puckopeo

Mitt stora projekt i livet har blivit mitt hus. Ack, den tid jag lagt ner på detta! Nåväl, istället för att ha jobbat övertid och betalat hantverkare, så har jag jobbat "övertiden" hemma. Det slår mig hur modernt det är, att jobba hemifrån. I mitt fall behövde jag inte ens dator för det.

Mina arbetskamrater tvivlar på att jag har ett liv utanför jobbet. Jag måste erkänna att jag ibland tvivlar på det med...

Jag minns när jag var tonåring och läste böcker med titeln av typen "Spökhistorier", där omslagen var illustrerade av Hans Arnold och texten bestod av ett antal noveller. En sådan skräckhistoria handlade om ett levande hus. När huvudpersonen kom längre in i det, blev det fuktigt och mjukt och där fanns nog tänder också. Ja, huset åt människor, naturligtvis. Bilden av människoätande hus ligger kusligt nära verkligheten i mitt fall. Kanske inte fysiskt ätande, men relationsmässigt. När man jobbar mycket med golv, tapeter, takpannor, kopparör och isolering, blir man till slut rätt isolerad själv.

Men precis som jag byggt upp mitt hus, så ska jag väl bygga upp relationerna igen. Det blir mitt nästa projekt.

I will be back!

Hasta la vista, baby.