Musik och förändring

Lördag kväll - melodifestivalkväll - igen, för femte gången i rad. Nu i Norrköping med Petra Mede. Mitt första intryck av henne, första deltävlingen, var att jag saknade Luuk. Men till slut har jag väl blivit charmad. Mer Mede till folket, eller till puckopeo, i alla fall. Det skulle vara helt ok. Båda nära 40, båda singlar och ... ja, what? Nåt, kanske. What not, helt enkelt.

Nä, hindutjejen dök inte upp igen, i drömmen. Istället blev det en mardröm. Trist. Jag minns inte innehållet, och det kvittar lika.

Den här dagen svischade förbi. Jag började den med att fippla med min nya mobiltelefon. Sedan efter 11-kaffet började jag plocka iordning, sortera, slänga gamla tidningar, reklam m.m. Lagade en skaplig middag med tandorikyckling, ugnsbakade rotfrukter och en mycket smarrig sås. Det blev massor över. Slängde ihop en grönsakssoppa av överblivna rotfrukter samtidigt. Fortsatte att städa, men kvällen kom så fort att jag ännu inte tagit fram dammsugaren. Det är väl då man inser att det gått ner sig en del, hemma.

Nästa vecka vill jag viga åt badrummet. Men... The Times They Are a-Changin' på det viset att den tycks vara så föänderlig att den likt en mask kränger och vränger sig ur det som man planerat för den.

Jag tänkte ut en liten dikt igår, när jag gick mellan dagis och hemmet.

Jag kan inte ändra någon
Jag kan inte ändra mig själv
Med andra ändras med mig
och allt ändras allt oändligt

Asch, jag minns den inte riktigt, men så blev den nu.

Vi samtalade Fanny och jag, mycket kloka saker, om frustrationen över andra i sin närhet vars ovanor är svåra att vänja sig vid. Som man så gärna vill påtala och ändra. Och faran att göra just det. Balansgången on the edge.

Apropå The edge, och "du" så har U2 kommit ut med ett nytt album No Line on the Horizon Tänk om det är ett bra album... U2 kan ge mig tårar i ögonen. Vissa låtar träffar så rätt, musikaliskt och i själva soundet. Annars lyssnar jag just nu på The Church (inget kristet band, om det nu lät så) Helst albumen "The blurred chrusade", "Heyday" och "Gold Afternoon fix". De ligger rätt i stämningsläge - lätt mollbetonat, men med visst hopp och skön ljuvhet.


Kommentarer
Postat av: Fysikläraren

"No line..." är helt ok men något ojämn. En del lite för skramliga låtar som kanske främst är gjorda för att spelas live. Men titelspåret,"Moment of surrender", "White as snow" och "Cedars of Lebanon" är riktigt bra låtar så vill du snåla så köp bara dem.

Lycka till med badrummet. Hälsa Fanny.

2009-03-08 @ 16:39:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0