyggligt och kul var det! 

 

Blåskärmsbugg - inte kul, men dansbandsbugg - bra mycket roligare än man kunde tro!