Lätt
Ibland löser saker sig faktist. Problem får ett oväntat slut - en lösning och problemet upplöses. Så skönt, vilken lätt känsla man får.
Vanligen staplas "måsten" på att göra-listan, som ofta blir en problem-lista. Det blir nödvändigt att prioritera, vissa saker måste, måste göras, andra har möjligen en lägre prioritet. Det är svårt ibland att sortera. En person in min närhet, låt oss kalla den X, fick uppmaningen att prioritera varvid det numera klassiska yttrandet kom: "Det ¨går inte att prioritera, allt är lika viktigt."
En konsekvens av stress är tydligen oförmågan att prioritera - förmodligen var det något sådant jag stötte på. Kanske.
Apropå lätt, det är inte lätt att lätta. Det har tagit drygt ett år att gå ner tio kilo. Varje dag kämpar man mot naturen, viljan att äta för mycket. Det konstiga är att det är det onödiga ätandet som är svårast att motstå. Det där lilla mysätandet på kvällen. En liten glass, lite choklad, en bulle, några kakor, en banan, lite nötter. Chipsen... Det är svårast för mig, i alla fall. Numera tar jag med en macka till jobbet, det är bra att ha i magen innan man åker hem, så man inte blir så där trötthungrig.
Konstiga saker har hänt med en lättare puckopeo. Att sätta sig på toa, så lätt - utan en massa fladder som veckar sig på magen. Att jaga en boll på innebandyn - ahh, jag känner mig som rena duracellkaninen - korta stunder i alla fall. Det konstigaste av allt - jag är mindre hungrig. Faktist! Förr kunde jag bli tokig om jag inte fick mat med jämna intervaller, nu bryr jag mig märkbart mindre. Hunger känns annorlunda. Nu är det mer som värk i magen. Förut var det en klart tydligare signal.
Lättprodukter ogillar jag. Den delen av matkulturen verkar ju helt onödig dessutom. Man får mindre mättnadskänsla, så man äter mer. Och det kan man. Jaha...? Kanske kunde man fortsätta äta samma feta mat istället, som säkert är godare och nyttigare.
Lättad blev jag när jag ringde ägaren till parkeringen vid busshållplatsen. Jag skrev ju om det tidigare. Lite nervöst framförde jag min önskan om att parkera varannan vecka, och se, det gick.
Nu känner jag mig lätt i huvudet, men inte så om kroppen. Läggdags.
