puckopeo

Jag försöker alltid styra undan ämnet så gott det går, men med tjugo-tjugofem tonåringar i klassrummet...

Särskilt ostyrigt innan påsklovet.

- Titta vad jag fotat, säger S. Jag ser knappt vad det är. Ett tygstycke, ett mönster.
- Det ser inte mycket ut för världen, säger jag lätt osäkert.
- Det är E:s bröst, säger S.
-Hmm... ???, tänker jag.

Det fnissas, tisslas och tasslas. Tillsägelse på tillsägelse i vänlig men bestämd ton. Inget har mer än sekunders verkan.
- Nu får ni vara tysta, annars blir jag hård, säger jag hotfullt.
S börjar fnittra, sen kommer E.

- Okej, ni ser den här tiokronan. Vad är den värd?
Ett antal förslag kommer. En hamburgare, en euro, en glass,
- Då har vi vad den är värd som vara, i en annan valuta. Men finns det någon tjänst för 10 kr?
- Det blir inte så mycket, någon minut, kanske, säger X och fnittrar.

En hopplös dag.

En annan siffra som dök upp var noll

Jag ritar några mynt och sedlar på tavlan.
- Många nollor på den sedeln, säger S, de är värda mycket, de där nollorna, fortsätter hon insiktsfullt.
- Då ska jag sälja dig, säger E till S.