Lurade mig själv
Vilken trött helg! Så sjukligt seg i lördags, antagligen förkyld och lite sjuk helt enkelt. Sen har jag levt ett liv i turbotempo några veckor. Kurser, fackliga möten och detta att tömma bortgångne mormors lägenhet, som har inneburit ett antal turer till Boxholm. Hon bodde dessutom högst upp, tre trappor utan hiss. Pust. Upp och ner, upp och ner. Hellre tömma än att fylla, i och för sig; någorlunda lättare att bära soffan ner än upp. Tre trappor är väl nyttigt för en gammal mormor som behöver motionen, men... hon fick pausa halvvägs de sista månaderna.
Jag märkte att jag inte kom igång med att renovera huset när jag inte startade direkt på morgonen igår, så det gjorde jag idag. På förmiddagen är man ju åtminstone utvilad, så det utnyttjade jag. Jag lurade mig själv igång. På så sätt kunde jag hålla på ända tills det blev dags att hämta barnen. Nu har jag gjort hål för infällda spottar i taket, nio stycken, som snyggt och prydligt i perfekt rak linje i taket ska lysa upp köket. Svårare än man kan tro, eftersom det finns saker ovanför gipset som här och var är i vägen. Jag tror jag sa ett och annat fult ord, vid något tillfälle. Det blev ett hål för mycket. Sen är det ju den märkliga sanningen att det finns inget som är helt rakt i ett hus. Som Martin Timell sa en gång, det finns inte en rak vägg i hela Sverige. Det märker man när man mäter, suck. En bra snickare är en sån som kan runda alla de problem det innebär. Jag börjar så smått kunna hantera det.
Vilken tur man kan ha ibland. I fredags, efter jobbet, åkte jag till Boxholm, tömde det sista och slängde in nyckeln i Boxholmshus brevlåda, veckohandlade på ICA-Maxi i Linköping för 850 kr och slängde med några DVD-filmer, på chans, lite för att det var så härligt bra priser. De kom så otroligt bra till hands när man var trött och sliten och bara orkade slöa framför burken. Två Clintan-filmer har jag sett. Kellys hjältar som tog sig på slutet och Absolute Power, en helt okej thriller. Och nu när Silver fått igång Internet öppnar sig ju möjligheterna än mer.
Ska komma i tid imorgon. Mitt nya liv - att komma i tid - jag ska fortsätta kämpa mot min senfärdiga natur. Egentligen är det bara så att jag har svårt att lämna ett tillstånd för ett annat, tror jag. Inte att jag är sen, för senhetens skull. Jag blir gärna kvar hemma lite för länge och sedan blir jag lätt kvar lite för länge på jobbet, när jag borde åka hem.
Nu borde jag komma i ett sovande tillstånd, eftersom jag kanske kört lite för hårt idag, mot min kropps behov av återhämtning. Jag får se om jag kan lura mig själv i säng.
Jag märkte att jag inte kom igång med att renovera huset när jag inte startade direkt på morgonen igår, så det gjorde jag idag. På förmiddagen är man ju åtminstone utvilad, så det utnyttjade jag. Jag lurade mig själv igång. På så sätt kunde jag hålla på ända tills det blev dags att hämta barnen. Nu har jag gjort hål för infällda spottar i taket, nio stycken, som snyggt och prydligt i perfekt rak linje i taket ska lysa upp köket. Svårare än man kan tro, eftersom det finns saker ovanför gipset som här och var är i vägen. Jag tror jag sa ett och annat fult ord, vid något tillfälle. Det blev ett hål för mycket. Sen är det ju den märkliga sanningen att det finns inget som är helt rakt i ett hus. Som Martin Timell sa en gång, det finns inte en rak vägg i hela Sverige. Det märker man när man mäter, suck. En bra snickare är en sån som kan runda alla de problem det innebär. Jag börjar så smått kunna hantera det.
Vilken tur man kan ha ibland. I fredags, efter jobbet, åkte jag till Boxholm, tömde det sista och slängde in nyckeln i Boxholmshus brevlåda, veckohandlade på ICA-Maxi i Linköping för 850 kr och slängde med några DVD-filmer, på chans, lite för att det var så härligt bra priser. De kom så otroligt bra till hands när man var trött och sliten och bara orkade slöa framför burken. Två Clintan-filmer har jag sett. Kellys hjältar som tog sig på slutet och Absolute Power, en helt okej thriller. Och nu när Silver fått igång Internet öppnar sig ju möjligheterna än mer.
Ska komma i tid imorgon. Mitt nya liv - att komma i tid - jag ska fortsätta kämpa mot min senfärdiga natur. Egentligen är det bara så att jag har svårt att lämna ett tillstånd för ett annat, tror jag. Inte att jag är sen, för senhetens skull. Jag blir gärna kvar hemma lite för länge och sedan blir jag lätt kvar lite för länge på jobbet, när jag borde åka hem.
Nu borde jag komma i ett sovande tillstånd, eftersom jag kanske kört lite för hårt idag, mot min kropps behov av återhämtning. Jag får se om jag kan lura mig själv i säng.
Kommentarer
Trackback
