puckopeo

Ack - nu blir jag sådär melankolisk och introspektiv. Inget att läsa, kanske.

Ligger ensam med Barbara i ett stort kallt hus. Inte så kalllt kanske, men känslan. Helsingel, utan barn, utan brud i ett svep när alla for för ett par timmar sedan. Jag drabbades igen av det där stinget som svider. Inget vidare. Så illa att jag till och med skrev en dikt. Den blev hyfsad, men den får nog förbli i pappersform. Sen skickade jag ett mess ut i ethern, ett rop på hjälp, som man säger. Konstigt, egentligen, vad beroende man är av det där T9-fipplet, vilken tur att det finns. Ett litet svar kom och plötsligt ler man och det liksom ljusnar lite.

Jag väger verkligen för och emot singellivet. Alltså... Det finns många fördelar att fortsätta så här, ärligt. Det som talar emot singellivet är väl möjligen ekonomin. Sen, det är klart, kanske finns det någon verkligt trevlig människa där ute som man skulle kunna funka med. Om det otroliga skulle hända, att man träffades under goda förhållanden... Visst. Men, jag är väl rätt skeptisk i dagsläget. Realist, skulle jag vilja hävda, rentav.

Jo, vid fikabordet, ja. Vi satt, singel-cowboy och singel-puckopeo och jämförde våra öden och äventyr. En vänlig kollega sa då att "Om två år sitter ni här med varsin tjej." Ha, ha. Men, visst, i princip kan hon ha rätt.

När, nu ska vi se, vilket alias hade hon nu igen... Äsch. När det avslöjades på personalmötat att Fe hade gift sig i helgen, sa alla grattis, utom cowboy. Hans kommentar var: "Jag beklagar." Lite bitter smak på de orden! Men vi fattar att han skojar, förståss.

Det finns så mycket att skriva om, men ibland synkar inte humöret riktigt med lusten.

Jo, en sak, fast det kostar på lite. Lite roligt, kanske, men mer sådär så man kan börja fundera.

Vid det snudd på berömda fikabordet, i detta sammanhang i alla fall, lyckades jag till slut irritera. Jag kan erkänna att jag verkar tappa greppet lite, men ibland så biter det till. Buddha ryckte till och med in och försökte med en avledare och sonande ord. Vi diskuterade bildäck. Dubbat eller inte dubbat, det var frågan. Argumenten mot dubbat har ju vuxit sig starkare med det miljöargument som används, de onyttiga partiklarna som rivs upp från vägbanan. Argumentet för är som vanligt det att dubbat är något säkrare. Jag nämnde att en person sagt mig, när jag stod i begrepp att köpa. "Har du barn? Självklart dubbat i så fall!". Det lät väl som om jag själv tyckte det var argumentet som var tungan på vågen, för där flammade känslorna upp.

Nja, inte helt nöjd med återgivningen av händelsen. Känns inte helt rättvisande eller ens så kul heller, kanske, sa han självkritiskt. Ibland måste man väl helt enkelt vara där. Vid fikabordet.