En stilla afton

Vi kom äntligen hem från stadens köpcentrum. Katten mötte oss vid dörren. Barnen var glada och förnöjda, dottern hade fått en Barbie-docka och sonen en lego-låda. Vi hade redan ätit, så jag behövde inte styra med det, utan gjorde lite chokladmjölk och smörgås till oss. När jag gick trappan upp till övervåningen kände jag hur oväntat lugn jag kände mig. Tänk, det var ett tag sen. Inte ens under sommarens ledighet hade jag känt det så starkt. Vad kunde det bero på? började jag fundera.

Tidigare under dagen kände jag att jag började få kontroll över min arbetssituation, som varit helt hysterisk de första veckorna. Kursstarter är alltid tunga och övrigt administrativt och supportande arbete är alltid mer i början. Trots att allt inte är klart, så kändes det lite som att möjligheten att komma ikapp var nära. Förmodligen är jag inte på något sätt unik i detta att känna flåset i nacken av alla uppgifter som jagar en som hungriga vargar.

Tråkigt nog fick jag ett ganska tufft besked om mammas tillstånd och behandling vid middagstid. Senare deltog jag i en slutförhandling om lönerna - och det kändes som det blev så bra som det rimligen kunde bli, givet omständigheterna. Det bestämdes under eftermiddagen att jag skulle åka till fädernes-orten och ta hand om mamma över helgen, utan barnen.

Sen inföll lugnet.

Barnen och jag satte på den första filmen om Harry Potter och åt saltade popcorn med en klick smör. Medan solen dök djupt under horisonten satt vi i soffan, dottern till vänster och sonen till höger. Tillsammans för en stund en stilla afton.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0