puckopeo

Hu, jag har varit så godissugen hela dagen. Det var inte bra att frossa och släppa ut godisanden ur påsen, i helgen. Nu får jag likt en knarkare tända av, långsamt. Ett par återställare nu och då...

Nu har jag barnen denna veckan. I början var det rätt skönt med veckan utan barn, men numera känns det mest ganska trist med de veckorna. Konstigt. En annan grej. Ikväll kammade jag en halvmeter tjejhår i tio minuter. Tosigt. Det är ju inte så där man kanske tänker sig puckopeo. Sitta och kamma, kamma. Likaså John Silver, piratkamraten, han har fyra barn, alla tjejer. Även han sitter och kammar hår, säkert.

När man börjar fundera dyker det upp saker i efterskott, det där med män som tar livet av sig för sina kvinnliga försåtliga förtrogna. Det jag hade glömt var en otäck historia när jag pluggade religion på Universitetet. En kursares pojkvän tog sig själv av daga när hon gjorde slut. Jag vet att hon och jag, och alla diskuterade detta då. Hur mycket skýldig var hon till detta? Eller var det expojkvännen som var grym som utsatte henne för detta och för dåligt samvete å det grövsta? Eller var han bara otroligt ledsen och helt ur balans och gjorde något som han för tillfället såg som enda vägen ut ur ångesten?

Hu, igen. Vilka tankar så här på kvällskvisten. Jag tror jag tittar på ett avsnitt av The Mentalist och försöker komma i god stämning - utan svampar - varken skojiga eller rosa, vita sockerskumsvampar. Turn on, drop out, tune in, som vi brukar säga.