Helgen räddad

Idag, fredag, har jag redan pratat med en söt blondin och sett en annan i bara BH, så helgen är liksom redan räddad. Skönt, nu behöver man inte känna någon press eller prestationsångest mer. Klappat och klart.

Det var Blondie som behövde lite datahjälp. Så vi pratade och pratade. Tyvärr mest om dataproblem och väldigt lite om hennes nya fria liv utan sin gamla sambo. Hennes USB-minne hade plötsligt blivit helknasigt. Kanske virus, trodde hon och en datafirma. Mystiskt, tyckte jag. Borde finnas spår av något då, och undersökte saken. Men inget. Sen kom jag på något.
- Ursäkta att jag frågar, det låter kanske underligt, men när data försvann från minnet, vad hade du för kläder?
- Ja, sa hon, jag hade en stickad tröja och en täckjacka.
- Ulltröjor och nylon är ingen bra kombination, sa jag, det blir så lätt statisk elektricitet.
- Jo, jag fick en sån stöt när jag kom in i hallen och skulle ta av mig, det blev en blå blixt, och då hade jag minnet i fickan.
- Aha, det kan förklara saken. Dataprylar och statisk elektricitet gillar inte varandra. Du grillade nog minnet.

Jag tror jag framstod som en smärre Sherlock Holmes. I alla fall kände jag mig som en. Ett gott intryck är ju aldrig fel. Men jag var tvungen att hitta en krok, så jag kunde träffa henne igen.
- Jag kan titta på det, kom tillbaka i slutet av nästa vecka, så ska jag se om jag kan laga det.
- Okej, toppen!

Jo, lite dejtingvana... Öh...

En skön BeHållning av dagen var annars ett besök hos syster. Bara själva principen - och så oväntat - men jag tittade faktist bort. Ett anfall av gammal finkänslighet och moral.

Jo, jag tyckte själv jag var så cool, med min kommentar till den stickande systern.
- Tvättade du axeln med sprit nu, eller körde du in nålen, verkligen?

Och en annan som jag plågade den stackars oskyldiga systern med.
- Kan jag styrketräna imorgon, en kvart åtminstone?
- Nja, du verkar så [envis... engagerad... angelägen...?], så du kommer väl göra det oavsett vad jag säger, svarade systern, lätt uppgivet. Men dina axelmuskler har nog fått vad de tål nu på ett tag. (Det var två sprutor i vardela axeln.)

Ja, ja. Efter att så ha förhärligat mig själv, så är det väl dags att sova. Även om helgen är "räddad", så vore det ju bra att göra något annat än att sömndrucken, ragla sig igenom den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0